1 Mosebok 34
1 Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att besöka landets döttrar.
Jacob le Leah chanu Dinah chu nikhat apot doh in hiche gam'a cheng numei khangthah hotoh kimuto din achen ahi.
2 Och Sikem, som var son till hivéen Hamor, hövdingen i landet, fick se henne, och han tog henne till sig och lägrade henne och kränkte henne.
Ahin hiche gam'a lengpa chapa Shechem Homar Hivite kitipa chun Dinah chu aman in aluppi tan ahi.
3 Och hans hjärta fäste sig vid Dina, Jakobs dotter, och flickan blev honom kär, och han talade vänligt med flickan.
Ahin amapa chun ahin ngailu lheh tan, hichun aman thudihtah a kihou limpi a nopsah ding chu adei lheh tai.
4 Och Sikem sade till sin fader Hamor: "Skaffa mig denna flicka till hustru."
Shechem in apa Homar jah a asei tan, hiche numei nuhi neipui peh un kaji din ka deiye ati.
5 Och Jakob hade fått höra att hans dotter Dina hade blivit skändad. Men eftersom hans söner voro med hans boskap ute på marken, teg Jakob, till dess de kommo hem.
Phat chomkhat jouvin, Jacob in thusoh aja tan Shechem in Dinah aluppia asuhset chu ahe tan, ahin Jacob in achate gamlah a gancha ho ching ahi jeh u chun amaho ahung lhun angah in kam chang khat jeng cha jong akeh poi.
6 Så gick nu Hamor, Sikems fader, ut till Jakob för att tala med honom.
Hamor Shechem pachu Jacob henga kihoulim ding in ache dohtai.
7 Men när Jakobs söner kommo hem från marken, sedan de hade fått höra vad som hade hänt, blevo de förbittrade och vredgades högeligen över att han hade gjort vad som var en galenskap i Israel, i det han hade lägrat Jakobs dotter -- en otillbörlig gärning.
Chuin Jacob chate loulam akon in ahung lhung tauvin amahon hiche thuho ajah uchun alung nommo lheh un kidang jong asa lheh uvin hatah in alunghang uvin, asopinu Dinah Shechem in asuhset na Jacob insung asuhboi chu bollou ding khat ahiye atiuve.
8 Då talade Hamor med dem och sade: "Min son Sikems hjärta har fäst sig vid eder syster; given henne åt honom till hustru.
Hamor in Jacob le achate aki houlim pin, aman aseiye, “Kachapa Shechem in na chanu alungset lheh jeng in ahi, lungset tah in amani chu ki chensah uhite.
9 Och befrynden eder med oss; given edra döttrar åt oss, och tagen I våra döttrar till hustrur,
Ahithei dingle eiho chate kila tou hite, kei hon nangho chanu ho kipui uving kating, keima ho chanute ho jong nangho chapate ho din kipui un ati.
10 och bosätten eder hos oss, ty landet skall ligga öppet för eder; där mån I bo och draga omkring och förvärva besittningar."
Hiche gamsunga hi ichen khom theiyu ahi, chule khosa uvin bolthei toh thei tong un, na nop chanu neile gou jong na kilam theiyu ahi.”
11 Och Sikem sade till hennes fader och hennes bröder: "Låten mig finna nåd för edra ögon; vad I fordren av mig vill jag giva.
Shechem chu Dinah sopiho le apa jah a ataotan, “Lungset tah in nei khotou vin, ahithei ding le kaji din kaki pui nom e chule nangma hon na thum channu chu keiman ka peh ding na hiuve.”
12 Begären av mig huru stor brudgåva och skänk som helst; jag vill giva vad I fordren av mig; given mig allenast flickan till hustru."
Numei nu chu kaji dinga nei peh pou ule keiman ipi thilpeh hijongle suhto thei ding alen aneo hileh kapeh ding ahi ati.
13 Då svarade Jakobs söner Sikem och hans fader Hamor med listiga ord, eftersom han hade skändat deras syster Dina,
Hinlah Shechem in Dinah ana luppi a asuhset tah jeh chun Jacob chate chun Hamor le achapa Shechem chu lungpha lou tah in ahoulimpi tauve.
14 och sade till dem: "Vi kunna icke samtycka till att giva vår syster åt en man som har förhud; ty sådant hålla vi för skamligt.
Amahon adonbut un, “Hiche hi keima ho moh nop lhah thei ka hi pouve, Ajeh chu nangho hi chep tanlou na hiuvin, ka sopinu'u nanghon nakipui dingu chu keiho dinga jachat umtah khat hung hi ding ahi.
15 Allenast på det villkoret skola vi göra eder till viljes, att I bliven såsom vi, därigenom att allt mankön bland eder omskäres.
Hinlah kihou cham theina khat vang aum'e, hichu ahileh na pasal ho jouse achep na tan thei diu le atiuve.
16 Då skola vi giva våra döttrar åt eder och själva taga edra döttrar till hustrur; och vi skola då bo hos eder och bliva med eder ett enda folk.
Hiche teng chule ka chanu teho'u kapeh theiyu, chule nang ho chanu ho jong keima hon jong kaki pui thei dingu ahi atiuve.
17 Men om I icke viljen lyssna till oss och låta omskära eder, så skola vi taga vår syster och draga bort."
Ahin nangho pasal hon acheptan ding anop lou ule ka sopinu'u ka peh theilou dingu ahi atiuve.
18 Och Hamor och Sikem, Hamors son, voro till freds med vad de begärde.
Hamor le achapa Shechem chun amaho thilgon chu pha asa lhon in ahi.
19 Och den unge mannen dröjde icke att göra så, ty han hade fått behag till Jakobs dotter. Och han hade större myndighet än någon annan i hans faders hus.
Shechem chu alunglhai lheh in bol ding ho chu agei sang tapon, ajeh chu Dinah Jacob chanu adei behset jeh chun Shechem chu amaho insung milah a jathei umdol tah khat ahi.
20 Så trädde då Hamor och hans son Sikem upp i sin stads port och talade till männen i staden och sade:
Chuin Hamor le achapa Shechem khopi kelkot a ahung lhon in mipi ho laha aki hou na'u kinop tona ho chu ahung phong doh lhon in hitin asei lhon in ahi.
21 "Dessa män äro fredligt sinnade mot oss; må vi alltså låta dem bo i landet och draga omkring där; landet har ju utrymme nog för dem. Vi vilja taga deras döttrar till hustrur åt oss och giva dem våra döttrar.
Ama nin aphong doh lhon in hiche miho hi mipha eiho mi ahi ati lhon e, veuvin gam jong lentah enei uvin amaho chenna thei ding, amaho toh chengkhom uhitin, bolthei thei bol uhitin, eihon jong amaho chanute ijon thei ding'u chule amahon jong eiho chanute aki chenpi thei dingu ahi,” ati.
22 Men allenast på det villkoret skola männen göra oss till viljes och bo hos oss och bliva ett enda folk med oss, att allt mankön bland oss omskäres, likasom de själva äro omskurna.
Amaho toh eiho ichen khom thei na diuvin thil khat aum e, hichu ahileh eiho pasal jouse amaho banga chep ekitan tengu le ichen khom thei ding'u ahi.
23 Och då bliva ju deras boskap och deras egendom och alla deras dragare vår tillhörighet. Må vi fördenskull allenast göra dem till viljes, så skola de bo kvar hos oss."
Hinlah thilpha khat ihet dingu chu ichen khom tengule, agancha hou, anei agou hou jouse aboncha a eiho a hung hithei ahi. Hijeh chun amahon adei atup ho chu bolpeh leuhen amaho jong eiho lah a chen ding tha nom tah a hung cheng diu ahi tai.
24 Och folket lydde Hamor och hans son Sikem, alla de som bodde inom hans stadsport; allt mankön, så många som bodde inom hans stadsport, läto omskära sig.
Hichun khopi sunga cheng aching athem jouse Hamor le achapa Shechem thupeh chu anom cheh tauvin, chule pasal jousen achep akitan soh hel tauvin ahi.
25 Men på tredje dagen, då de voro sjuka av såren, togo Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföllo staden oförtänkt och dräpte allt mankön.
Ahin nithum jou don chun amaho cheptan na maha jong damtheng loulai in Jacob chateni Simon le Levi a sopinu Dinah toh peng khom teni chu ahung kon lhon in hiche khopi sunga pasal jouse chemjam in asat lih lhontan ahi.
26 Också Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg och togo Dina ut ur Sikems hus och gingo sin väg.
Hiche athi ho lah achun Hamor le achapa Shechem jong ajao lhon tai, Hichun Dinah chu Shechem in muna kon in amaho inlam a ahin pui lhon tan ahi.
27 Och Jakobs söner kommo över de slagna och plundrade staden, därför att deras syster hade blivit skändad;
Phat chomkhat jou in Jacob chate ho ahung lhung cheh tauvin, amahon khopi sunga mipi athi amang akithat ho chu asopinu u ki suhthang na khopi chu achom theng hel uve.
28 de togo deras får och fäkreatur och åsnor, både vad som fanns i staden och vad som fanns på fältet.
Amahon akelngoi hou ahin, abongchal hou chule sangan ho jouse phaicham khopi sungle tollhang a thil keo jouse akilah tauve.
29 Och allt deras gods och alla deras barn och deras kvinnor förde de bort såsom byte, tillika med allt annat som fanns i husen.
Anei agou jouse jong alah peh soh keijun, amaho jite chate jong alah peh un, amaho hetkhah nalouva apui mang tauve.
30 Men Jakob sade till Simeon och Levi: "I haven dragit olycka över mig, då I nu haven gjort mig förhatlig för landets inbyggare, kananéerna och perisséerna. Mitt folk är allenast en ringa hop; man skall nu församla sig mot mig och slå mig ihjäl; så skall jag med mitt hus förgöras."
Jacob in phat chomkhat jouvin Simon le Levi koma hitin aseiye, “Keima hi neisuh mang lhon ahi tai, hiche gam mite le Canaan mite le Perizzites mite koma hin ka namse in ka ui lheh tai. chule eiho lhomcha ihiuvin amaho ahung kihou toh tengule eiho eisuh mang dingu ahi. keima kahin ka insung pumpi kaki chai helding ahitai,” ati.
31 Men de svarade: "Skulle man då få behandla vår syster såsom en sköka?"
Ama hon lung hang tah in asei jun, “Ipi bol'a chu isopinu u chu numei kijoh banga abolset ham?” atiuve.
