1 Mosebok 49
1 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:
To pacoengah Jakob mah a capanawk to kawk moe, hmabang angzo han koi hmuen kang thuih o han pongah, ahmuen maeto ah amkhueng oh.
2 Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.
Jakob ih caanawk, nawnto amkhueng oh loe, nam Pa Israel ih lok hae tahngai oh.
3 Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.
Reuben, nang loe ka calu, ka thacakhaih, ka tha oh tangsuekhaih, saiqathaih hoi sakthaihaih sang koek ah na oh.
4 Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!
Tui baktiah nang phui pongah, na hoihhaih om mak ai boeh; nam pa iihhaih nuiah na dawh moe, ka iihhaih to nam hnongsak.
5 Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.
Simeon hoi Levi loe nawkamya ah oh moe, sumsen hoiah kasae sakhaih ahmuen ah a oh hoi.
6 Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.
Aw ka hinghaih, nihnik mah tamquta hoi sak ih ahmuen ah na thumsak hmah, kai pakoehhaih loe nihcae amkhuenghaih ahmuen ah na thumsak hmah; nihnik loe palungphuihaih hoiah kami to hum hoi moe, a koeh hoi ih baktiah vangpui tapang to paro hoi.
7 Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.
Nihnik loe palungphui hoi, poek amthueng hoi moe, palungduemh hoi pongah kasae zok hoi nasoe! Jakob acaeng thungah nihnik to ka tapraek moe, Israel acaeng thungah kam hetsak phang han.
8 Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.
Judah, nang loe nam yanawk mah pakoeh o tih; na ban loe misanawk ih tahnong nuiah om tih; nam pa ih caanawk loe na hmaa ah akuep o tih.
9 Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?
Aw Judah, nang loe kanawk kaipui ah na oh, ka capa, nang loe moi kaekhaih ahmuen hoiah nang zoh tahang moe, na tabok; kaipui baktih, kaipui amno baktih toengah avah; mi mah maw anih to pathawk thai tih?
10 Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.
Shiloh pha ai karoek to tayae toeng loe, Judah khae hoi amhoe mak ai ueloe, a ukhaih cunghet doeh a khok salak hoiah takhoe mak ai; kaminawk loe anih khaeah ni amkhueng o tih.
11 Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.
Misurkung pongah angmah ih hrang to paeh ueloe, laa hrang caa to kahoih koek misurkung pongah paeh tih; angmah ih khukbuen to misurtui hoi pasuk ueloe, angmah ih laihawnawk doeh misurtui hoiah pasuk tih.
12 Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.
Anih ih mik loe misurtui hoi thim ueloe, a ha doeh maitaw tahnutui hoiah anglung tih.
13 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.
Zebulun loe tuipui taengah om ueloe, palongpui anghakhaih ahmuen ah om tih; anih ih ramri loe Sidon karoek to kawk tih.
14 Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.
Issakar loe mae salakah tabok thacak laa hrang ah oh;
15 Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.
anghakhaih ahmuen kahoih to a hnuk moe, prae kahoih to a hnuk pongah, angmah ih palaeng nuiah hmuen to koeng ueloe, tamut paek tamna ah om tih.
16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.
Dan loe Israel ih acaeng maeto ah oh baktih toengah, angmah ih kaminawk to lokcaek tih.
17 Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.
Dan loe loklam ah kaom pahui ah om ueloe, hrang angthueng kami to hnuk angnawnsak hanah, hrang khok tahmawh patuk pahui sae ah om tih.
18 HERRE, jag bidar efter din frälsning!
Aw Angraeng, na pahlonghaih to ka zing.
19 Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem på hälarna.
Misanawk mah Gad to tuh o tih, toe anih mah nihcae to tuh let ueloe, hnukkhuem ah pazawk tih.
20 Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.
Asher ah caaknaek kahoih tacawt tih, siangpahrang paek koi caaknaek to tacawt tih.
21 Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.
Naphtali loe angmah koeh baktiah kaom tasuk, kranghoih caa sahkung tasuk ah oh.
22 Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.
Joseph loe thacak thingkung, tui taengah kaom thingkung ah oh; anih ih tanghangnawk loe tapang ranui khoek to amzam.
23 Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;
Kalii kaat kop kaminawk mah anih to paroeai raihaih paek o, hnukma o moe, a kah o;
24 dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,
toe anih ih kalii loe thazok ai; anih ih ban tampawk loe Jakob Sithaw ih ban thacakhaih rang hoiah, (tuutoep kami ah kaom, Israel ih lungsong ah oh; )
25 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.
nang loe nang bomkung, nam pa ih Sithaw rang hoiah nang han van ranui hoi tahamhoihaih paekkung, Sithaw rang hoiah tha na cak; atlim ah kaom kathuk tahamhoihaih, tahnutui hoi caa im tahamhoihaih mah nang han tahamhoihaih paek nasoe;
26 Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.
nam pa mah paek ih tahamhoihaih loe, canghni ah mae nui ih tahamhoihaih, dungzan maesomnawk nuiah kaom kahoih hmuennawk pongah doeh len kue; to tahamhoihaih loe Joseph ih lu nuiah om nasoe loe, amyanawk hoi kamhoe ah kaom kami ih lu nuiah om nasoe.
27 Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte."
Benjamin loe kalomh thaih tasui ah oh; anih loe khawnthaw ah moi to kaek ueloe, aqum ah a lomh ih hmuen to tapraek tih, tiah a naa.
28 Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.
Hae kaminawk loe Isreal acaeng hatlai hnetto ah oh o, ampa mah nihcae khaeah thuih pae ih lok loe hae tiah oh; ampa mah nihcae hak han koi tahamhoihaih to paek boih.
29 Och han bjöd dem och sade till dem: "Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,
To pacoengah nihcae khaeah hae tiah lokthuih pae; Kai loe kaimah ih kaminawk amkhuenghaih ahmuen ah ka caeh han boeh; Hit kami Ephron ih lawk thungah kaom thlungkhaw thungah kam panawk hoi nawnto na phum oh,
30 i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,
to thlungkhaw loe Kanaan prae, Mamre vangpui pha ai naah, Makpelah ahmuen ah oh moe, Abraham mah Hit kami Ephron khaeah, lawk hoi nawnto taprong sak hanah a qanh.
31 där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,
Abraham hoi a zu Sarah, Issak hoi a zu Rebakah loe to ahmuen ah aphum o; Leah doeh to ahmuen ah ka phum.
32 på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn."
Lawk hoi thlungkhaw loe, Hit kaminawk khaeah ni ka qanh, tiah a naa.
33 När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.
A caanawk khaeah lokthuih boih pacoengah, Jakob loe a iihhaih ahmuen ah a khok to azuh tahang, hinghaih qui apet pacoengah, angmah ih kaminawk amkhuenghaih ahmuen ah angkuem.
