Hebreerbrevet 3
1 Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,
Wherefore, holy brethren, partakers of the heavenly calling, attentively consider Jesus, the Apostle and High Priest whom we have confessed;
2 huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var "trogen i hela hans hus".
who, as well as Moses, is faithful to him that appointed him over all his house.
3 Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.
Indeed, he has been accounted worthy of glory, as far superior to Moses, as that of the builder is superior to the house.
4 Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.
Now every house is built by some one; but he, the builder of all things, is God.
5 Och väl var Moses "trogen i hela hans hus", såsom "tjänare", till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;
And Moses, indeed, as a servant, was faithful in all his house, for a testimony of the things that were to be spoken by him;
6 men Kristus var trogen såsom "son", en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.
but Christ, as a Son, over his own house--whose house we are, if we hold fast our confidence, and the rejoicing of our hope, unshaken to the end.
7 Så säger den helige Ande: "I dag, om I fån höra hans röst,
Wherefore, as the Holy Spirit says, "To-day, if you will hear his voice,
8 mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,
harden not your hearts, as in the bitter provocation, in the day of temptation in the wilderness;
9 där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.
where your fathers tempted me, and proved me, yet saw my works for forty years.
10 Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.
Wherefore, I was displeased with that generation, and said, They always err in heart, and they have not known my ways.
11 Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila."
So, I swore, in my wrath, They shall not enter into my rest."
12 Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,
Brethren, take heed, lest there be in any of you an evil heart of unbelief, by departing from the living God.
13 utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter "i dag", på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.
But, lest any of you be hardened, through the deceitfulness of sin, exhort one another every day, while it is called To-day:
14 Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.
(for we are all partakers of Christ, if, indeed, we hold fast this first confidence firm to the end; )
15 När det nu säges: "I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig",
with this saying, "To-day, if you will hear his voice, harden not your hearts, as in the bitter provocation."
16 vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?
For some, when they heard, did bitterly provoke; yet, not all that came out of Egypt by Moses.
17 Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de "vilkas kroppar föllo i öknen"?
Was it not with them who sinned, whose carcasses fell in the wilderness?
18 Och vilka gällde den ed som han svor, att de "icke skulle komma in i hans vila", vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?
And to whom did he swear, that they should not enter into his rest, but to them who did not believe?
19 Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.
So, we see that they could not enter in because of unbelief.
