1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

А Бог се опомену Ноја и свих звери и све стоке што беху с њим у ковчегу; и посла Бог ветар на земљу да узбије воду.

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

И затворише се извори бездану и уставе небеске, и дажд с неба престаде.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

И стаде вода опадати на земљи, и једнако опадаше после сто педесет дана;

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

Те се устави ковчег седмог месеца дана седамнаестог на планини Арарату.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

И вода опадаше све већма до десетог месеца; и првог дана десетог месеца показаше се врхови од брда.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

А после четрдесет дана отвори Ноје прозор на ковчегу, који беше начинио;

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

И испусти гаврана, који једнако одлеташе и долеташе докле не пресахну вода на земљи.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Па пусти и голубицу да би видео је ли опала вода са земље.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

А голубица не нашавши где би стала ногом својом врати се к њему у ковчег, јер још беше вода по свој земљи; и Ноје пруживши руку ухвати је и узе к себи у ковчег.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

И почека још седам дана, па опет испусти голубицу из ковчега.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

И пред вече врати се к њему голубица, и гле, у кљуну јој лист маслинов, који беше откинула; тако позна Ноје да је опала вода са земље.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

Али почека још седам дана, па опет испусти голубицу, а она му се више не врати.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

Шест стотина прве године века Нојевог први дан првог месеца усахну вода на земљи; и Ноје откри кров на ковчегу, и угледа земљу суву.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

А другог месеца двадесет седмог дана беше сва земља сува.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

Тада рече Бог Ноју говорећи:

16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

Изађи из ковчега ти и жена твоја и синови твоји и жене синова твојих с тобом;

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

Све звери што су са тобом од сваког тела, птице и стоку и шта год гамиже по земљи, изведи са собом, нека се разиђу по земљи, и нека се плоде и множе на земљи.

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

И изиђе Ноје и синови његови и жена његова и жене синова његових с њим.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Све звери, све ситне животиње, све птице и све што се миче по земљи по својим врстама изиђоше из ковчега.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

И начини Ноје жртвеник Господу, и узе од сваке чисте стоке и од свих птица чистих, и принесе на жртвенику жртве паљенице.

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

И Господ омириса мирис угодни, и рече у срцу свом: Нећу више клети земље с људи, што је мисао срца човечијег зла од малена; нити ћу више убијати све што живи, као што учиних.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Од сада докле буде земље, неће нестајати сетве ни жетве, студени ни врућине, лета ни зиме, дана ни ноћи.

A Dove is Sent Forth from the Ark