Habackuk 1

1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.

Profet Habakkuk ni a coe e profet lawk teh,

2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?

Oe Cathut, na thai laipalah nâtotouh maw na kaw han vaw Na rungngang laipalah, kai ni hno kathout ka kâhmo laihoi nâtotouh maw na hmalah kahram han vaw

3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.

Bangkongmaw kamsoumhoehe naw hah na pâtue vaw. Bangkongmaw hno kathout naw na hmu sak vaw Bangkongmaw Lawpnae, thamanae na kâhmo sak vaw. Bangkongmaw tami reira khuet kâoun awh teh, khuet kâyue awh vaw.

4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.

Hatdawkvah kâlawk teh cungkeihoeh toe. Kamsoum lah lawkcengnae awm hoeh toe. Tami kahawihoehnaw ni tami kalannaw teh, kamsoum hoeh lah lawk a ceng awh.

5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.

Lawkkam kacakhoehe taminaw khen nateh muenkângai awh haw. Bangkongtetpawiteh, nangmouh koe ayâ ni na patue haiyah na yuem thai awh hoeh e hah nangmae atueng dawk ka sak han.

6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.

Ahue karang poung e Khaldean taminaw hah ka hroecoe toe. Amamae ram lah kaawm hoeh e ramnaw hah la hanelah kho tangkuem a cei awh han.

7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.

Takithopoung e tami lah ao awh teh, ama ngai e patetlah lawk a ceng awh.

8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov

Ahnie marang teh, kaisi hlak a rang. Karum lah kâva e Asuinaw hlak a huencawn awh. Marangransanaw ni ahlanae koehoi tho awh vaiteh, a coukdouk awh han. Moi kei hanlah karang poung e langta patetlah kamleng awh vaiteh a tho awh han.

9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.

Hote taminaw teh rektap hanelah a tho awh. Hmalah dueng ka khen e ransa lah ao awh teh, a man awh e taminaw teh sadi yit touh a pha sak awh han.

10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.

Siangpahrangnaw a dudam awh, khobawinaw hai banglahai noutna awh hoeh. Khopui rapanimnaw pueng hai panuikhai awh vaiteh, vaiphu a pâpawp awh vaiteh a tuk awh han.

11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.

Hathnukkhu ahnimanaw teh a pouknae a kâthung awh teh a sakpayon e phu teh a hmu awh han. Ahnimae a thaonae teh amamae cathut doeh toe.

12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.

Oe, BAWIPA ka Cathut, nang teh kaie kathounge Cathut lah na o teh, a yungyoe na kangning e nahoehmaw. Hottelah pawiteh, kaimanaw teh duenae koehoi kahlout awh han doeh. Oe BAWIPA, kaimanaw lawkceng nahanelah ahnimanaw hah na hmoun toe. Oe Ka lungsong, yue sak hanelah ahnimanaw hah hmuen na poe toe.

13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?

Nang teh kahawihoehe hno hmu hanelah a mit teh a thoungpoung. Hno kathout a hmu navah, awm takhai thai hoeh. Hottelah pawiteh, lawkkam kacakhoehe naw hah bangkongmaw na khetyawt vaw. Tami kahawihoehe naw ni tami kalannaw a thei navah bangkongmaw duem na o takhai.

14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.

Nang ni, taminaw hah tuipui dawk e tanganaw patetlah, ukkung ka tawn hoeh e ahrinaw patetlah bangkongmaw na coung sak.

15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.

Taran ni hote taminaw pueng hah hradang hoi sawn vaiteh, tamlawk hoi heng vaiteh, tamlawk hoi a kalup teh a lung ouk ahawi awh.

16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.

Ama e tamlawk hah a thueng teh, amae tamlawk hanlah hmuitui hah hmai ouk a sawi. Bangkongtetpawiteh, hote hno hoiyah hnopai ouk a hmu teh kaboumlah ouk a kâkawk nah.

17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning

Hatdawkvah ahni ni tamlawk, tamlawk dawk e tanganaw hah a rabawk han na maw. Miphunnaw hah pasai laipalah pou a thei han na maw.