1 Mosebok 48
1 En tid härefter blev det sagt till Josef: "Din fader är nu sjuk." Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim.
After these things, someone said to Joseph [May he add], “Behold, your father is sick.” He took with him his two sons, Manasseh [Causing to forget] and Ephraim [Fruit].
2 Och man berättade för Jakob och sade: "Din son Josef har nu kommit till dig." Då tog Israel styrka till sig och satte sig upp i sängen.
Someone told Jacob [Supplanter], and said, “Behold, your son Joseph [May he add] comes to you,” and Israel [God prevails] strengthened himself, and sat on the bed.
3 Och Jakob sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Lus i Kanaans land och välsignade mig
Jacob [Supplanter] said to Joseph [May he add], “El Shaddai [God Almighty] appeared to me at Luz in the land of Canaan [Humbled], and blessed me,
4 och sade till mig: 'Se, jag skall göra dig fruktsam och föröka dig och låta skaror av folk komma av dig, och skall giva åt din säd efter dig detta land till evärdlig besittning.'
and said to me, ‘Behold, I will make you fruitful, and multiply you, and I will make of you a company of peoples, and will give this land to your offspring after you for an everlasting possession.’
5 Dina båda söner, som äro födda åt dig i Egyptens land, innan jag kom hit till dig i Egypten, de skola nu vara mina: Efraim och Manasse skola vara mina, likasom Ruben och Simeon.
Now your two sons, who were born to you in the land of Egypt [Abode of slavery] before I came to you into Egypt [Abode of slavery], are mine; Ephraim [Fruit] and Manasseh [Causing to forget], even as Reuben [See, a son!] and Simeon [Hearing], will be mine.
6 Men de barn som du har fött efter dem skola vara dina; de skola bära sina bröders namn i dessas arvedel.
Your issue, whom you become the father of after them, will be yours. They will be called after the name of their brothers in their inheritance.
7 Se, när jag kom från Paddan, dog Rakel ifrån mig i Kanaans land, under resan, då det ännu var ett stycke väg fram till Efrat; och jag begrov henne där vid vägen till Efrat." Stället heter nu Bet-Lehem.
As for me, when I came from Paddan, Rachel [Ewe sheep] died by me in the land of Canaan [Humbled] on the way, when there was still some distance to come to Ephrath, and I buried her there on the way to Ephrath (also called Bethlehem [House of Bread]).”
8 Då nu Israel fick se Josefs söner, sade han: "Vilka äro dessa?"
Israel [God prevails] saw Joseph [May he add]’s sons, and said, “Whose are these?”
9 Josef svarade sin fader: "Det är mina söner, som Gud har givit mig här." Då sade han: "För dem hit till mig, på det att jag må välsigna dem."
Joseph [May he add] said to his father, “They are my sons, whom God has given me here.” He said, “Please bring them to me, and I will bless them.”
10 Och Israels ögon voro skumma av ålder, så att han icke kunde se. Så förde han dem då fram till honom, och han kysste dem och tog dem i famn.
Now the eyes of Israel [God prevails] were dim for age, so that he couldn’t see. He brought them near to him; and he kissed them, and embraced them.
11 Och Israel sade till Josef: "Jag hade icke tänkt att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud låtit mig se till och med avkomlingar av dig."
Israel [God prevails] said to Joseph [May he add], “I didn’t think I would see your face, and behold, God has let me see your offspring also.”
12 Och Josef förde dem bort ifrån hans knän och föll ned till jorden på sitt ansikte.
Joseph [May he add] brought them out from between his knees, and he bowed himself with his face to the earth.
13 Sedan tog Josef dem båda vid handen, Efraim i sin högra hand, till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand, till höger framför Israel, och förde dem så fram till honom.
Joseph [May he add] took them both, Ephraim [Fruit] in his right hand toward Israel [God prevails]’s left hand, and Manasseh [Causing to forget] in his left hand toward Israel [God prevails]’s right hand, and brought them near to him.
14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud, fastän han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud; han lade alltså sina händer korsvis, ty Manasse var den förstfödde.
Israel [God prevails] stretched out his right hand, and laid it on Ephraim [Fruit]’s head, who was the younger, and his left hand on Manasseh [Causing to forget]’s head, guiding his hands knowingly, for Manasseh [Causing to forget] was the firstborn.
15 Och han välsignade Josef och sade: "Den Gud inför vilken mina fäder, Abraham och Isak, hava vandrat, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till denna dag,
He blessed Joseph [May he add], and said, “The God before whom my fathers Abraham [Father of a multitude] and Isaac [Laughter] walked, the God who has fed me all my life long to this day,
16 den ängel som har förlossat mig från allt ont, han välsigne dessa barn; och må de uppkallas efter mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn, och må de föröka sig och bliva talrika på jorden."
the angel who has redeemed me from all evil, bless the lads, and let my name be named on them, and the name of my fathers Abraham [Father of a multitude] and Isaac [Laughter]. Let them grow into a multitude upon the earth.”
17 Men när Josef såg att hans fader lade sin högra hand på Efraims huvud, misshagade detta honom, och han fattade sin faders hand och ville flytta den från Efraims huvud på Manasses huvud.
When Joseph [May he add] saw that his father laid his right hand on the head of Ephraim [Fruit], it displeased him. He held up his father’s hand, to remove it from Ephraim [Fruit]’s head to Manasseh [Causing to forget]’s head.
18 Och Josef sade till sin fader: "Icke så, min fader; denne är den förstfödde, lägg din högra hand på hans huvud."
Joseph [May he add] said to his father, “Not so, my father; for this is the firstborn; put your right hand on his head.”
19 Men hans fader ville icke; han sade: "Jag vet det, min son, jag vet det; också av honom skall ett folk komma, också han skall bliva stor; men hans yngre broder skall dock bliva större än han, och hans avkomma skall bliva ett talrikt folk."
His father refused, and said, “I know, my son, I know. He also will become a people, and he also will be great. However, his younger brother will be greater than he, and his offspring will become a multitude of nations.”
20 Så välsignade han dem på den dagen och sade: "Med ditt namn skall Israel välsigna, så att man skall säga: Gud göre dig lik Efraim och Manasse." Så satte han Efraim framför Manasse.
He blessed them that day, saying, “In you will Israel [God prevails] bless, saying, ‘God make you as Ephraim [Fruit] and as Manasseh [Causing to forget]’” He set Ephraim [Fruit] before Manasseh [Causing to forget].
21 Och Israel sade till Josef: "Se, jag dör; men Gud skall vara med eder och föra eder tillbaka till edra fäders land.
Israel [God prevails] said to Joseph [May he add], “Behold, I am dying, but God will be with you, and bring you again to the land of your fathers.
22 Och utöver vad jag giver dina bröder giver jag dig en särskild höjdsträcka som jag med mitt svärd och min båge har tagit från amoréerna."
Moreover I have given to you one portion above your brothers, which I took out of the hand of the Amorite [Descendants of Talkers] with my sword and with my bow.”
