1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

Then God remembered Noah, and all living things, and all the cattle, which were with him in the ark, and he brought a wind across the earth, and the waters were diminished.

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

And the fountains of the abyss and the floodgates of heaven were closed. And the rain from heaven was restrained.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

And the waters were restored to their coming and going from the earth. And they began to diminish after one hundred and fifty days.

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

And the ark rested in the seventh month, on the twenty-seventh day of the month, upon the mountains of Armenia.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

Yet in truth, the waters were departing and decreasing until the tenth month. For in the tenth month, on the first day of the month, the tips of the mountains appeared.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

And when forty days had passed, Noah, opening the window that he had made in the ark, sent forth a raven,

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

which went forth and did not return, until the waters were dried up across the earth.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Likewise, he sent forth a dove after him, in order to see if the waters had now ceased upon the face of the earth.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

But when she did not find a place where her foot might rest, she returned to him in the ark. For the waters were upon the whole earth. And he extended his hand and caught her, and he brought her into the ark.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

And then, having waited a further seven days, he again sent forth the dove out of the ark.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

And she came to him in the evening, carrying in her mouth an olive branch with green leaves. Noah then understood that the waters had ceased upon the earth.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

And nevertheless, he waited another seven days. And he sent forth the dove, which no longer returned to him.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

Therefore, in the six hundred and first year, in the first month, on the first day of the month, the waters were diminished upon the earth. And Noah, opening the cover of the ark, gazed out and saw that the surface of the earth had become dry.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

In the second month, on the twenty-seventh day of the month, the earth was made dry.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

Then God spoke to Noah, saying:

16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

“Go out of the ark, you and your wife, your sons and the wives of your sons with you.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

Bring out with you all the living things that are with you, all that is flesh: as with the birds, so also with the wild beasts and all the animals that move upon the earth. And enter upon the land: increase and multiply upon it.”

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

And so Noah and his sons went out, and his wife and the wives of his sons with him.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Then also all living things, and the cattle, and the animals that move upon the earth, according to their kinds, departed from the ark.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

Then Noah built an altar to the Lord. And, taking from each of the cattle and birds that were clean, he offered holocausts upon the altar.

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

And the Lord smelled the sweet odor and said: “I will no longer curse the earth because of man. For the feelings and thoughts of the heart of man are prone to evil from his youth. Therefore, I will no longer pierce every living soul as I have done.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

All the days of the earth, seedtime and harvest, cold and heat, summer and winter, night and day, will not cease.”

A Dove is Sent Forth from the Ark