Hosea 10

1 Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han.

Israel hi iti khanna khangtou hiuvem? Kihoithosahna lengpigui, aga bohkeng konga ga. Agamsungu ahao jep jepleh, gamchom mite indoi jong atamcheh chehin ahi.

2 Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder.

Alungthimu jong jou le nal jeng adimset in, hijeha chu tua hi athemmo nau mo akipoh teidiu ahi. Alungthimu hoitalou hijeha chu gotna chang dinguahi. Pakaiyin amaicham jouseu jong asuhsetna, aphuh lhuh ding, adoikhom joseu jong asuh mang soh kei ding ahi.

3 Ja, nu skola de få säga: "Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?"

Chutengleh amahon seijuntin, “Keihon leng kaneipouve, ipijeh-inem itileh keihon Pakai kaging tapouve, ahinlah kaneijuvin jong, ipi eibol peh behuvem?”

4 De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.

Thu homkeo asei seijuvin, jouva kihahsel abol boljengun, kitepna asem semjengui. Hijeh chun loulaiya tucha nunga dumom keh dondoh bangin thinathei thu kitan chu ahung sohdohjinge.

5 För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom.

Samaria khopia chengte chu, Beth-aven a bongnou lim kisem jeh'in abonchauvin akihot lhul gam tauve. Hiche milim kisem chung chang jeh'a hi amite lungkham diu, Amilim houna'a thempua pang ho jong hung kap diu ahi. Aloupina akitol mang jeh'a lunghem diu ahiye.

6 Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag.

Hiche milim doi jong hi Assyria gam'a kitol mang ding, Chule leng lenpa henga kai apeh diu ahi. Ephraim jong milim doi ahou jeh'a ajumin van ahol ding, Israel jong kijum soa jachatna akimu ding ahi.

7 Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän.

Samaria lengpa jong mangthah ding, twi chunga thinghal kilap bang ding ahi.

8 Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: "Skylen oss", och till höjderna: "Fallen över oss."

Israel chonsetna jouse kisubei hel ding, aven khoa khomol doiphung jouse jong kisubei ding, amaicham phung jouseu a jong lingle khao hung keh doh ding ahi. Molsang jouse jaha jong neikhu khumuvin atiuva, lhangsang jouse jaha jong neile’uvin ati dingu ahi.

9 Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea?

Pakaiyin hitin aseiye, “Vo Israel, Gibeah nikho laiya pat nangma chonse jingjeng nahin, Khantoubena imacha naboldohbe ima aumpoi. Hiche jeh'a hi Gibeah khopi gallin alonkhum lou ding ham?

10 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.

Themmona avelvella anei jeh uva, hil lel pholel mite doudinga keima kahunga amaho dou dia namtin vaipi kakhop ding ahi.

11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven.

Ephraim hi phatea kihil themsa chang chil ding thanom jing bongnou gol tobang ahin, Angong chang jolsilsel chu kadep dep ahin, Ahin Ephraim namkol kabupeha, Judan jong, lou akai teitei ding, Jacob jengin jong louva thingtum akitah ding ahi.

12 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.

Nangma ding chehin chondihna muchi tun kitu soh keiyuvinlang lungset longlou chu aga kilo sohkeiyuvin lang, nalung tah chu kikhoikeh in, tuhi Pakai holphat ahitai. Pakai ahunga huhhingna nachunguva goju banga ajuhsahna dinga, tuphat tah hi Pakai hol phat ahi.

13 I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar.

Ahilah nanghon gitlouna chu lou kaijin nakaiyun, khan gitlouna na tun, lepchena ga naneove. Ajeh chu nanghon nangho lampi seh sehle nami hat tamtah hobou natahsanun ahi.

14 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.

Tua hi namite chunga galkhoh tah hunga nakulpiu kisuse ding, Minu chu achate chunga ahel hela kitatkeh ding ahi??

15 Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung!

Nakhan gitlouna alet jeh'a, Bethel in nachunga na atoh ding ahi. Jingkah lamleh Israel lengpa chu kisumang hel ding ahi.