< Habackuk 3 >
1 En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.
Ti kararag ni Habakkuk a profeta: iti si-gionoth.
2 HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.
O Yahweh, nangngegko ti padamagmo ket mabutengak! O Yahweh, aramidem koma manen dagiti aramidmo kadagitoy a tiempo; kadagitoy a tiempo, ipakaammom koma daytoy; lagipem a maasi iti pungtotmo!
3 Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. (Sela) Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.
Naggapu ti Dios iti Teman, ken ti Nasantoan manipud iti Bantay Paran! (Sela) Inabbongan ti dayagna dagiti langit, ket napno ti daga iti dayawna.
4 Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.
Dagiti rayus ti imana ket agranraniag a kas iti lawag, ket sadiay ti pagtaltalinaedan ti pannakabalinna.
5 Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.
Napan ti peste iti sangoananna, ken didigra kalpasan dagiti sakana.
6 Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.
Timmakder isuna ket rinukodna ti daga; kimmita isuna ket ginungonna dagiti nasion! Uray dagiti agnanayon a bantay ket nargaay, ken nagkurno dagiti saan nga agpatingga a turturod! Saan nga agpatingga ti dalanna!
7 Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.
Nakitak dagiti tolda ti Cusan iti panagsagaba, ket agkinkintayeg ti lupot dagiti tolda iti daga ti Midian.
8 Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?
Kaunget kadi ni Yahweh dagiti karayan? Maibusor kadi ti pungtotmo kadagiti karayan, wenno maibusor kadi ti nakaro a pungtotmo iti baybay idi nagsakayka kadagiti kabaliom, ti karuahem a pannakaisalakan?
9 Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. (Sela) Till strömfåror klyver du jorden.
Inruarmo ti baim nga awan ti abbongna; kinabilam kadagiti pana ti baim! (Sela) Ginuduam ti daga babaen kadagiti karayan.
10 Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.
Nakitadaka dagiti bantay ket nagtiritirda gapu iti ut-ot! Naglabas kadakuada dagiti bayakabak ti danum; nagpukkaw ti nauneg a baybay! Impangatona dagiti dalluyonna!
11 Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.
Nagtalinaed ti init ken bulan kadagiti narimbaw a lugarda, ket pimmanaw gapu iti lawag dagiti panam ken ti sumilsileng a lawag ti gayangmo!
12 I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.
Nagpagnapagnaka iti entero a daga iti luksawmo. Rinidismo dagiti nasion gapu iti pungtotmo.
13 Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. (Sela)
Rimmuarka para iti pannakaisalakan dagiti tattaom, para iti pannakaisalakan ti pinulotam! Binurakburakmo ti ulo ti balay ti nadangkes tapno maiparang ti puon ti tengnged! (Sela)
14 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.
Dinuyokmo ti ulo dagiti mannakigubatna babaen iti bukodna a pana agsipud ta immayda a kasla bagio a mangiwarawara kadakami, ti panagpasindayawda ket maiyarig iti maysa a mangal-alun-on iti nakurapay iti lugar a paglemmengan.
15 Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.
Nagdaliasatka iti baybay agraman dagiti kabaliom, ket ginabsuonmo dagiti napegges a dandanum.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.
Nangngegko, ket nagtigerger ti kaunggak! Nagpigerger dagiti bibigko iti uni! Um-umay ti panagrupsa kadagiti tulangko, ken agtigtigergerak bayat iti naulimek a panagur-urayko iti aldaw ti tuok a dumteng kadagiti tattao a nangraut kadakami.
17 Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.
Uray no saan nga agrusing ti kayo nga igos ken saan nga agbunga dagiti ubas; uray no agkurangto ti bunga ti kayo nga olibo, ken awan ti taraon nga ipaay dagiti taltalon; uray no maisina ti arban iti kulongan, ken awan ti baka kadagiti pagtaraknan—
18 Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.
Agrag-oak latta kenni Yahweh! Agragsakakto gapu iti Dios ti pannakaisalakanko!
19 HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Ti Apo a ni Yahweh ti pigsak, ket aramidenna ti sakak a kas saka ti ugsa ket iturongnak kadagiti nangangato a lugarko! — Para iti direktor ti musika, kadagiti adda kuerdasna nga instrumentok.