Hebreerbrevet 10
1 Ty lagen innehåller en skugga av det tillkommande goda, men framställer icke tingen i deras verkliga gestalt; därför kan den aldrig genom de offer som ständigt frambäras, år efter år på samma sätt, fullkomna dem som framträda med sådana.
Бо Зако́н, мавши тільки тінь майбутнього добра́, а не самий о́браз речей, тими самими жертвами, що за́вжди щороку прино́сяться, не може ніко́ли вдоскона́лити тих, хто приступає.
2 Annars skulle man väl hava upphört att offra, då ju de som så förrättade sin gudstjänst icke mer kunde veta med sig någon synd, sedan de en gång hade blivit renade.
Інакше вони перестали б прино́ситись, бо ті, хто служить, очищені раз, уже б не мали жодної свідо́мости гріхів.
3 Men just i offren ligger en årlig påminnelse om synd.
Але в них спо́мин про гріхи буває щороку,
4 Ty omöjligt är att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder.
бо тож неможливе, щоб кров биків та козлів здіймала гріхи!
5 Därför säger han vid sitt inträde i världen: "Slaktoffer och spisoffer begärde du icke, men en kropp beredde du åt mig;
Тому́ то, вхо́дячи в світ, Він говорить: „Жертви й прино́шення Ти не схотів, але тіло Мені приготува́в.
6 i brännoffer och syndoffer fann du icke behag.
Цілопа́лення й жертви поку́тної Ти не жадав.
7 Då sade jag: 'Se, jag kommer -- i bokrullen är skrivet om mig -- för att göra din vilja, o Gud.'"
Тоді Я сказав: Ось іду́, — в звої книжки про Мене написано, щоб волю чини́ти Твою, Боже“!
8 Sedan han först har sagt: "Slaktoffer och spisoffer, brännoffer och syndoffer begärde du icke, och i sådana fann du icke behag" -- och dock frambäras de efter lagen --
Він вище сказав, що „жертви й при́носу, та цілопа́лення й жертви поку́тної, — які за Зако́ном прино́сяться, — Ти не жадав і Собі не вподо́бав“.
9 säger han vidare: "Se, jag kommer för att göra din vilja." Så tager han bort det förra, för att sätta det andra i stället.
Пото́му сказав: „Ось іду, щоб волю Твою чини́ти, Боже“. Відміняє Він перше, щоб друге поставити.
10 Och i kraft av denna "vilja" hava vi blivit helgade, därigenom att Jesu Kristi "kropp" en gång för alla har blivit offrad.
У цій волі ми освячені жертвоприно́шенням тіла Ісуса Христа один раз.
11 Och alla andra präster stå dag efter dag i sin tjänst och frambära gång på gång enahanda offer, som dock aldrig kunna borttaga synder;
І кожен священик щоденно стоїть, слу́жачи, і часто приносить жертви ті самі, що ніко́ли не можуть зняти гріхів.
12 men sedan denne har framburit ett enda offer för synderna, sitter han för beständigt på Guds högra sida
А Він за гріхи світу приніс жертву один раз, і наза́вжди „по Божій правиці засів“,
13 och väntar nu allenast på att "hans fiender skola bliva lagda honom till en fotapall".
далі чекаючи, „аж вороги Його бу́дуть покладені за підніжка Його ніг“.
14 Ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som bliva helgade.
Бо жертвоприно́шенням одним вдоскона́лив Він тих, хто освячується.
15 Härom vittnar jämväl den helige Ande för oss. Ty sedan Herren hade sagt:
Свідкує ж і Дух Святий нам, як говорить:
16 "Detta är det förbund som jag skall sluta med dem i kommande dagar", säger han: "Jag skall lägga mina lagar i deras hjärtan, och i deras sinnen skall jag skriva dem";
„Оце заповіт, що його по цих днях встановля́ю Я з ними, говорить Господь, — Закони Свої Я дам в їхні серця́, і в їхніх думка́х напишу́ їх.
17 och vidare: "Deras synder och deras orättfärdiga gärningar skall jag aldrig mer komma ihåg."
А їхніх гріхів та несправедливостей їхніх Я більш не згадаю“!
18 Men där förlåtelse för dessa är given, där behöves icke mer något offer för synd.
А де їхнє відпущення, там нема вже жертвоприно́шення за гріхи.
19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
Отож, браття, ми маємо відвагу вхо́дити до святині кров'ю Ісусовою,
20 i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten -- det är genom sitt kött --
ново́ю й живою дорогою, яку нам обнови́в Він через завісу, цебто через тіло Своє,
21 och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
маємо й Великого Священика над домом Божим, —
22 så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
то приступі́мо з щирим серцем, у повноті́ віри, окропи́вши серця́ від сумління лукавого та обмивши тіла́ чистою водою!
23 Låtom oss oryggligt hålla fast vid hoppets bekännelse, ty den som har givit oss löftet, han är trofast.
Трима́ймо непохи́тне визна́ння надії, вірний бо Той, Хто обіцяв.
24 Och låtom oss akta på varandra för att uppliva varandra till kärlek och goda gärningar;
І уважаймо один за одни́м для заохо́ти до любови й до добрих учинків.
25 låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra -- detta så mycket mer som I sen huru "dagen" nalkas.
Не кидаймо збору свого, як то зви́чай у деяких, але заохочуймося, і тим більше, скільки більше ви бачите, що зближається день той.
26 Ty om vi med berått mod synda, sedan vi hava undfått kunskapen om sanningen, så återstår icke mer något offer för våra synder,
Бо як ми грішимо́ самові́льно, одержавши пізна́ння правди, то вже за гріхи не знахо́диться жертви,
27 utan allenast en förskräcklig väntan på dom och glöden av en eld som skall förtära motståndarna.
а страшливе якесь сподіва́ння су́ду та гнів палю́чий, що має пожерти противників.
28 Den som föraktar Moses' lag, han skall "efter två eller tre vittnens utsago" dödas utan barmhärtighet;
Хто відкидає Зако́на Мойсея, такий немилосердно вмирає „при двох чи трьох свідках“, —
29 huru mycket svårare straff tron I icke då att den skall anses värd, som förtrampar Guds Son och aktar förbundets blod för orent -- det i vilket han har blivit helgad -- och som smädar nådens Ande!
скільки ж більшої му́ки, — доду́муєтеся? — заслуговує той, хто потоптав Сина Божого, і хто кров заповіту, що нею освячений, за звичайну вважав, і хто Духа благодаті зневажив!
30 Vi veta ju vem han är som sade: "Min är hämnden; jag skall vedergälla det", och åter: "Herren skall döma sitt folk."
Бо знаємо Того, Хто сказав: „Мені помста належить, Я відплачу́, говорить Господь“. І ще: „Господь буде судити наро́да Свого“!
31 Det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer.
Страшна́ річ — упасти в руки Бога Живого!
32 Men kommen ihåg den förgångna tiden, då I, sedan ljuset hade kommit till eder, ståndaktigt uthärdaden mången lidandets kamp
Згадайте ж про перші дні ваші, як ви просвітилися й витерпіли запеклу боротьбу стражда́нь.
33 och dels själva genom smälek och misshandling bleven gjorda till ett skådespel för världen, dels leden med andra som fingo genomgå sådant.
Ви були́ то видо́вищем зневаги й знуща́ння, то були́ учасниками тих, що жили́ так.
34 Ty I haven delat de fångnas lidanden och med glädje underkastat eder att bliva berövade edra ägodelar. I vissten nämligen att I haven en egendom som är bättre och bliver beståndande.
Ви бо страждали й з ув'язненими, і грабу́нок свого майна́ прийняли́ з потіхою, відаючи, що маєте в небі для себе майно немину́ще та краще.
35 Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön.
Тож не відкидайте відваги своєї, бо має велику нагоро́ду вона.
36 I behöven nämligen ståndaktighet för att kunna göra Guds vilja och få vad utlovat är.
Бо вам терпеливість потрібна, щоб Божу волю вчинити й прийняти обітницю.
37 Ty "ännu en helt liten tid, så kommer den som skall komma, och han skall icke dröja;
Бо ще „мало, дуже мало, і Той, хто має прийти, при́йде й бари́тись не бу́де!“
38 och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom".
А „праведний житиме вірою“. І: „Коли захитається він, то душа Моя його не вподо́бає“.
39 Dock, vi höra icke till dem som draga sig undan, sig själva till fördärv; vi höra till dem som tro och så vinna sina själar.
Ми ж не з тих, хто хитається на заги́біль, але віруємо на спасі́ння душі.
