Hebreerbrevet 4

1 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.

Wherefore, let us be afraid, lest a promise of entrance into the rest, being left, any of you should seem to fall short of it.

2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.

For glad tidings have been proclaimed to us, as well as to them: but the word which they heard did not profit them; not being mixed with faith in them who heard it.

3 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: "Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila", och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.

For we, who have believed, do enter into the rest, as he said, "So, I swore, in my wrath, They shall not enter into my rest"; namely, from the works that were finished at the formation of the world.

4 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: "Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk";

For he has spoken somewhere concerning the seventh day, thus: "And God rested on the seventh day, from all his works."

5 här åter heter det: "De skola icke komma in i min vila."

And in this, again, "They shall not enter into my rest."

6 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,

Since, then, it remains for some to enter into it, and that they who first received the good tidings, did not enter in on account of unbelief:

7 så bestämmer han genom ordet "i dag" åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."

again, he limits a certain day, saying, by David, "To-day," after so long a time; as it is said, "To-day, if you will hear his voice, harden not your hearts."

8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.

For, if Joshua has caused them to rest, he would not, after that, have spoken of another day.

9 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.

There remains, therefore, a divine rest for the people of God.

10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.

For he who has entered into his rest, has himself, also, rested from his own works, like as God, also, rested from his.

11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.

Wherefore let us carefully strive to enter into THIS REST, lest any one should fall after the same example of unbelief.

12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.

For the word of God is living and powerful, and sharper than any two-edged sword, piercing even to the dividing asunder of soul and spirit, and of the joints and marrow, and is a discerner of the thoughts and purposes of the heart.

13 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.

And there is no creature concealed from his sight, for all things are naked and open to the eyes of him, to whom we must give an account.

14 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.

Now, having a great High Priest, who has passed through the heavens, Jesus the Son of God, let us hold fast our confession.

15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.

For we have not a High Priest who can not sympathize with our weaknesses; but one who was tried in all points, according to the likeness of his nature to our ours, without sin.

16 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.

Let us, therefore, approach, with boldness, to the throne of favor, that we may receive mercy, and obtain favor for the purpose of seasonable help.