Hosea 10

1 Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han.

Israel loe athaih kahoih misurkung ah oh, angmah han ih ni athaih to athaih; pop parai athaih to athaih naah, anih mah pop aep hmaicam to sak; a prae to hoih pongah, kahoih aep sakcop ih krangnawk to a sak o.

2 Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder.

Nihcae loe poekhaih hnetto ah ampraek pongah, a sak o ih zaehaih atho to hnu o tih. Anih mah nihcae ih hmaicamnawk to paro pae ueloe, nihcae ih krangnawk doeh phrae pae tih.

3 Ja, nu skola de få säga: "Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?"

To naah nihcae mah, Angraeng saiqathaih a tawn o ai pongah ni, siangpahrang doeh a tawn o ai; siangpahrang a tawnh o aep to mah, siangpahrang mah aicae hanah tih hmuen maw na sah pae thai tih? tiah a thuih o.

4 De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.

Nihcae loe lokmaihaih to sak o, toe a thuih o ih lok baktiah pazui o ai; to pongah nihcae mah toenghaih hoiah lokcaekhaih to laikok ah kamprawk kasoe kaom phroh baktiah angcoeng o sak.

5 För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom.

Samaria ah kaom kaminawk mah Beth Aven ih maitaw caa ih krang to zit o: toe lensawkhaih nihcae khae hoi tacawt ving boeh pongah, to ih krang pongah qaimanawk tasoeh o ueloe, to ih kaminawk mah krang to qah o haih tih.

6 Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag.

To krang to siangpahrang Jareb tangqum ah paek hanah, Assyria prae ah sin pae o tih: Ephraim loe azat paw ueloe, Israel doeh azathaih tong tih.

7 Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän.

Samaria hoi anih ih siangpahrang loe tuipoep baktiah payawk ving tih.

8 Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: "Skylen oss", och till höjderna: "Fallen över oss."

Aven ih hmuensangnawk hoi Israel zaehaih to paro pae tih. Nihcae ih hmaicam nuiah soekhring hoi akhring kaom thing to amprawk tih; to naah nihcae mah maenawk khaeah, Kaicae hae khuk khoep ah, tiah naa o ueloe, maesomnawk khaeah, Kaicae hae taet hmoek ah, tiah naa o tih.

9 Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea?

Aw Israel, na zaehaih loe Gibeah dung nathuem hoiah ni oh boeh; nihcae loe to ah angdoet o. Gibeah ah misatukhaih mah sethaih sah kaminawk to pazawk mak ai maw?

10 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.

Ka koeh naah nihcae to ka thuitaek han: zaehaih alet hnetto a sak o pongah, nihcae to danpaek moe, taoengh hanah kaminawk nawnto amkhueng o tih.

11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven.

Ephraim loe cang atit kakoeh, hraem ih maitaw tala baktiah oh; toe khet kahoih qui to tahnong ah ka suek pae han, Ephraim to ka mongh han, Judah mah long atok ueloe, Jakob mah long kae to pakhoih tih.

12 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.

Nangmah hanah toenghaih to tuh ah; palungnathaih to aat ah; Angraeng pakronghaih atue loe vaihi phak boeh; anih angzoh moe, na nuiah toenghaih kho angzo ai karoek to, atok vai ai ih long to atok ah.

13 I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar.

Toe nang loe sethaih to tuk moe, sethaih to na aah: nang loe nangmah ih tha to nang oep haih, thacak kaminawk to nang oep haih pongah, alinghaih athaih to na caak boeh.

14 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.

To pongah nangmacae kami thung hoiah misa angtuk koehhaih lok to tacawt tih, to naah loe nangcae misa abuephaih doeh amro boih tih, Shalman mah Beth Arbel ih kaminawk paro boih baktih toengah, misa angtukhaih niah amno hoi a caanawk nawnto long va o haih tih.

15 Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung!

Na sethaih len hmoek boeh pongah, Bethel mah nang to to tiah sah tih: akhawnbang phak naah loe, Israel siangpahrang to hum tih.