Habackuk 1
1 Detta är den utsaga som uppenbarades för profeten Habackuk.
Hiche hi Habakkuk themgaovin thilmu aneina thudol ahi.
2 Huru länge, HERRE, skall jag ropa, utan att du hör klaga inför dig över våld, utan att du frälsar?
Vo PAKAI, itihchan geija panpi ngaichaa kakou kou di hitam? Hinla nangin nei ngaipeh poi! “Muntina nosopma kibolna aum tai!” Ka kap in, hinla eipanhu dingin na hungpoi.
3 Varför låter du mig se sådan ondska? Huru kan du själv skåda på sådan orättrådighet, på det fördärv och det våld jag har inför mina ögon? Så uppstår ju kiv, och så upphäva sig trätor.
Hiche gitlou kibol hohi kavet vet jing ding hitam? Hiche gim gentheina ho jouse hi ibol’a kavet vet jeng ding ham? Keiman kavet chanin mahthahna le nosopma kibolna hobou ka mudoh’e. Mi nelkal hat ho leh kinahpia hat mihonpi chun eihin umkimvel tauve.
4 Därigenom bliver lagen vanmäktig, och rätten kommer aldrig fram. Ty den ogudaktige snärjer den rättfärdige; så framstår rätten förvrängd.
Dan hi donlou tobangbep chu ahitai, chule thutanna munho’a jong thudih umtalou ahi. Migilou ho chun midih ho sanga gamchenga atamjoh jeh-uvin, thudih chu heikoija um bepma ahitai.
5 Sen efter bland hedningarna och skåden; häpnen, ja, stån där med häpnad Ty en gärning utför han i edra dagar, som I icke skolen tro, när den förtäljes.
Pakai chun adonbut in, “Chitin namtin ho khu gahven chuleh kidangsa temin! Ajeh chu keiman nangma nikho laiya hi thilkhat kahin boldoh ding, mi koiham khattouvin seijongleh na tahsan louhel ding chu kahinbol ding ahije.
6 Ty se, jag skall uppväcka kaldéerna det bistra och oförvägna folket, som drager ut så vitt som jorden når och inkräktar boningar som icke äro deras.
Keiman Babylon mite ho, giloutah le nosopma mibol ho chu ka hin tundoh ding ahi. Amahon vannoi muntin apaltan’uva kijotle ding’u chule gam dang tampi ahinjo dingu ahi.
7 Det folket är förskräckligt och fruktansvärt; rätt och myndighet tager det sig självt.
Amaho hi gitlou abol nauva engsetah’a chonna ahiuvin, chutia abolnom chengseu chu abol’u ahi.
8 Dess hästar äro snabbare än pantrar och vildare än vargar om aftonen; dess ryttare jaga fram i fyrsprång. Ja, fjärran ifrån komma dess ryttare, de flyga åstad såsom örnen, när han störtar sig över sitt rov
Sakol aneihou jong lutnu sangin alhai hatjouvin, khomu chipchep a ngeihon lhakhom sangin jong ahoise jouve. Sakol kangtalaija touho chun gamlataha konin a sakol ho’u chu ahin thunun jeng uvin; Muvanlai lengle hon a anchah’u abokhumuva avallhum jiu kisei tobang ahiuve.
9 Alla hasta de till våld, av sin stridslust drivas de framåt; och fångar hopa de såsom sand.
Oh, ahung tauve, abonchauvin nosopma boldin akunsuh tauve. A gancha hon hou jong chu nelphaija hui bangin ahung kitol’un, amasanguva asohchang ho’u ahin masot hou chu neldi tamin atam jeng uvin ahi.
10 Konungar äro dem ett åtlöje, och furstar räkna de för lekverk; åt alla slags fästen le de, de kasta upp jordvallar och intaga dem.
Amahon leng ho le leng chapate ho chu isahlou tah'in abolun, chule akulpi ho jouse chu isah loutahin aboluve.
11 Så fara de åstad såsom vinden, alltjämt framåt till att åsamka sig skuld; ty deras egen kraft är deras gud.
Amaho chu hui nung bangin akitolun chule achemang tauve. Hinla amaho sungil’a themona nei ahiuve, athahat uchu pathena nei ahiuve.”
12 Är du då icke till av ålder? Jo, HERRE, min Gud, min Helige, vi skola ej dö! HERRE, till en dom är det du har satt dem, och till en tuktan har du berett dem, du vår klippa.
Vo Pakai ka Pathen, nangma tonsotna um, ka Mithengpa Nangman nei theh manghel jeng hih nauvin nate na? Vo Pakai, ka Songpiu, nangman hiche Babylon mite hi eisudih dinguleh ka chonsetna ho’u atam jeh'a ei-gimbol dinguva na hinsol ahi.
13 Du vilkens ögon äro för rena för att se på det onda, du som icke lider att skåda på orättrådighet, huru kan du ändå skåda på dessa trolösa människor och tiga stilla, när den ogudaktige fördärvar den som har rätt mot honom?
Nangma hila athenga nahin chule agilou chu n maikoh a umtheilou ahi. Chuti ahileh amaho do’ha joulhepna namitsat ding hijaham? Mi engsete chun asanguva chonphajo avallhumu jongleh thipbeh a naum ding hitam?
14 Så vållar du att människorna bliva lika fiskar i havet, lika kräldjur, som icke hava någon herre.
Keiho hi ahinga kimandoh dinga le akithat dinga kiman ho tobangbep kahiuvem? Kei ho hi twikhanglen na um ganhing ho lamkai bei tobangbep ka hiuvem?
15 Ja, denne drager dem allasammans upp med sin krok, han fångar dem i sitt nät och församlar dem i sitt garn; däröver är han glad och fröjdar sig.
Amaho kipanaa le golnop bolna dinguva, ngakoija eiki khaidoh dinga chuleh lensunga ohden bep ding bou kahi dingu hitam?
16 Fördenskull frambär han offer åt sitt nät och tänder offereld åt sitt garn; genom dem bliver ju hans andel så fet och hans mat så kräslig.
Chuteng leh amahon lenthang anei hou chu Pathen tobang'in houvun tin, chuleh amasanguva chun gimnamtwi halna nei uvinte. Amaho chun, “Hiche lenthang pathen hohin keiho eihaodoh sah’u ahi” ati ding’u ahi.
17 Men skall han därför framgent få tömma sitt nät och beständigt dräpa folken utan någon förskoning
Nangman ama ho hi hiti dinmuna hi nasolmangpai pai ding ham? Amaho hi phottohna beihella agaljouva hi i-tiha maipah jing dingu hitam?
