1 Mosebok 43

1 Men hungersnöden var svår i landet.

Tuhin Canaan gamsunga kel lhah chu akhoh cheh cheh jeng in ahi.

2 Och när de hade förtärt den säd som de hade hämtat från Egypten, sade deras fader till dem: "Faren tillbaka och köpen litet säd till föda åt oss."

Egypt gam'a kon a ahinpoh'u anchang aneh chai phat un hichun apao Jacob in achate jah a aseitai, “Nung che kit unlang neh ding gacho kit tauvin,” ati.

3 Men Juda svarade honom och sade: "Mannen betygade högtidligt och sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

Ahin Judah in apa Jacob a donbut in, “Gamsung lamkai pa chun hatah in eigah un, na sopi pao chu nahin puilou ule kamai namu lou dingu ahi,” ati.

4 Om du nu låter vår broder följa med oss, så skola vi fara ned och köpa säd till föda åt dig.

Benjamin keiho toh na sol khom le kache dingu anchang kaga choh dingu ahi ati.

5 Men om du icke låter honom följa med oss, så vilja vi icke fara, ty mannen sade till oss: 'I fån icke komma inför mitt ansikte, med mindre eder broder är med eder.'

Amavang Benjamin che ding naphal loule keiho jong kache lou hel ding'u ahi taiti geldoh in, ajeh chu gamsung lamkai pa chun aseiye, “Na sopi pao alhum pen pachu nahin pui lou ule kamai namu lou dingu ahi atisa ahi.”

6 Då sade Israel: "Varför gjorden I så illa mot mig och berättaden för mannen att I haden ännu en broder?"

Hichun Jacob in adonbut in, “Ibol a nang hon nei suh genthei ju hitam, hiche gamvai popa koma chu sopi khat ka nei nalai uve tia nahin seidoh uham,” ati.

7 De svarade: "Mannen frågade noga om oss och vår släkt; han sade: 'Lever eder fader ännu? Haven I någon broder?' Då omtalade vi för honom huru det förhöll sig. Kunde vi veta att han skulle säga: 'Fören eder broder hitned'?"

Amahon a donbut un, “Hiche gamsung lamkai pa chun eiho insung chan chin thu hoitah in aman thudoh eineijun, napao dam nalai em tin eidong un, hiche a chun keihon amapa thudoh ho chu ka donbut cheh un, chule keima hon iti ka het thei diu ham? na sopi pao hinpui yun ati ding chu,” atiuve.

8 Och Juda sade till sin fader Israel: "Låt ynglingen följa med mig, så vilja vi stå upp och begiva oss åstad, för att vi må leva och icke dö, vi själva och du och våra kvinnor och barn.

Judah in apa Israel koma asei tan, “Chapang pachu hin sol in hiche teng chule keiho kaga che diu ahi, chule eiho jouse le echateu jouse iki hinso thei ding'u ahi ati.

9 Jag vill ansvara för honom; av min hand må du utkräva honom. Om jag icke för honom åter till dig och ställer honom inför ditt ansikte, så vill jag vara en syndare inför dig i all min tid.

Chule keima ka tahsa tah in mopo nang kate ijem tia boina aum khah le, ahin Benjamin chu kahin nung pui loule boina jouse keiman mo ka poh ding ahi ati; chule nangma angsunga mopoh na thepmo na jouse keima chunga chu jeng hen ati.

10 Sannerligen, om vi icke hade dröjt så länge, så skulle vi redan hava varit tillbaka för andra gången."

Amavang eiho ana geisang hih leu hen tuphat a hi nivei tobang kilhung thei ding ahitai.”

11 Då svarade deras fader Israel dem: "Måste det så vara, så gören nu på detta sätt: tagen av landets bästa frukt i edra säckar och fören det till mannen såsom skänk, litet balsam och litet honung, dragantgummi och ladanum, pistacienötter och mandlar.

Chuphat in apao Israel chun ajah uva, ‘chuti ding mong ahiya ahile hiti hin ki gong uvin, gamsunga thingga phalai cheh lheng khom uvin lang, thingnai, lou them khat le khoiju them khat toh, thil namtwi toh, thei chang toh, chule jonmot chang toh nadip sunguva mipa peh ding chun posuh uvin ati.’

12 Och tagen dubbla summan penningar med eder, så att I fören tillbaka dit med eder de penningar som I haven fått igen överst i edra säckar. Kanhända var det ett misstag.

Chule dangka jong athop in pohbe un, ajeh chu na dip sung uva anaki koi chu koitobang khat in jong anabol khel jong himai thei ahi.

13 Tagen ock eder broder med eder, och stån upp och faren tillbaka till mannen.

Hijeh chun nasopi pao hi pui jun lang gamsung lamkai heng a nung che tauvin.

14 Men Gud den Allsmäktige låte eder finna barmhärtighet inför mannen, så att han tillstädjer eder andre broder och Benjamin att återvända med eder. Men skall jag bliva barnlös, så må det då ske."

Chule hatchung nung Pathen in phatthei naboh maiju hen, hiche gamsung vaipo mit mua jong ngailut na mel na chan thei na diuvin ati, chule nangma hon na sopi pao Simeon chule Benjamin na hin hen ohna lou dingu vin, chule keima vang ka chate jal'a thilo pai ding ka hitai,” ati.

15 Då togo männen de nämnda skänkerna och togo med sig dubbla summan penningar, därtill ock Benjamin, och stodo upp och foro ned till Egypten och trädde inför Josef.

Hichun amahon Jacob thilpeh ho chu agongtup un, chule adipsung uva sum jong athop in apoh be uvin, Benjamin toh akilhon tauve; hichun amaho Egypt gam alhung taovin Joseph masanga a ding tauvin ahi.

16 Då nu Josef såg att Benjamin var med dem, sade han till sin hovmästare: "För dessa män in i mitt hus; och låt slakta och tillreda en måltid, ty männen skola äta middag med mig."

Chuin Joseph in Benjamin amaho lah a ahung chu amutan, hichun aman a insunga lhacha a pangho jah a hitin aseiye, “Amaho toh'in tunia an nekho ding ka hiuvin hijeh chun insung lama ana puilut un, chule gancha ana that un, kin thupitah kimang ding ahi.”

17 Och mannen gjorde såsom Josef hade sagt och förde männen in i Josefs hus.

Hichun lhacha hon Joseph in asei bang chun abol'un, amaho sese chu Joseph inlam a apuitau vin ahi.

18 Och männen blevo förskräckta, när de fördes in i Josefs hus; de sade: "Det är på grund av penningarna vi föras hitin, de penningar som förra gången kommo tillbaka i våra säckar; ty han vill nu störta sig på oss och överfalla oss och göra oss själva till trälar och taga ifrån oss våra åsnor."

Joseph insung a akipui lut jengu amudoh phat’ uvin miho chu aki chau vin, “Iche masah uva idip sunguva sum anaki nung hetlut jeh a hikoma hi eipui lut'uva, chutia chu mi khat hin hehset neu neuva, kitaole na einei dingu chuteng le eiho chengse soh a einei uva chule isangan teu aboncha akilah got hiya ahitai,” akiti uve.

19 Och de trädde fram till Josefs hovmästare och talade med honom vid ingången till huset

Judah le asopihon Joseph insunga lhacha lamkai pa koma ache un akelkot koma hitin asei uve.

20 och sade: "Hör oss, herre. När vi förra gången voro härnere för att köpa säd till föda åt oss

Amaho atao vun; Ja umtah pu, keima ho hi phat masa chun Egypt gam'a anchang cho a ka hung uve.

21 och sedan kommo till ett viloställe och öppnade våra säckar, då fann var och en av oss sina penningar överst i sin säck, penningarna till deras fulla vikt; dem hava vi nu fört tillbaka med oss.

Ahin keiho kaki nungle uchun jan ahiphat in ka dip sungu kahon doh ule hichun keihon ka dipsung uva dangka thil choh na man ho chu mijouse dipsunga ana umsoh keiye, tuhin hiche dangka ho chu ka hin nungpoh cheh nauve.

22 Och vi hava tagit andra penningar med oss för att köpa säd till föda åt oss. Vi veta icke vem som hade lagt penningarna i våra säckar."

Chule keihon chang chohbe nading dangka jong ka hin pohbe uvin, koi tobang ham khat in dangka ho ka dipsung uva ana koi jong chu ka pum het pouve.

23 Då svarade han: "Varen vid gott mod, frukten icke; det är eder Gud och eder faders Gud som har låtit eder finna en skatt i edra säckar; edra penningar har jag fått." Sedan hämtade han Simeon ut till dem.

Imacha lungboina nei hih un, tin insung lhacha pa chun aseiye, Na Pakai na pate Pathen chun na dipsung uva nahin koipeh'u ahi, na dangka hou jong keima koma aum nai; hichun aman Simeon chu alha kang in amaho laha ahinpui dohtan ahi.

24 Och han förde männen in i Josefs hus och gav dem vatten till att två sina fötter och gav foder åt deras åsnor.

Insung lhacha pa chun miho chu Joseph leng insung lama apuilut tauvin ahi, insung lhacha pan twi akengu kisil ngim na ding apen chule sangan ho ding anneh jong ape uvin ahi.

25 Och de ställde i ordning sina skänker, till dess Josef skulle komma hem om middagen; ty de hade fått höra att de skulle äta där.

Hichun amahon Joseph peh dinga ahin thilpoh houchu akigon tup uvin, chule amahon aja tauvin sunteng le Joseph toh an aneh khom ding'u thu chu;

26 När sedan Josef hade kommit hem, förde de skänkerna, som de hade med sig, in till honom i huset och föllo ned för honom till jorden.

Hichun Joseph in ahung lhun chun amahon athil poh'u chu ahin la doh un Joseph masanga tol'a abohkhup tauvin ahi.

27 Och han hälsade dem och frågade: "Står det väl till med eder fader, den gamle, som I taladen om? Lever han ännu?"

Amahon alemjou chun adong tan napao akum atam tai nati pao chu “Dam jinga hinam, ama chu dam dam a hinam tin adong in ahi.”

28 De svarade: "Ja, det står väl till med vår fader, din tjänare; han lever ännu." Och de bugade sig och föllo ned för honom.

Amahon adon but un, “Henge adam dam nai atiuve,” chule nasohte keiho dinga ka pao chu adam in ahing na laiye,” chuin amaho Joseph ma sanga abohkhup kit uvin ahi.

29 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se sin broder Benjamin, sin moders son, frågade han: "Är detta eder yngste broder, den som I taladen om med mig?" Därpå sade han: "Gud vare dig nådig, min son."

Hichun Joseph in asopipa Benjamin chu aven “Amahi ham na sopiu alhum pen pa na tiu chu tin Joseph in adong tai,” Pathen in na umpi jingta hen O ka chapa!” ati.

30 Men Josef bröt av sitt tal, ty hans hjärta upprördes av kärlek till brodern, och han sökte tillfälle att gråta ut och gick in i sin kammare och grät där.

Hichun Joseph ama umna insung dena kon in apot doh in, ajeh chu asopipa amu chun ama akitim joutapon, hichun ama indan sungnunga alutin agakaptan ahi.

31 Därefter, sedan han hade tvagit sitt ansikte, gick han åter ut och betvang sig och sade: "Sätten fram mat."

Chuin amai akiphet jouvin ama ahung potdoh kit in nasatah in akitim ham ham in, “An neh ding hin thuh taovin,” ati.

32 Och de satte fram särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åto tillsammans med honom; ty egyptierna få icke äta tillsammans med hebréerna; sådant är nämligen en styggelse för egyptierna.

Hijeh chun amahon Joseph ding atum in, amaho ding atumin, chule ama toh nekhom ding Egypt mite ding atumin ankong asem tauve, ijeh inem itile Egypt miten Hebrew mite toh an aneh khom ngailouvu, neh khom ding chu Egypt mite dinga bohna khat hiya ahiye.

33 Och de fingo sina platser mitt emot honom, den förstfödde främst såsom den förstfödde, sedan de yngre, var och en efter sin ålder; och männen sågo med förundran på varandra.

Joseph in asopiho chu atouna din akoi peh cheh in, ama hon jong ajalheh jeng un, amaho tahsa kum alen penna pat aneopen pa gei in atou nao agontup peh in atou sah tan ahi.

34 Och han lät bära till dem av rätterna på sitt bord, och Benjamin fick fem gånger så mycket som var och en av de andra. Och de drucko sig glada med honom.

Amoho chan ding chu Joseph chan lah akon in asoh doh uvin ahi; chujong le Benjamin chan chu amaho khat chan jat sangin chan ajat ngan atam joi. Hitobang chun ama hon Joseph chutoh an ane khom uvin adon khom tauvin ahi.