Hebreerbrevet 6
1 Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,
Ngarud, iti panangpanawtayo iti immuna a nasursurotayo maipanggep iti mensahe ni Cristo, masapul nga agtultuloytayo iti panagtaeng, saantayo manen nga ipasdek ti pundasion iti panagbabawi manipud kadagiti awan serserbina nga ar-aramid ken ti pammati iti Dios,
2 med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom. (aiōnios g166)
wenno ti pundasion iti sursuro maipapan iti panagbautisar, ti panangipatay kadagiti ima, ti panagungar dagiti natay, ken agnanayon a pannaka-ukom. (aiōnios g166)
3 Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.
Aramidentayonto met daytoy no ipalubos ti Dios.
4 Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,
Ta saan a mabalin a mapasamak kadagiti naminsanen a nalawlawagan, a nakaraman iti nainlangitan a sagut, dagiti nakibingay iti Espiritu Santo,
ken dagiti nakaraman iti nasayaat a sao ti Dios ken dagiti pannakabalin iti mapasungad a panawen, (aiōn g165)
6 men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.
ken kalpasanna, immadayoda—saan a mabalin a maisublida manen iti panagbabawi. Daytoy ket gapu ta inlansada manen ti Anak ti Dios para kadakuada, pinagbalinda isuna a maysa a banag a pagkakatawaan dagiti tattao.
7 Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.
Paraburan ti Dios ti daga a mangsagepsep iti tudo a masansan nga agtinnag ket mangpatubo iti mula a makatulong kadagiti nangtrabaho iti daga.
8 Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.
Ngem no mangipaay kadagiti nasiit a ruot ken sabong, awan serserbi daytoy ken agpeggad iti pannakailunod. Aggibus a mapupuoran.
9 Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
Uray no agsaokami iti kastoy, patgek a gagayyem, naallukoykami kadagiti nasasayaat a banag maipapan kadakayo ken dagiti banbanag a maipanggep iti pannakaisalakan.
10 Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.
Ta saan a nakillo ti Dios tapno lipatenna dagiti aramidyo ken ti ayat nga impakitayo gapu iti naganna, a pinagserbianyo dagiti namati ken agtalinaed nga agserbi kadakuada.
11 Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
Ken kasta unay ti tarigagaymi a mangipakita koma ti tunggal maysa kadakayo iti isu met la a kinapasnek agingga iti panungpalan nga addaan iti napnoan a panagtalek ken kinatalged.
12 så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
Saanmi a kayat nga agbalinkayo a sadut, ngem ketdi tuladenyo dagiti agtawid kadagiti kari gapu iti pammati ken panaganus.
13 Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --
Ta idi nagkari ti Dios kenni Abraham, insapatana iti bagina, agsipud ta awanen ti natantan-ok ngem kenkuana a mabalin a pagsapataanna.
14 och sade: "Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig."
Kinunana, “Awan dua-dua a bendisionankanto, ken paadduekto dagiti kaputotam.”
15 Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
Iti kastoy a wagas, nagun-od ni Abraham ti naikari kenkuana kalpasan ti naanus a panagur-urayna.
16 Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
Ta agkari dagiti tattao iti natantan-ok ngem kadakuada, ti sapata ti mangrisut iti tunggal pagsusuppiatanda.
17 Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
No inkeddeng ti Dios nga ipakita iti nalawlawag pay kadagiti agtawid iti kari ti saan nga agbalbaliw a kinatibker ti panggepna, pinatalgedanna daytoy babaen iti maysa a sapata.
18 Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
Inaramidna daytoy tapno babaen kadagiti dua a saan nga agbalbaliw a banag, a saan a mabalin nga agulbod ti Dios, dakami a nagtaray a nagkamang ket maaddaan koma iti napigsa a pammabileg tapno masalimetmetan ti kinatalged a naituding para kadatayo.
19 I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
Addaankami iti kastoy a talged a kas salaknib ken mapangnamnamaan nga angkla dagiti kararuami, talged nga umuneg iti kaunggan a lugar iti likudan ti kurtina.
