1 Mosebok 49

1 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

And Jacob called his sons, and said to them,

2 Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.

Assemble yourselves, that I may tell you what shall happen to you in the last days. Gather yourselves together, and hear me, sons of Jacob; hear Israel, hear your father.

3 Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

Ruben, you [are] my firstborn, you my strength, and the first of my children, hard to be endured, [hard and] self-willed.

4 Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!

You were insolent like water, burst not forth with violence, for you went up to the bed of your father; then you defiled the couch, whereupon you went up.

5 Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.

Symeon and Levi, brethren, accomplished the injustice of their cutting off.

6 Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.

Let not my soul come into their counsel, and let not mine inward parts contend in their conspiracy, for in their wrath they killed men, and in their passion they houghed a bull.

7 Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.

Cursed be their wrath, for it was wilful, and their anger, for it was cruel: I will divide them in Jacob, and scatter them in Israel.

8 Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.

Juda, your brethren have praised you, and your hands shall be on the back of your enemies; your father's sons shall do you reverence.

9 Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

Juda is a lion's whelp: from the tender plant, my son, you are gone up, having couched you lie as a lion, and as a whelp; who shall stir him up?

10 Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.

A ruler shall not fail from Juda, nor a prince from his loins, until there come the things stored up for him; and he is the expectation of nations.

11 Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

Binding his foal to the vine, and the foal of his ass to the branch [of it], he shall wash his robe in wine, and his garment in the blood of the grape.

12 Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.

His eyes shall be more cheering than wine, and his teeth whiter than milk.

13 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.

Zabulon shall dwell on the coast, and he [shall be] by a haven of ships, and shall extend to Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.

Issachar has desired that which is good; resting between the inheritances.

15 Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

And having seen the resting place that it was good, and the land that it was fertile, he subjected his shoulder to labour, and became a husbandman.

16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.

Dan shall judge his people, as one tribe too in Israel.

17 Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.

And let Dan be a serpent in the way, besetting the path, biting the heel of the horse (and the rider shall fall backward),

18 HERRE, jag bidar efter din frälsning!

waiting for the salvation of the Lord.

19 Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem på hälarna.

Gad, a plundering troop shall plunder him; but he shall plunder him, [pursuing him] closely.

20 Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.

Aser, his bread [shall be] fat; and he shall yield dainties to princes.

21 Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.

Nephthalim is a spreading stem, bestowing beauty on its fruit.

22 Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.

Joseph is a son increased; my dearly loved son is increased; my youngest son, turn to me.

23 Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;

Against whom men taking evil counsel reproached [him], and the archers pressed hard upon him.

24 dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,

But their bow and arrows were mightily consumed, and the sinews of their arms were slackened by the hand of the mighty one of Jacob; thence is he that strengthened Israel from the God of your father;

25 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.

and my God helped you, and he blessed you with the blessing of heaven from above, and the blessing of the earth possessing all things, because of the blessing of the breasts and of the womb,

26 Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

the blessings of your father and your mother—it has prevailed above the blessing of the lasting mountains, and beyond the blessings of the everlasting hills; they shall be upon the head of Joseph, and upon the head of the brothers of whom he took the lead.

27 Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte."

Benjamin, as a ravening wolf, shall eat still in the morning, and at evening he gives food.

28 Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

All these [are] the twelve sons of Jacob; and their father spoke these words to them, and he blessed them; he blessed each of them according to his blessing.

29 Och han bjöd dem och sade till dem: "Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

And he said to them, I am added to my people; you shall bury me with my fathers in the cave, which is in the field of Ephron the Chettite,

30 i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

in the double cave which is opposite Mambre, in the land of Chanaan, the cave which Abraam bought of Ephron the Chettite, for a possession of a sepulchre.

31 där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

There they buried Abraam and Sarrha his wife; there they buried Isaac, and Rebecca his wife; there they buried Lea;

32 på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn."

in the portion of the field, and of the cave that was in it, [purchased] of the sons of Chet.

33 När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.

And Jacob ceased giving charges to his sons; and having lifted up his feet on the bed, he died, and was gathered to his people.