Hebreerbrevet 4
1 Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
To pongah Anih anghakhaih thungah akun han lokkamhaih oh to mah, aicae loe akun ai ah om moeng tih, tiah mawn han oh.
2 Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
Nihcae khaeah thuih ih lok baktih toengah, aicae khaeah doeh kahoih tamthanglok to thuih boeh: toe lok thaih kaminawk ih palung thungah tanghaih om ai pongah, nihcae han atho om ai.
3 Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: "Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila", och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
Long sak amtong tangsuek nathuem hoiah boeh ni tok loe sak pacoeng boeh, toe Anih mah, Nihcae loe kang hakhaih thungah akun o thai mak ai, tiah palungphuihaih hoiah kasae lokkamhaih to ka sak boeh: tanghaih katawn aicae khue ni anghakhaihthungah a kun o tih, tiah thuih.
4 Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: "Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk";
Cabu thung ih ahmuen maeto pongah loe ni sarihto kawng to hae tiah thuih, Sithaw loe toksak boih pacoeng ni sarihto naah anghak.
5 här åter heter det: "De skola icke komma in i min vila."
To pacoengah, Nihcae loe kang hakhaih thungah akun o mak ai, tiah a thuih let bae.
6 Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
To pongah thoemto kaminawk loe akun o tih, toe kahoih tamthanglok taphong hmaloe ih kaminawk loe tang o ai pongah, akun o thai mak ai.
7 så bestämmer han genom ordet "i dag" åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan."
Saning akra parai pacoengah Sithaw mah David khaeah, Vaihni, tiah thuih ih lok baktih toengah, Vaihniah a lok na thaih o nahaeloe, na palungthin to amtak o sak hmah, tiah thuih pae let.
8 Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
Jesu mah nihcae han anghakhaih paek boeh nahaeloe, Sithaw mah kalah anghakhaih ni to thuih let han angai mak ai boeh.
9 Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
Toe Sithaw kaminawk hanah loe anghakhaih to oh vop.
10 Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
Sithaw mah a toksakhaih hoiah anghak baktih toengah, Sithaw anghakhaih thungah akun kami doeh a toksakhaih boih thung hoiah anghak toeng.
11 Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
To pongah mi kawbaktih doeh tang ai kaminawk baktiah amtim o han ai ah, to anghakhaih thungah akun han tha pathok o si.
12 Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
Sithaw lok loe hing moe, thacak, aha hnetto kaom sumsen pongah doeh noet kue, hinghaih hoi muithla, ahuh hoi tangkhring doeh pakhoih thaih, poekhaih hoi palung thungah atimhaihnawk doeh panoek thaih.
13 Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
Sak ih hmuen Anih hmaa ah amtueng ai tidoeh om ai: aicae lokcaek han kaom anih hmaa ah loe hmuennawk boih kamong tangcae bangkrai ah ni oh.
14 Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
Van ah kacaeh, kalen koek qaima, Sithaw Capa Jesu to a tawnh o pongah, a tawnh o ih tanghaih hae kacakah patawn o si.
15 Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
Aicae ih qaima loe aicae thazokhaihnawk to panoek thai boih; Anih loe aicae mah tong ih baktih toengah pacuekhaih congca to tong toeng, toe zaehaih tawn ai.
16 Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
To pongah aicae loe angaih naah palungnathaih hoi tahmenhaih a hnuk o thai hanah, tahmenhaih angraeng tangkhang bangah misahoihaih hoiah anghnai o si.
