1 Mosebok 8
1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;
And God remembereth Noah, and every living thing, and all the cattle which [are] with him in the ark, and God causeth a wind to pass over the earth, and the waters subside,
2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.
and closed are the fountains of the deep and the net-work of the heavens, and restrained is the shower from the heavens.
3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.
And turn back do the waters from off the earth, going on and returning; and the waters are lacking at the end of a hundred and fifty days.
4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.
And the ark resteth, in the seventh month, in the seventeenth day of the month, on mountains of Ararat;
5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.
and the waters have been going and becoming lacking till the tenth month; in the tenth [month], on the first of the month, appeared the heads of the mountains.
6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,
And it cometh to pass, at the end of forty days, that Noah openeth the window of the ark which he made,
7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.
and he sendeth forth the raven, and it goeth out, going out and turning back till the drying of the waters from off the earth.
8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.
And he sendeth forth the dove from him to see whether the waters have been lightened from off the face of the ground,
9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.
and the dove hath not found rest for the sole of her foot, and she turneth back unto him, unto the ark, for waters [are] on the face of all the earth, and he putteth out his hand, and taketh her, and bringeth her in unto him, unto the ark.
10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.
And he stayeth yet other seven days, and addeth to send forth the dove from the ark;
11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.
and the dove cometh in unto him at even-time, and lo, an olive leaf torn off in her mouth; and Noah knoweth that the waters have been lightened from off the earth.
12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.
And he stayeth yet other seven days, and sendeth forth the dove, and it added not to turn back unto him any more.
13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.
And it cometh to pass in the six hundredth and first year, in the first [month], in the first of the month, the waters have been dried from off the earth; and Noah turneth aside the covering of the ark, and looketh, and lo, the face of the ground hath been dried.
14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.
And in the second month, in the seven and twentieth day of the month, the earth hath become dry.
15 Då talade Gud till Noa och sade:
And God speaketh unto Noah, saying, 'Go out from the ark, thou, and thy wife, and thy sons, and thy sons' wives with thee;
16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.
every living thing that [is] with thee, of all flesh, among fowl, and among cattle, and among every creeping thing which is creeping on the earth, bring out with thee;
17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."
and they have teemed in the earth, and been fruitful, and have multiplied on the earth.'
18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.
And Noah goeth out, and his sons, and his wife, and his sons' wives with him;
19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.
every beast, every creeping thing, and every fowl; every creeping thing on the earth, after their families, have gone out from the ark.
20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.
And Noah buildeth an altar to Jehovah, and taketh of every clean beast, and of every clean fowl, and causeth burnt-offerings to ascend on the altar;
21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.
and Jehovah smelleth the sweet fragrance, and Jehovah saith unto His heart, 'I continue not to disesteem any more the ground because of man, though the imagination of the heart of man [is] evil from his youth; and I continue not to smite any more all living, as I have done;
22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."
during all days of the earth, seed-time and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night, do not cease.'
A Dove is Sent Forth from the Ark
