Habackuk 3
1 En bön av profeten Habackuk; till Sigjonót.
Hiche taona hi themgao Habakkuk in lakaija ahin sahdoh ahi.
2 HERRE, jag har hört om dig och häpnat. HERRE, förnya i dessa år dina gärningar, låt oss förnimma dem i dessa år. Mitt i din vrede må du tänka på förbarmande.
Pakai, nangma chung chang thuhi abonna kana jahsa ahi. Na thilbolho hi kadatmo lheh jengin ahi. Achesa kum ho’a nana bolsa ahi bangin, ka ngaichat dehset petlaitahu hin nei panpi kituvin. Chuleh na lunghan laitah a jong mikhoto them nahina chu geldoh in.
3 Gud kommer från Teman, den helige från berget Paran. (Sela) Hans majestät övertäcker himmelen, och av hans lov är jorden full.
Keiman Pathen chun Edom gal lama patna gamthip ahinjot galkai kamu’n, Paran molchunga kona Mitheng Pachu ahung kamui. Avah emsengsung chun vanthamjol alodimin, chuleh leiset chung hi avahchoinan alodim jengin ahi.
4 Då uppstår en glans såsom av solljus, strålar gå ut ifrån honom, och han höljer i dem sin makt.
Ahungna chu nisa hung sohdoh bangin akilang jenge. Akhutna konin vah ahung kikhodohin, athaneina kiselna muna kona hungdoh a ahi.
5 Framför honom går pest, och feberglöd följer i hans spår.
Amasanga amangthah ding ho akijotnun, chule anunglama pulin ahinjuipaijin ahi.
6 Han träder fram -- därmed kommer han jorden att darra; en blick -- och han kommer folken att bäva. De uråldriga bergen splittras, de eviga höjderna sjunka ned. Han vandrar de vägar han fordom gick.
Ama adinleh leiset akithingin, avetna ahileh namtin vaipi akihot jenguve. Tonsotna ana um mol ho chu athechehin, chuleh a i-tiha thinglhang anaum ho chu asuchamin ahi. Ama Tonsotna Umpa chu ahi.
7 Jag ser Kusans hyddor hemsökta av fördärv; tälten darra i Midjans land.
Keiman Kushan miho chu lunglhatah a a’umu kamun, chule Median namte jong chu kicha a tijatah a a’umu kamui.
8 Harmas då HERREN på strömmar? Ja, är din vrede upptänd mot strömmarna eller din förgrymmelse mot havet, eftersom du så färdas fram med dina hästar, med dina segerrika vagnar?
Pakai, nangman lung hanga twi chu najepma, twipi chu kikhena hija ham? Amaho chunga lunghimoa nahim? Ahipoi, nangin huhhingna sakol kangtalai chu nahin sol ahijo me!
9 Framtagen och blottad är din båge, ditt besvurna ords pilar. (Sela) Till strömfåror klyver du jorden.
Nang in nathal le na thalchang koina na livathei chu napeije. Nangman leiset hi vadung twi ho lonna dingin na hongdohin ahi.
10 Bergen se dig och bäva; såsom en störtskur far vattnet ned. Djupet låter höra sin röst, mot höjden lyfter det sina händer.
Mol ho akivetle akithingin, twi kinong chun amasanglama ahin nuhin ahi. Twi thuh tah chun ahin samdohin, akhut chun Pakai lam ahin sang’e.
11 Sol och måne stanna i sin boning för skenet av dina farande pilar, för glansen av ditt blixtrande spjut.
Nisa le lha chu nathalchang ho jangkeija alenna chule natengcha vallihleh chu akipeipet in vanlaijolla ading dentai.
12 I förgrymmelse går du fram över jorden, i vrede tröskar du sönder folken.
Nangman gamsung chu lunghangin napaltanin, chule chitin namtin chu lunghangin nachotpha tai.
13 Du drager ut för att frälsa ditt folk, för att bereda frälsning åt din smorde. Du krossar taket på de ogudaktigas hus, du bryter ned huset, från grunden till tinnarna. (Sela)
Na lhenchomte huhdoh dingin, nathaonute huhdohna dingin nakipat dohtai. Nangin migilou luchang chu na noigepin chule alua pat akengtou geijin najep pehtai.
14 Du genomborrar deras styresmans huvud med hans egna pilar, när de storma fram till att förskingra oss, under fröjd, såsom gällde det att i lönndom äta upp en betryckt.
Huipi hungnung banga hung kitola, beilamtaha Israel bahgam dinga go chu, nangin ama galvon maman nasumang’e.
15 Du far med dina hästar fram över havet, över de stora vattnens svall.
Nangman twipi chu nasakolla na paljengin, chule twi thahattah chu sangtahin kiting denin na umsah jeng’e.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta, vid dånet skälva mina läppar; maktlöshet griper benen i min kropp, jag darrar på platsen där jag står. Ty jag måste ju stilla uthärda nödens tid, medan det kommer, som skall tränga folket.
Hiche thu kajah in kasungil akithing jengin, ka muh jong kichatnan aphusepsupmin, kakengteni jong akihot hotnin, chule kichat tijatnan kakithing jenge. Keiman ka chunguva gal hungbol mipi ho chu vangsetna nasatahin ahinphah dingu nikho chu thipkhencha kanga ahitai.
17 Ja, fikonträdet blomstrar icke mer, och vinträden giva ingen skörd, olivträdets frukt slår fel och fälten alstra ingen äring, fåren ryckas bort ur fållorna, och inga oxar finnas mer i stallen.
Theichang phungho jong chu pahdoh hih uhenlang, lengpi guija lengpiga ho umhih hen; Olive phunga thao putdoh tahih jong leh, chuleh loujao hoa ima pou hih henlang chuleh ga sodoh tahih jong uleh; chuleh loujao hoa gancha ho thi’u henlang, ganhing ho jeng jong chu agoh in umu henlang hita jong leh;
18 Likväl vill jag glädja mig i HERREN och fröjda mig i min frälsnings Gud.
Keima Pakai a kipah nalai ding kahi! Ei huhhingpa Pathenna chu kipahna lai ding kahi!
19 HERREN, Herren är min starkhet; han gör mina fötter såsom hindens och låter mig gå fram över mina höjder. För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Leng vaipo thaneipen Pakai chu ka thahatna ahi! Sa san bangin keng thaneina pen tin, munsang lai laiya jong eichopsah ding ahi. (Zai pipu chun: Hiche taona hi semjang khao tampi tothoa atumginga alamkai ding ahi.)
