1 Mosebok 8

1 Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

But God remembered Noah and all the animals and livestock that were with him in the ark. And God sent a wind over the earth, and the waters began to subside.

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

The springs of the deep and the floodgates of the heavens were closed, and the rain from the sky was restrained.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

The waters receded steadily from the earth, and after 150 days the waters had gone down.

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

On the seventeenth day of the seventh month, the ark came to rest on the mountains of Ararat.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

And the waters continued to recede until the tenth month, and on the first day of the tenth month the tops of the mountains became visible.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

After forty days Noah opened the window he had made in the ark

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

and sent out a raven. It kept flying back and forth until the waters had dried up from the earth.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

Then Noah sent out a dove to see if the waters had receded from the surface of the ground.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

But the dove found no place to rest her foot, and she returned to him in the ark, because the waters were still covering the surface of all the earth. So he reached out his hand and brought her back inside the ark.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

Noah waited seven more days and again sent out the dove from the ark.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

And behold, the dove returned to him in the evening with a freshly plucked olive leaf in her beak. So Noah knew that the waters had receded from the earth.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

And Noah waited seven more days and sent out the dove again, but this time she did not return to him.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

In Noah’s six hundred and first year, on the first day of the first month, the waters had dried up from the earth. So Noah removed the covering from the ark and saw that the surface of the ground was dry.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

By the twenty-seventh day of the second month, the earth was fully dry.

15 Då talade Gud till Noa och sade:

Then God said to Noah,

16 "Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

“Come out of the ark, you and your wife, along with your sons and their wives.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden."

Bring out all the living creatures that are with you—birds, livestock, and everything that crawls upon the ground—so that they can spread out over the earth and be fruitful and multiply upon it.”

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

So Noah came out, along with his sons and his wife and his sons’ wives.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

Every living creature, every creeping thing, and every bird—everything that moves upon the earth—came out of the ark, kind by kind.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

Then Noah built an altar to the LORD. And taking from every kind of clean animal and clean bird, he offered burnt offerings on the altar.

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: "Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

When the LORD smelled the pleasing aroma, He said in His heart, “Never again will I curse the ground because of man, even though every inclination of his heart is evil from his youth. And never again will I destroy all living creatures as I have done.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra."

As long as the earth endures, seedtime and harvest, cold and heat, summer and winter, day and night shall never cease.”

A Dove is Sent Forth from the Ark