1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

recordatus autem Deus Noe cunctarumque animantium et omnium iumentorum quae erant cum eo in arca adduxit spiritum super terram et inminutae sunt aquae

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

et clausi sunt fontes abyssi et cataractae caeli et prohibitae sunt pluviae de caelo

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

reversaeque aquae de terra euntes et redeuntes et coeperunt minui post centum quinquaginta dies

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

requievitque arca mense septimo vicesima septima die mensis super montes Armeniae

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

at vero aquae ibant et decrescebant usque ad decimum mensem decimo enim mense prima die mensis apparuerunt cacumina montium

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

cumque transissent quadraginta dies aperiens Noe fenestram arcae quam fecerat dimisit corvum

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

qui egrediebatur et revertebatur donec siccarentur aquae super terram

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

emisit quoque columbam post eum ut videret si iam cessassent aquae super faciem terrae

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

quae cum non invenisset ubi requiesceret pes eius reversa est ad eum in arcam aquae enim erant super universam terram extenditque manum et adprehensam intulit in arcam

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

expectatis autem ultra septem diebus aliis rursum dimisit columbam ex arca

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

at illa venit ad eum ad vesperam portans ramum olivae virentibus foliis in ore suo intellexit ergo Noe quod cessassent aquae super terram

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

expectavitque nihilominus septem alios dies et emisit columbam quae non est reversa ultra ad eum

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

igitur sescentesimo primo anno primo mense prima die mensis inminutae sunt aquae super terram et aperiens Noe tectum arcae aspexit viditque quod exsiccata esset superficies terrae

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

mense secundo septima et vicesima die mensis arefacta est terra

15 Då talade Gud till Noa och sade:

locutus est autem Deus ad Noe dicens

16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

egredere de arca tu et uxor tua filii tui et uxores filiorum tuorum tecum

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

cuncta animantia quae sunt apud te ex omni carne tam in volatilibus quam in bestiis et in universis reptilibus quae reptant super terram educ tecum et ingredimini super terram crescite et multiplicamini super eam

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

egressus est ergo Noe et filii eius uxor illius et uxores filiorum eius cum eo

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

sed et omnia animantia iumenta et reptilia quae repunt super terram secundum genus suum arcam egressa sunt

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

aedificavit autem Noe altare Domino et tollens de cunctis pecoribus et volucribus mundis obtulit holocausta super altare

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

odoratusque est Dominus odorem suavitatis et ait ad eum nequaquam ultra maledicam terrae propter homines sensus enim et cogitatio humani cordis in malum prona sunt ab adulescentia sua non igitur ultra percutiam omnem animantem sicut feci

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

cunctis diebus terrae sementis et messis frigus et aestus aestas et hiemps nox et dies non requiescent

A Dove is Sent Forth from the Ark