Hebreerbrevet 3
1 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
Therefore, holy brethren, sharers with others in a heavenly invitation, fix your thoughts on Jesus, the Apostle and High Priest whose followers we profess to be.
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".
How faithful He was to Him who appointed Him, just as Moses also was faithful in all God's house!
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
For Jesus has been counted worthy of greater glory than Moses, in so far as he who has built a house has higher honour than the house itself.
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
For every house has had a builder, and the builder of all things is God.
5 Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
Moreover, Moses was faithful in all God's house as a servant in delivering the message given him to speak;
6 men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
but Christ was faithful as a Son having authority over God's house, and we are that house, if we hold firm to the End the boldness and the hope which we boast of as ours.
7 Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,
For this reason--as the Holy Spirit warns us, "To-day, if you hear His voice,
8 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
do not harden your hearts as your forefathers did in the time of the provocation on the day of the temptation in the Desert,
9 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
where your forefathers so sorely tried My patience and saw all that I did during forty years.
10 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
Therefore I was greatly grieved with that generation, and I said, 'They are ever going astray in heart, and have not learnt to know My paths.'
11 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."
As I swore in My anger, they shall not be admitted to My rest" --
12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
see to it, brethren, that there is never in any one of you--as perhaps there may be--a sinful and unbelieving heart, manifesting itself in revolt from the ever-living God.
13 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
On the contrary encourage one another, day after day, so long as To-day lasts, so that not one of you may be hardened through the deceitful character of sin.
14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
For we have, all alike, become sharers with Christ, if we really hold our first confidence firm to the End;
15 När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",
seeing that the warning still comes to us, "To-day, if you hear His voice, do not harden your hearts as your forefathers did in the time of the provocation."
16 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
For who were they that heard, and yet provoked God? Was it not the whole of the people who had come out of Egypt under the leadership of Moses?
17 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?
And with whom was God so greatly grieved for forty years? Was it not with those who had sinned, and whose dead bodies fell in the Desert?
18 Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
And to whom did He swear that they should not be admitted to His rest, if it was not to those who were disobedient?
19 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
And so we see that it was owing to lack of faith that they could not be admitted.
