1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

Te Lamatualain nda liliiꞌ Noh se ro basa banda mana sia ofai a. Naa de, Ana fee anin fuu nareꞌe oe mandaliꞌ a.

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

Ana o tatana basa oe mataꞌ sia raefafoꞌ a, ma naloeꞌ udan mia lalai a.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

Boe ma oeꞌ a namakura. Basa fula lima ma, oeꞌ a nda naruꞌ naeꞌ sa ena.

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

Ndaa no fula ka hitu na, fai sanahulu hitu ma, ofai a hara sia leteꞌ naruꞌ sa ata, nara na Ararat.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

Basa ma, oeꞌ a reꞌe nakandoo. Fula ka sanahulu na, fai ka esa na ma, mbuku-leteꞌ ra tonggo nara sou.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

Seli fai haa nulu ma, Noh soi ofai a jandela na esa.

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

Ana mboꞌi mbui kaaꞌ esa. Mbuiꞌ naa natambele neu-nema losa oe mandali monaeꞌ a reꞌe tebꞌe ena. Ana nda baliꞌ ofai neu sa.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Boe ma, Noh mboꞌi mbui lunda esa, fo nae nahine oeꞌ a reꞌe tebꞌe, do feꞌe hokoꞌ.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

Te huu oeꞌ a feꞌe ndule raefafoꞌ, de mbuiꞌ a nda hambu mamana teteeꞌ sa. De ana baliꞌ ofai neu. Noh loo lima na, de simbo nala baliꞌ mbuiꞌ a ofai rala neu.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

Noh nahati fai hitu fai, dei de ana mboꞌi seluꞌ mbuiꞌ a.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

Bꞌobꞌo naa ma, mbuiꞌ a baliꞌ seluꞌ nisiꞌ Noh, nendi saitun rooꞌ esa, fo ana feꞌe bito nala naa. Dei de, Noh bubꞌuluꞌ oeꞌ a meti tetebꞌes ena.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

Ana nahati fai hitu fai, de mboꞌi seluꞌ mbui lunda a. Te ia naa, mbuiꞌ a nda baliꞌ sa.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

Noh too natun nee esa, ndaa no fai ka esa fula ka esa na ma, oeꞌ a meti tebꞌe-tebꞌeꞌ ena. Boe ma, Noh soi ofai a jandela na, de mete rereoꞌ ma nita rae a madꞌa ena.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

Fula ka rua na, fai ka sanahulu hitu na ma, rae a madꞌa tebꞌe-tebꞌeꞌ ena.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

Basa ma, Lamatualain olaꞌ no Noh nae,

16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

“Noh! Basa nggi onda mia ofai a leo.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

Soi basa banda ra dea reu! Soi basa banda neꞌeboiꞌ, banda fui, banda mana nodꞌoꞌ, no mbuiꞌ ra. Naa fo, basa se boe ramahefu, fo rasofe raefafoꞌ ia.”

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

Basa de, Noh no sao na, ma ana nara, ma ana feto feu nara, dea reu mia ofai a. Basa banda ra o, dea reu, esa-esaꞌ no nonoo na.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

Basa naa ma, Noh lutu mbatu mei tutunu-hohotuꞌ fee LAMATUALAIN. Noh haꞌi nala banda beꞌe esaꞌ, mia basa banda fo bisa tao dadꞌi tutunu-hohotuꞌ. Ana mbau hala se, ma tunu se sia mei tutunu-hohotuꞌ a, fo dadꞌi tutunu-hohotuꞌ fee LAMATUALAIN.

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

LAMATUALAIN hae nala tutunu-hohotuꞌ a maꞌafo meni na ma, rala Na namahoꞌo. De Ana duꞌa nae, “Mia faiꞌ ia, Au nda afiꞌ huku-doki raefafoꞌ a huu atahori deꞌulaka na sa. Onaꞌ mae ara duꞌa akaꞌ a deꞌulakaꞌ o, Au nda afiꞌ tao ulutu basa masodꞌa ra sa, onaꞌ Au taoꞌ basaꞌ a ena.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

Mete ma raefafoꞌ a feꞌe sia, naa, fula-faiꞌ ia ra basa se laoꞌ rakandoo, tungga dala nara. Fula-fai sela-nggariꞌ no fula-fai etu-oruꞌ, fula-fai maꞌasufuꞌ no fula-fai matobꞌiꞌ, fula-fai relo-ai no fula-fai udꞌa-oeꞌ, ma rereloꞌ no tetembaꞌ, basa se lao tungga dala nara.”

A Dove is Sent Forth from the Ark