Hosea 11
1 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
Nawkta nathuem ah Israel to ka palung, Izip prae thung hoiah ka capa to ka kawk.
2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
Nihcae to ka kawk naah, nihcae loe kangthla aep ah caeh o: Baalnawk khaeah hmuen tathlanghaih to a sak o moe, krangnawk khaeah hmuihoih a thlaek o.
3 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
Ephraim caeh thaih hanah ka patuk, anih ih ban ah ka patawnh moe, ka hoih; toe kai mah ngan ka tuisak, tito nihcae mah panoek o ai.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
Nihcae to poeknaemhaih hoiah ka zaeh moe, amlunghaih hoiah ka zaeng; kai loe nihcae hanah tahnong ih hnam kakhringh pae kaminawk baktiah ka oh, nihcae to buh ka pacah.
5 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
Nihcae loe dawnpakhuem o ai pongah, anih loe Izip prae ah amlaem mak ai, Assyria kami loe anih ih siangpahrang ah om tih.
6 Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
Anih ih vangpuinawk thungah sumsen alaekhaih to om tih, angmacae sak atimhaih baktih toengah, a ohhaih ahmuen to amro ueloe, nihcae to amrosak tih.
7 Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
Kai ih kaminawk loe kai hnuk angqoi taak ving hanah poek o: nihcae mah to Kasang Koek, tiah palawk o, toe Anih to mi mah doeh pakoeh o ai.
8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
Ephraim, kawbang maw nang hae kang pahnawt sut thai tih? Israel, kawbang maw nang hae kang prawt sut thai tih? Admah vangpui nuiah ka sak ih hmuen baktiah kawbang maw nang hae ka sah han? Nang hae kawbang maw Zeboiim baktiah kang suem thai tih? Ka poekhaih palung amkhraih moe, pop parai tahmenhaih to ka tawnh boeh.
9 Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
Kanung parai palung ka phuihaih hoiah hmuen to ka sah mak ai, Ephraim to kam rosak mak ai: kai loe kami na ai, Sithaw ni; nangcae salakah kaom Ciimcai Sithaw ah ka oh; to pongah vangpui amrosak hanah kang zo mak ai.
10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
Nihcae mah Angraeng to patom o tih: Anih loe kaipui baktiah hang tih: Anih hangh naah, a caanawk tasoeh o ueloe, niduem bang hoiah angzo o tih.
11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.
Nihcae loe Izip prae ih tavaanawk baktih, Assyria prae ih pahuu baktiah, tasoehhaih hoiah angzo o tih: to naah nihcae to angmacae im ah ka ohsak han, tiah Angraeng mah thuih.
12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
Lok amlaihaih hoiah Ephraim mah kai ang takui, Israel imthung takoh mah alinghaih hoiah kai ang takui: toe Judah loe oep kaom Ciimcai Sithaw, Sithaw khae hoiah loklam amkhraeng ving boeh.
