1 Mosebok 32
1 Men när Jakob drog sin väg fram, mötte honom Guds änglar;
Pea naʻe ʻalu ʻa Sēkope ʻi hono hala, pea fakafetaulaki mai kiate ia ʻae kau ʻāngelo ʻae ʻOtua.
2 och då Jakob såg dem, sade han: "Detta är Guds skara." Och han gav den platsen namnet Mahanaim.
Pea kuo mamata ʻa Sēkope kiate kinautolu, pea pehē ʻe ia, “Ko e kau tau eni ʻae ʻOtua: pea naʻa ne ui ʻae hingoa ʻoe potu ko ia, ko Mehanemi.”
3 Och Jakob sände budbärare framför sig till sin broder Esau i Seirs land, på Edoms mark;
Pea fekau ʻe Sēkope ʻae kau talafekau ke muʻomuʻa ʻiate ia ki hono taʻokete ko ʻIsoa, ʻi he fonua ko Seia, ʻi he fonua ko ʻItomi.
4 och han bjöd dem och sade: "Så skolen I säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob låter säga: Jag har vistats borta hos Laban och dröjt kvar där ända till nu;
Pea ne fekau kiate kinautolu, ʻo pehē, “Te mou lea pehē ki hoku ʻeiki ko ʻIsoa; ʻoku pehē mai ʻa hoʻo tamaioʻeiki ko Sēkope, Naʻaku nofo ʻāunofo mo Lepani peau nofo mo ia ʻo aʻu ki he kuonga ni.
5 och jag har fått oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor. Och jag har nu velat sända bud för att låta min herre veta detta, på det att jag må finna nåd för dina ögon."
Pea kuo u maʻu ʻae fanga pulu mo e fanga ʻasi mo e ngaahi fanga manu, mo e kau tangata tauhi, mo e kau fefine tauhi, pea kuo u fekau ke fakahā ia ki hoku ʻeiki, koeʻuhi ke u lelei ʻi ho ʻao.”
6 När sedan budbärarna kommo tillbaka till Jakob, sade de: "Vi träffade din broder Esau, som redan drager emot dig med fyra hundra man."
Pea toe liu mai ʻae kau tangata kia Sēkope, ʻo nau pehē, “Naʻa mau hoko ki ho taʻokete ko ʻIsoa, pea vakai, ʻoku haʻu ia foki ke fakafetaulaki mai kiate koe, mo e kau tangata ʻe fāngeau.”
7 Då blev Jakob mycket förskräckt och betogs av ångest; och han delade sitt folk och fåren och fäkreaturen och kamelerna i två skaror.
Pea naʻe manavahē ai ʻa Sēkope, ʻo mamahi lahi: pea ne vaeua ʻae kakai naʻe ʻiate ia, pea mo e fanga sipi, mo e fanga manu lalahi, pea mo e fanga kāmeli.
8 Ty han tänkte: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan dock den andra skaran undkomma."
Pea ne pehē, “Kapau ʻe haʻu ʻa ʻIsoa ki he kakai ʻe taha ʻo taaʻi ia, pea ko e kakai ʻe toe te nau hao.”
9 Och Jakob sade: "Min fader Abrahams Gud och min fader Isaks Gud, HERRE, du som sade till mig: 'Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt, så skall jag göra dig gott',
Pea pehē ʻe Sēkope, “E ʻOtua ʻo ʻeku tamai ko ʻEpalahame, mo e ʻOtua ʻo ʻeku tamai ko ʻAisake, ko e ʻEiki naʻa ke pehē mai kiate au, ‘Toe ʻalu ki ho fonua mo ho kāinga, pea te u fai lelei kiate koe:’
10 jag är för ringa till all den nåd och all den trofasthet som du har bevisat din tjänare; ty jag hade icke mer än min stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag förökats till två skaror.
ʻOku ʻikai te u taau au, mo e siʻi hifo ʻo hoʻo ʻaloʻofa kotoa pē, mo e moʻoni kotoa pē, ʻaia kuo ke fakahā ki hoʻo tamaioʻeiki: he naʻaku ʻalu mo hoku tokotoko pe ʻi he Sioatani ni; ka ko eni, kuo u hoko ko e kakai ʻe ua.
11 Rädda mig undan min broder Esaus hand, ty jag fruktar att han kommer och förgör mig, utan att ens skona mödrar och barn.
ʻOku ou kole kiate koe, fakahaofi au mei he nima ʻo hoku taʻokete mei he nima ʻo ʻIsoa: he ʻoku ou manavahē kiate ia, telia naʻa ne haʻu ʻo taaʻi au, pea mo e fale mo e fānau.
12 Du har själv sagt: 'Jag skall göra dig mycket gott och låta din säd bliva såsom havets sand, som man icke kan räkna för dess myckenhets skull.'"
Pea naʻa ke pehē, ‘Te u fai lelei kiate koe, ʻo ngaohi ho hako ke tatau mo e ʻoneʻone ʻoe tahi, ʻaia ʻe ʻikai faʻa lau hono lahi.’”
13 Och han stannade där den natten. Och av det han hade förvärvat tog han ut till skänker åt sin broder Esau
Pea mohe ia ʻi ai ʻi he pō ko ia pea naʻa ne fili mai ʻaia naʻe ofi kiate ia, ko e meʻaʻofa ki hono taʻokete ko ʻIsoa;
14 två hundra getter och tjugu bockar, två hundra tackor och tjugu vädurar,
Ko e kosi fefine ʻe uangeau mo e kosi tangata ʻe uofulu, mo e sipi fefine ʻe uangeau, mo e sipitangata ʻe uofulu.
15 trettio kamelston som gåvo di, jämte deras föl, därtill fyrtio kor och tio tjurar samt tjugu åsninnor med tio föl.
Ko e kāmeli huhu ʻe tolungofulu mo honau ʻuhiki, mo e fanga pulu fefine ʻe fāngofulu, mo e pulu tangata ʻe hongofulu, mo e ʻasi fefine ʻe uofulu mo e ʻuhiki ʻe hongofulu.
16 Och han lämnade detta i sina tjänares vård, var hjord för sig, och sade till sina tjänare: "Gån framför mig och låten ett mellanrum vara mellan hjordarna."
Pea ne tuku fakafaʻahinga ia ki he nima ʻoe kau tauhi, pea ne pehē ki heʻene kau tamaioʻeiki, “Mou muʻomuʻa ʻiate au, ʻo fakavahavaha ʻae faʻahinga manu taki taha.”
17 Och han bjöd den förste och sade: "När min broder Esau möter dig och frågar dig: 'Vem tillhör du, och vart går du, och vem tillhöra djuren som du driver framför dig?',
Pea fekau ia ki he ʻuluaki, ʻo pehē, “ʻOka fakafetaulaki mai hoku taʻokete ko ʻIsoa kiate koe, ʻo fehuʻi kiate koe, ʻo pehē, ‘Ko hai koe?’ pea, ‘ʻOku ke ʻalu ki fē?’ Pea ʻoku ʻa hai ʻena ʻi ho ʻao?
18 då skall du svara: 'De tillhöra din tjänare Jakob; de äro skänker som han sänder till min herre Esau, och själv kommer han här efter oss.'"
Pea ke lea ʻo pehē, ‘Ko e meʻa ʻa hoʻo tamaioʻeiki ko Sēkope, pea ko e meʻaʻofa ia kuo ne fekau ki hoku ʻeiki ko ʻIsoa; pea vakai, ʻoku ne muimui mai.’”
19 Och han bjöd likaledes den andre och den tredje och alla de övriga som drevo hjordarna: "Såsom jag nu har sagt eder skolen I säga till Esau, när I kommen fram till honom.
Pea naʻa ne fekau pehē ki hono toko ua, mo hono toko tolu, mo kinautolu kotoa pē naʻe muimui ki he fanga manu, ʻo pehē, “Te mou lea pehē ki hoku ʻeiki ko ʻIsoa, ʻoka mou ka fetaulaki mo ia.
20 Och I skolen vidare säga: 'Också din tjänare Jakob kommer här efter oss.'" Ty han tänkte: "Jag vill blidka honom med de skänker som gå före mig; sedan vill jag själv komma inför hans ansikte; kanhända tager han då nådigt emot mig."
Pea te mou pehē foki, ‘Vakai, ʻoku muimui mai ʻa hoʻo tamaioʻeiki ko Sēkope.’” He naʻe pehē ʻe ia, “Te u fakafiemālieʻi ia ʻaki ʻae meʻaʻofa, ʻe muʻomuʻa ʻiate au, pea te u toki mamata ki hono mata; heiʻilo pe te ne maʻu lelei au.”
21 Så kommo nu skänkerna före honom, medan han själv den natten stannade i lägret.
Ko ia naʻe ʻave ai ʻae meʻaʻofa, ʻo nau muʻomuʻa ʻiate ia ki he kauvai ʻe taha; pea mohe ia ʻi he pō ko ia mo e kakai.
22 Men under natten stod han upp och tog sina båda hustrur och sina båda tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vad.
Pea tuʻu hake ia ʻi he pō ko ia ʻo ne ʻave hono ongo uaifi, mo ʻene ongo kaunanga, mo hono ngaahi foha ʻe toko hongofulu ma tokotaha, pea nau aʻa ʻi he aʻaʻanga ko Sapoki.
23 Han tog dem och förde dem över bäcken och förde tillika över vad han eljest ägde.
Pea naʻa ne ʻave ʻakinautolu ʻo fekau ke nau aʻa ki he kauvai ʻe taha, pea ne ʻave mo ʻene meʻa kotoa pē.
24 Och Jakob blev ensam kvar. Då brottades en man med honom, till dess morgonrodnaden gick upp.
Ka naʻe nofo tokotaha pe ʻa Sēkope; pea naʻe ai ʻae tangata naʻa na fefaʻuhi mo ia ʻo aʻu ki he mafoa ʻae ata.
25 Och när denne såg att han icke kunde övervinna Jakob, gav han honom ett slag på höftleden, så att höften gick ur led, under det han brottades med honom.
Pea ʻi heʻene mamata ʻoku ʻikai te ne mālohi kiate ia, naʻa ne alasi ʻae tefito tupu ʻo Sēkope: pea naʻe homo ʻae tenga ʻo Sēkope, ʻi he ʻena fefaʻuhi mo ia.
26 Och mannen sade: "Släpp mig, ty morgonrodnaden går upp." Men han svarade: "Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig."
Pea naʻa ne pehē, “Tuku au ke u ʻalu, he kuo maʻa ʻae ʻaho;” pea ne pehē, “E ʻikai te u tukuange koe ʻo kapau ʻe ʻikai te ke tāpuaki au.”
27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob."
Pea ne pehē kiate ia, “Ko hai ho hingoa?” Pea ne pehē, “Ko Sēkope.”
28 Han sade: "Du skall icke mer heta Jakob, utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger."
Pea pehē ʻe ia, “E ʻikai toe ui ho hingoa ko Sēkope, ka ko ʻIsileli: he ʻoku hangē ko ha ʻeiki ʻa hoʻo fai mālohi ki he ʻOtua, mo e tangata, pea kuo ke lavaʻi.”
29 Då frågade Jakob och sade: "Låt mig veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.
Pea fehuʻi ʻe Sēkope kiate ia, ʻOku ou kole kiate koe, ke ke tala mai ho hingoa. Pea pehē ʻe ia, “Ko e hā ʻoku ke fehuʻi ai ki hoku hingoa?” Pea naʻa ne tāpuaki ia ʻi ai.
30 Men Jakob gav platsen namnet Peniel, "ty", sade han, "jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och dock har mitt liv blivit räddat".
Pea ne ui ʻe Sēkope ʻae hingoa ʻoe potu ko ia, ko Penieli. He kuo u mamata ki he ʻOtua, ko e mata ki he mata, ka ʻoku ou kei moʻui.
31 Och när han hade kommit förbi Penuel, såg han solen gå upp; men han haltade på höften.
Pea ʻi heʻene ʻalu ʻi Penieli, naʻe hopo ʻae laʻā, pea naʻe ketu ia koeʻuhi ko hono tenga.
32 Fördenskull äta Israels barn ännu i dag icke höftsenan som ligger på höftleden, därför nämligen, att han gav Jakob ett slag på höftleden, på höftsenan.
Ko ia naʻe ʻikai kai ai ʻe he fānau ʻa ʻIsileli ʻae uoua naʻe alasi, ʻaia ʻoku ʻi he aoʻi tenga, ʻo aʻu ki he ʻaho ni: koeʻuhi naʻa ne alasi ʻae aoʻi tupu ʻo Sēkope ʻi he uoua naʻe mingi.
