1 Mosebok 45
1 Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: "Må alla gå ut härifrån." Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder.
Yusuf rena nala Yahuda oꞌola na, rala na noe rau-rau nda naꞌatataaꞌ sia pagau nara mata nara sa. De ana denu se dea reu, fo hela mesaꞌ ne no odꞌi-aꞌa nara. Ana nae nafadꞌe eni ia, seka.
2 Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.
Paggau nara basa se dea reu, ma Yusuf nggae nahereꞌ, losa atahori Masir mana sia kama a deaꞌ, rena. Ma atahori mana sia maneꞌ a ume na, o rena boe.
3 Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever min fader ännu?" Men hans bröder kunde icke svara honom, så förskräckta blevo de för honom.
Basa de, Yusuf nafadꞌe relo-relo odꞌi-aꞌa nara nae, “We! Odꞌi-aꞌa re. Au ia Yusuf, hei toronoo ma. Amaꞌ feꞌe masodꞌaꞌ, to?” Odꞌi-aꞌa nara rena taꞌo naa ma, ramatau rala seli, losa nda ola-olaꞌ rala saa saꞌ boe.
4 Då sade Josef till sina bröder: "Kommen hitfram till mig." Och när de kommo fram, sade han: "Jag är Josef, eder broder, som I sålden till Egypten.
Boe ma Yusuf noꞌe se nae, “We! Ima deka-deka ia dei.” Ara reu deka Yusuf. Ma ana olaꞌ seluꞌ nae, “Au ia Yusuf, fo maꞌahulu na hei seo neu atahori Masir ra.
5 Men varen nu icke bedrövade och grämen eder icke däröver att I haven sålt mig hit: ty för att bevara människors liv har Gud sänt mig hit före eder.
Hei memaꞌ seo hendi au ena. Te afiꞌ mimitau, ma afiꞌ mireresi esa fee salaꞌ neu esa fai. Matetu na, Lamatualain mana no au ia uma uꞌuhuluꞌ mia hei e. Onaꞌ naa, Ana fee masodꞌaꞌ neu atahori naeꞌ huu au. Fo ara afiꞌ mate ndoes.
6 I två år har nu hungersnöd varit i landet, och ännu återstå fem år under vilka man varken skall plöja eller skörda.
Ndoe-laꞌas feꞌe laoꞌ too rua ia. Feꞌe hela too lima fai. Atahori nda aꞌali rae sa, nda sela nggari sa, de nda hambu mbule-bꞌoaꞌ saa saꞌ boe.
7 Men Gud sände mig hit före eder, för att I skullen bliva kvar på jorden och behållas vid liv, ja, till räddning för många.
No dalaꞌ fo hita nda tahineꞌ sa ia, Lamatualain no au uꞌuhuluꞌ hei. Naa fo hambu ruma mia hei ma umbu-ana mara, rasodꞌa.
8 Så haven nu icke I sänt mig hit, utan Gud; och han har gjort mig till Faraos högste rådgivare och till en herre över hela hans hus och till en furste över hela Egyptens land.
Matetu na, nda hei tatao ma de au sia ia sa, te Lamatualain tatao Na. Naa de au dadꞌi fetor sia Masir ia. De au dadꞌi malangga mana tao ues sia maneꞌ a ume panggat na. Nda hambu atahori lenaꞌ au sa.
9 Skynden eder nu och faren hem till min fader, och sägen till honom: 'Så säger din son Josef: Gud har satt mig till en herre över hela Egypten; kom ned till mig, dröj icke.
De ia naa, hei baliꞌ lai-lai leo, fo mifadꞌe au oꞌola ngga ia neu amaꞌ mae, ‘Amaꞌ ana na Yusuf feꞌe masodꞌaꞌ. Ana dadꞌi atahori malangga sia Masir. Ana noꞌe amaꞌ Masir neu lai-lai.
10 Du skall få bo i landet Gosen och vara mig nära, du med dina barn och barnbarn, dina får och fäkreatur och allt vad som tillhör dig.
Dei fo amaꞌ leo sia Masir sia mamana esa naran Gosen, deka no e. Mamanaꞌ naa maloleꞌ ma loaꞌ. De amaꞌ bisa naꞌaboi bibꞌi lombo mara sia naa, ma basa hiek no sapi ra. Ana o noꞌe fo amaꞌ muu mo umbu-ana mara, ume isi mara, no basa hata-heto mara fo leo siaꞌ a naa.
11 Jag vill där försörja dig -- ty ännu återstå fem hungerår -- så att varken du eller ditt hus eller någon som hör dig till skall lida nöd.
Mete ma amaꞌ sia Gosen, naa, ana naꞌaboi amaꞌ sia naa. Ndoe-laꞌas feꞌe too lima fai. Dei fo ana tao fo amaꞌ no bobꞌonggiꞌ mara, basa banda ra nda kuran saa saꞌ boe.’”
12 I sen ju med egna ögon, också min broder Benjamin ser med egna ögon, att det är jag, som med egen mun talar till eder.
Yusuf nafadꞌe basa boe, ana olaꞌ fai nae, “Ia naa, hei mita ena, to? Ma ho, Benyamin, mita, to? Au ia, memaꞌ Yusuf.
13 Berätten nu för min fader om all min härlighet i Egypten och om allt vad I haven sett, och skynden eder att föra min fader hitned."
De mifadꞌe hita ama na mae, au koasa ngga monaeꞌ sia Masir. Boe ma dui basa-bꞌasa saa fo hei mitaꞌ ia neu amaꞌ. Basa fo, mo amaꞌ lai-lai ia nema leo!”
14 Så föll han sin broder Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals.
Basa boe ma, ana holu odꞌi na Benyamin, de rua se nggae.
15 Och han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Sedan samtalade hans bröder med honom.
Ana o holu odꞌi-aꞌa nara, de idꞌu se esa-esaꞌ. Dei de, ara feꞌe ola-olaꞌ ro e.
16 När nu det ryktet spordes i Faraos hus, att Josefs bröder hade kommit, behagade detta Farao och hans tjänare väl.
Basa naa ma, maneꞌ a no basa pagau nara rena Yusuf odꞌi-aꞌa nara rema, de basa se ramahoꞌo.
17 Och Farao sade till Josef: "Säg till dina bröder: 'Detta skolen I göra: lasten edra djur och faren hem till Kanaans land;
De maneꞌ a olaꞌ no Yusuf nae, “Yusuf, e! Mufadꞌe odꞌi-aꞌa mara fo ara fua are nara reu keledei leo, fo rendi Kanaꞌan neu.
18 hämten så eder fader och edert folk och kommen hit till mig, så skall jag giva eder det bästa som finnes i Egyptens land, och I skolen få äta av landets fetma.'
Denu se rema ro ama ma, no basa bobꞌonggi nara, fo ara lali ia rema leo. Dei fo fee se rae meulauꞌ sia Masir, fo ara rasodꞌa sia naa, ma raa rae minan.
19 Alltså bjuder jag dig nu att säga: 'Detta skolen I göra: tagen eder vagnar i Egyptens land för edra späda barn och edra hustrur, och hämten eder fader och kommen hit.
Boe ma nafadꞌe se, fo rendi memaꞌ kareta hira mia ia, fo fua neu anadikiꞌ ra ro ama ma.
20 Och bekymren eder icke om edert bohag; ty det bästa som finnes i hela Egyptens land skall höra eder till.'"
Afiꞌ duꞌa mendi basa hata-hetoꞌ ra, te basa maloleꞌ mana sia Masir ia, dei fo sira hambu se.”
21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar, efter Faraos befallning, och gav dem kost för resan.
Maneꞌ a olaꞌ basa ma, Yusuf fee se kareta hira ma lepa-ngges, tungga maneꞌ a parenda na. De odꞌi-aꞌa nara raꞌalilinuꞌ fo baliꞌ tungga maneꞌ a parenda na.
22 Och han gav åt dem alla var sin högtidsdräkt, men åt Benjamin gav han tre hundra siklar silver och fem högtidsdräkter.
Yusuf o fee se, bua-baꞌus feuꞌ pasan beꞌe esaꞌ. Te ana fee Benyamin doi fulaꞌ natun telu, ma bua feuꞌ pasan lima.
23 Och till sin fader sände han likaledes gåvor: tio åsnor, lastade med det bästa Egypten hade, och tio åsninnor, lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans fader för resan.
Ana haitua fee ama na sudꞌi a saa meulauꞌ mia Masir, de fua neu kaledei mone sanahulu. Ana o fee seluꞌ, are, roti, ma nanaat mataꞌ-mataꞌ, sia keledei ine sanahulu fai, fo dadꞌi lepa-ngges baliꞌ Masir rema.
24 Därefter lät han sina bröder fara, och de begåvo sig åstad; och han sade till dem: "Kiven icke på vägen."
Basa ma, ana fee se baliꞌ, ma nafadꞌe se nae, “Hei afiꞌ mireresi sia dalaꞌ e!”
25 Så foro de upp från Egypten och kommo till sin fader Jakob i Kanaans land;
Boe ma ara lao baliꞌ risiꞌ ama na sia Kanaꞌan.
26 och de berättade för honom och sade: "Josef lever ännu, och han är en furste över hela Egyptens land." Då greps hans hjärta av vanmakt, ty han kunde icke tro dem.
Losa naa ma, rafadꞌe ama na rae, “Amaꞌ e! Ana ma Yusuf feꞌe masodꞌaꞌ. Ana dadꞌi atahori monaeꞌ, de parenda sia Masir!” Yakob rena ma, ana titindindi, de nda namahere oꞌola nara sa.
27 Men när de omtalade för honom allt vad Josef hade sagt till dem, och när han såg vagnarna som Josef hade sänt för att hämta honom, då fick deras fader Jakobs ande åter liv.
Te ara rafadꞌe basa Yusuf oꞌola na ma, Yakob nita kareta fo Yusuf haitua nema nae fua no e nisiꞌ Masir, dei de feꞌe namahere na.
28 Och Israel sade: "Det är nog; min son Josef lever ännu. Jag vill fara och se honom, förrän jag dör."
Ana olaꞌ nae, “Awi! Au ana ngga feꞌe masodꞌaꞌ o! Taꞌo naa dei de au feꞌe umuhoꞌo na. Au musi uu seꞌu-ita dei, dei fo au feꞌe mate no maloleꞌ.”
