Hebreerbrevet 6
1 Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,
Maram aduna Christtagi oiba ahanba tambibasing adu tungoinana thanamlaga eikhoi mapung phaba tambiba adugi manglomda changsinsi. Kanadaba thabaksingdagi pukning hongba amadi Tengban Mapu thajabagi maramda;
2 med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. (aiōnios g166)
baptize toubagi, amadi khut thambagi maramda tambiba; sibadagi hinggatpa amadi lomba naidaba wayenba hairiba hiramsing asigi yumpham amuk hanjinna tholloidabani. (aiōnios g166)
3 Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.
Eikhoi manglomda chatkhatsi! Tengban Mapuna yabirabadi, eikhoi masimak tougani.
4 Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,
Maramdi thajaba thadokkhraba makhoibu pukning hongbada karamna amuk hanna purakkadouribano? Matam amada makhoi Tengban Mapugi mangalda leirammi; makhoi swargagi khudolgi mahao tangkhre amadi makhoina Thawai Asengbagi saruk phangkhre;
Tengban Mapugi waheidi aphabani haiba amadi lakkadaba matam adugi panggalsing adu makhoina mahao tangkhre. (aiōn g165)
6 men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.
Aduga makhoina makhoigi thajaba adu thadokkhre! Makhoibu amuk pukning hongbada purakpa haibasi oithoklaroi maramdi masi makhoina Tengban Mapugi Machanupa adubu amuk hanna pang tingduna miyam mamangda ikaiba nanghanbani.
7 Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.
Nongna toina taba aduga nonggi isingbu chupsinduna lou uriba makhoigidamak pambising houhalliba leipak leihao adu Tengban Mapuna bor pibi.
8 Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.
Adubu leipak aduda tingkhang amadi napi singnangsing houraklabadi madu karisu kanadre; leipak adu Tengban Mapudagi sirap phangba yabagi akiba leire amadi aroibada madu meina manghankhini.
9 Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
Adum oinamak achanba marupsa, eikhoina asumna hairabasu nakhoigi maramda aran-khubhamgi oiba henna phabasing lei haiba eikhoina thajei.
10 Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.
Tengban Mapudi chumdaba thabak toude. Nakhoina toukhiba thabak amadi Ibungoda nungsiba uttuna mahakki misingbu mateng pangkhiba amasung houjiksu pangbiriba adu Ibungona kaoroi.
11 Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
Eikhoina yamna pamjabadi, nakhoina asa touribasing adu oiraknaba nakhoi khudingmak nakhoigi pukning changba adu aroiba phaoba thammu.
12 så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
Nakhoina atanba oirakpa eikhoina pamde adubu thajaba amasung khaangba kanbana Tengban Mapuna wasakpikhibasing adu phangkhiba makhoigumna oiyu.
13 Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --
Tengban Mapuna Abraham-da wasakpiba matamda Ibungo mangondagi henna chaoba kana amata leitaba maramna masamak panduna wasakpikhi.
14 och sade: "Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig."
Ibungona hairak-i, “Eina nahakpu soidana yaipha thoujal pibiduna nahakki charol surol mayam ama pibigani.”
15 Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
Abraham-na khaangba kanna ngaijaraba matungda Tengban Mapuna wasakpikhiba adu mahakna phangjarammi.
16 Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
Eikhoina wasakpa matamda eikhoidagi henna chaoba kanagumba amagi ming panduna wasaknei aduga wasakpa aduna yetnaba pumnamak loisilli.
17 Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
Tengban Mapugi wasakpikhiba adu phanggadaba makhoisingda Tengban Mapugi thourang adu keidoungeidasu hongloi haibadu Tengban Mapuna tasengna khanghanba pammi; maram aduna madubu wasakpa amaga loinana chet-hallammi.
18 Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
Masigi ani asidi hongba leite maramdi Tengban Mapuna minamba haibasi oithokte. Maram aduna Ibungoda leijaduna asoi angamdagi kanjariba eikhoina mangda leiriba asa aduda chetna painaba eikhoida pukning yamna thougatle.
19 I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
Masigi asa asi eikhoigi thawaigidamakti, hibu phaduna thamnaba yotki kochi adugumbani. Masi soidraba amadi asoi angam leitabani amasung swargagi asengba mapham adugi phikhan adu phaoduna manung thangba aduda chang-i.
