< Hebreerbrevet 7 >

1 Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste -- han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom,
Denne Melchisedek var Konung i Salem, högsta Guds Prest; den Abrahe mötte, då han igenkom ifrå den Konungaslagtning, och välsignade honom;
2 varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst "rättfärdighetens konung", men därjämte ock "Salems konung", det är "fridens konung",
Hvilkom ock Abraham gaf tionde af all ting. Först uttolkas han, rättvisones Konung; men sedan är han ock Salems Konung, det är fredsens Konung;
3 denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son -- denne förbliver en präst för beständigt.
Utan fader, utan moder, utan slägt; och hafver hvarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifvet; men han är lik vorden vid Guds Son, och blifver Prest i evighet.
4 Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet.
Men ser, huru stor den är, som ock Abraham Patriarchen gaf tionde af bytet.
5 Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd,
Men Levi söner, då de Presterskapet anamma, hafva befallning taga tiond af folket, det är, af sina bröder, efter lagen; ändå de ock af Abrahams länder komne äro.
6 tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena.
Men den, hvilkens slägte icke räknas ibland dem, han tog tiond af Abraham, och välsignade honom som löftet hade.
7 Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre.
Nu nekar det ingen, att det som mindre är, tager välsignelse af det som större är.
8 Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande.
Och här taga de menniskor tiond, som dödelige äro; men der han, som betygas om, att han lefver.
9 Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde;
Och, om jag så säga skall: Levi, som tiondena plägar taga, vardt ock tiondad i Abraham;
10 ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes.
Ty han var ändå i sins faders länder, då Melchisedek honom mötte.
11 Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet -- och på detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det då behövts att en präst av annat slag, "efter Melkisedeks sätt", skulle uppstå, en som icke nämnes "efter Arons sätt"?
Är nu fullkomlighet skedd genom det Levitiska Presterskapet, ty derunder fick folket lagen; hvad behöfde sägas, att en annar Prest uppkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Aarons sätt?
12 (Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.)
Ty der Presterskapet förvandladt varder, der måste ock lagen förvandlas.
13 Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret.
Ty den som detta sägs om, är af ett annat slägte, af hvilko aldrig någor skötte altaret.
14 Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster.
Ty det är ju uppenbart, att vår Herre är kommen af Juda slägte; till hvilkens slägte Moses intet talat hafver om Presterskapet.
15 Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri,
Och är det ännu klarare, medan en annar Prest efter Melchisedeks sätt uppkommer;
16 att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv.
Hvilken icke är gjord efter köttslig budords lag, utan efter oändelig lifs kraft.
17 Han får nämligen det vittnesbördet: "Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt." (aiōn g165)
Ty han betygar: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt. (aiōn g165)
18 Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös --
Ty dermed sker, att den förra lag afkommer, för hennes svaghet och onyttos skull.
19 eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt -- men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp genom vilket vi få nalkas Gud.
Ty lagen kunde intet göra fullkomligit; och varder ett bättre hopp infördt, genom hvilket vi nalkoms Gudi.
20 Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse -- det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse,
Och så mycket mer, att det icke skedde utan ed; ty de förre äro utan ed Prester vordne;
21 har denne blivit det med sådan bekräftelse, genom den som sade till honom: "Herren har svurit och skall icke ångra sig: 'Du är en präst till evig tid'" -- (aiōn g165)
Men denne med ed, genom den som sade till honom: Herren svor, och det skall icke ångra honom: Du äst en Prest evinnerliga, efter Melchisedeks sätt. (aiōn g165)
22 i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman.
Så mycket bättre Testament hafver Jesus uträttat.
23 Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst,
Och de förre äro månge Prester vordne; derföre att döden lät dem icke blifva;
24 har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver "till evig tid". (aiōn g165)
Men denne, efter han blifver evinnerliga, hafver ett oförgängeligit Presterskap. (aiōn g165)
25 Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Hvarföre han ock kan evinnerliga saliga göra dem, som genom honom komma till Gud, och lefver alltid, och beder alltid för dem.
26 En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen,
Ty en sådana öfversta Prest höfdes oss hafva, den der helig vore, oskyldig, obesmittad, skild ifrå syndare, och högre än himmelen;
27 en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv.
Hvilken icke dageliga behöfde, såsom de andre öfverste Prester, först för sina egna synder offra, och sedan för folkens synder; ty han gjorde det ena reso, då han sig sjelf offrade.
28 Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en "Son" som är fullkomnad "till evig tid". (aiōn g165)
Ty lagen sätter menniskor till öfversta Prester, som svaghet hafva; men edsens ord, som efter lagen sagdt är, det sätter Sonen evig och fullkomlig. (aiōn g165)

< Hebreerbrevet 7 >