Hosea 11
1 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
Hina Gode da amane sia: sa, “Isala: ili ea goi hadini esoga, Na da ema asigisu. Na da e Nagofe agoane e Idibidi sogega esalu amo gadili welegai.
2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
Na ema bagohame wei, be e da Nama bagohame baligi fa: i. Na dunu da Ba: ilema gobele salasu. Ilia da loboga hamoi ogogole ‘gode’ ilima gabusiga: manoma gobele salasu.
3 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
Be Na Nisu da Isala: ilima ahoasu hou olelei. Na da Na fi dunu Nima sogoba: le guda: i. Na da ili noga: le ouligi. Be ilia da Nama hame nodoi.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
Na da asigiliwane ili Nima hiougia guda: i. Na da youge ilia mugia galu amo fadegai amola Na da ilima ha: i manu imunusa: begudui.
5 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
Ilia Nama sinidigimu higasa. Amaiba: le, ilia da Idibidi sogega dafawane buhagima: ma. Amola Asilia fi da ili ouligimu.
6 Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
Gegesu da ilia moilai ganodini doasa: ili, moilai logo ga: su da mugululi sa: imu. Na fi dunu da ilia hanaiga hamobeba: le, gegesu da ili wadela: lesimu.
7 Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
Ilia da dafawane Nama baligi fa: lala. Youge da ilia mugi da: iya dialebeba: le, ilia da a: iya gusa: mu. Be enoga da amo youge hame gaguia gadolesimu.
8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
Isala: ili! Na da habodane di yolesima: bela: ? Na da habodane di fisima: bela: ? Na da A: dama moilai bai bagade amola Siboime moilai bai bagade Amo wadela: lesi dagoi. Be Na da habodane amo defele di gugunufinisima: bela: ? Na dima bagadewane asigisa. Amaiba: le, Na da di gugunufinisimu hamedei ba: sa.
9 Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
Na da dima ougili se bidi hame imunu. Na da Isala: ili bu hame wadela: lesimu. Bai Na da mafua dunu hame, Na da Gode. Na, Hadigi Gode, Na da ani esala. Na ougiliwane dima hame misunu.
10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
Na da Na fi ilia ha lai dunu ilima laione wa: me agoane gogonomomu. Amasea, Na fi da Nama fa: no bobogemu. Ilia da guma: dini esalu, hedolo Nama misunu.
11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN.
Ilia da Idibidi ganini, sio agoane hedolo hagili misunu, amola Asilia ganini, ‘dafe’ sio defele hedolo hagili misunu. Na da ilia ilila: diasudafa amoga bu oule misunu. Na, Hina Gode, da sia: i dagoi.”
12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
Hina Gode da amane sia: sa, “Isala: ili dunu ilia ogogosu hou da Na sisiga: sa. Na da Dafawanedafa amola Hadigi Gode. Be Yuda fi dunu da Nama lelesu hou gebewane hamonana.”
