1 Mosebok 31

1 Men han fick höra huru Labans söner talade så: "Jakob har tagit allt vad vår fader ägde; av det vår fader ägde är det som han har skaffat sig all denna rikedom."

Laban ih caanawk mah, Pa ih hmuennawk boih Jakob mah lak king pongah, vaihi anih loe hmuenmaenawk hoi angraeng boeh, tiah thuih ih lok to Jakob mah thaih.

2 Jakob märkte också att Laban icke såg på honom med samma ögon som förut.

Jakob mah Laban to khet naah, canghni ih baktiah mikhmai pan ai boeh, tito panoek.

3 Och HERREN sade till Jakob: "Vänd tillbaka till dina fäders land och till din släkt; jag skall vara med dig."

Angraeng mah Jakob khaeah, Nam pa ohhaih prae hoi nangmah ih acaeng kaminawk khaeah amlaem ah; kai mah kang oh thuih han hmang, tiah a naa.

4 Då sände Jakob och lät kalla Rakel och Lea ut på marken till sin hjord;

To pongah Jakob mah tuutoephaih ahmuen ah a zu Rachel hoi Leah to hoih hanah kami to patoeh.

5 och han sade till dem: "Jag märker att eder fader icke ser på mig med samma ögon som förut, nu då min faders Gud har varit med mig.

Nihnik khaeah, Nam pa ih mikhmai ka khet naah, canghni ih baktiah om ai boeh, tiah ka panoek; toe kam pa ih Sithaw mah ang oh thuih poe.

6 Och I veten själva att jag har tjänat eder fader av alla mina krafter;

Ka thacakhaih boih hoiah nam pa ih tok ka sak, tito nang panoek hoi.

7 men eder fader har handlat svikligt mot mig och tio gånger förändrat min lön. Dock har Gud icke tillstatt honom att göra mig något ont.

Toe nam pa mah kai ang ling, ka toksakhaih atho doeh vai hato ang ling; toe kai pacaekthlaek hanah Sithaw mah pakaa pae.

8 När han sade: 'De spräckliga skola vara din lön', då fick hela hjorden spräcklig avföda; och när han sade: 'De strimmiga skola vara din lön', då fick hela jorden strimmig avföda.

Anih mah, aem kaom tuunawk loe na toksakhaih atho ah om nasoe, tiah a thuih, to naah tuunawk loe aem oh o boih; rong kangdaek tuunawk loe ka toksakhaih atho ah om nasoe, tiah a thuih, to naah doeh tuunawk loe rong kangdaek ah tapen boih.

9 Så tog Gud eder faders boskap och gav den åt mig.

To pongah Sithaw mah nam pa ih tuunawk to lak moe, kai han ang paek boeh.

10 Ty när parningstiden kom, lyfte jag upp mina ögon och fick se i drömmen att hannarna som betäckte småboskapen voro strimmiga, spräckliga och fläckiga.

Tuunawk apa cuukhaih tue phak moe, ka khet naah, tuu taenawk loe aem kaom tuu amnonawk khaeah ni apa cuuk o, tiah amang ah ka hnuk.

11 Och Guds ängel sade till mig i drömmen: 'Jakob!' Jag svarade: 'Här är jag.'

Sithaw ih van kami mah amang ah kai khaeah, Jakob, tiah ang kawk. Kai mah, Haeah ka oh, tiah ka naa.

12 Då sade han: 'Lyft upp dina ögon och se huru alla hannar som betäcka småboskapen äro strimmiga, spräckliga och fläckiga. Jag har ju sett allt vad Laban gör mot dig.

To naah anih mah, Danh tahang ah, Tuu taenawk loe aem kaom, rong kangdaek tuu amnonawk khae khue ah ni apa cuuk o; Laban mah na nuiah sak ih hmuennawk to ka hnuk boih.

13 Jag är den Gud som du såg i Betel, där du smorde en stod, och där du gjorde mig ett löfte. Stå nu upp och drag ut ur detta land, och vänd tillbaka till ditt fädernesland.'"

Kai loe thlung na thling moe, situi na bawh pacoengah, kai khaeah lokkamhaih na sak ih, Bethel hmuen ih Sithaw ah ka oh; vaihi angthawk ah, hae prae hae caehtaak ah loe, na caeng kaminawk ohhaih prae ah amlaem ah, tiah ang thuih, tiah a naa.

14 Då svarade Rakel och Lea och sade till honom: "Hava vi numera någon lott eller arvedel i vår faders hus?

To naah Rachel hoi Leah mah anih khaeah, Kam pa im ah kaihnik mah toep han koi qawk hoi taham timaw ka tawn hoi?

15 Blevo vi icke av honom aktade såsom främlingar, när han sålde oss? Sedan har han ju ock förtärt vad han fick i betalning för oss.

Kaihnik hae prae kalah kami ah a poek, kaihnik hae zawh khue ai ah, kaihnik han paek tangcae hmuen mataeng doeh ang patoh pae king na ai maw?

16 Ja, all den rikedom som Gud har avhänt vår fader tillhör oss och våra barn. Så gör nu allt vad Gud har sagt dig."

Pa khae hoi Sithaw mah lak ih hmuennawk boih loe, aicae hoi aimacae caanawk ih hmuen ah ni oh boeh; to pongah vaihi Sithaw mah ang thuih ih baktih toengah sah ah, tiah a naa hoi.

17 Då stod Jakob upp och satte sina barn och sina hustrur på kamelerna

To pacoengah Jakob loe angthawk moe, a caanawk hoi a zu hnik to kaengkuu hrang nuiah angthuengsak.

18 och förde bort med sig all boskap och alla ägodelar som han hade förvärvat, den boskap han ägde, och som han hade förvärvat i Paddan-Aram, och begav sig på väg till sin fader Isak i Kanaans land.

Padan Aram ah oh naah, a hak ih hmuennawk boih, pacah ih moinawk to a hoih boih moe, ampa Issak ohhaih Kanaan prae ah caeh o.

19 Men Laban hade gått bort för att klippa sina får; då stal Rakel sin faders husgudar,

Laban loe angmah ih tuu amui aah hanah caeh, to naah Rachel mah sakcop ih ampa imthung ih sithaw krangnawk to paquk pae ving.

20 och Jakob stal sig undan från araméen Laban, så att han icke lät denne märka att han ämnade fly.

Jakob mah ka cawnh ving han boeh, tiah thui pae ai, Syria kami Laban to tamquta hoiah a caehtaak.

21 Så flydde han med allt sitt; han bröt upp och gick över floden och ställde sin färd mot Gileads berg.

To pongah anih loe a tawnh ih hmuennawk boih hoiah a cawnh; angthawk moe, vapui angkat o pacoengah, Gilead mae bangah a caeh o.

22 Men på tredje dagen fick Laban veta att Jakob hade flytt.

Jakob cawnh ving boeh, tito Laban mah ni thumto naah thaih.

23 Då tog han med sig sina fränder och satte efter honom sju dagsresor och hann upp honom på Gileads berg.

Angmah ih nawkamyanawk to kawk moe, ni sarihto thung anih to patom o, anih to Gilead maeah kae o.

24 Men Gud kom till araméen Laban i en dröm om natten och sade till honom: "Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må."

Syria kami Laban ih amang ah Sithaw to amtueng pae; Jakob khaeah kasae doeh kahoih doeh, lokthuih han ai ah acoe ah, tiah a naa.

25 Och Laban hann upp Jakob. Denne hade då slagit upp sitt tält på berget, och Laban med sina fränder hade ock sitt tält uppslaget på Gileads berg.

Laban mah nihcae to kae naah, Jakob loe Gilead mae ah kahni im a sak boeh; Laban hoi angmah ih nawkamyanawk doeh Gilead mae ah im to sak o.

26 Då sade Laban till Jakob: "Vad är detta för ett tilltag, att du har stulit dig undan från mig och fört bort mina döttrar, likasom vore de tagna med svärd?

Laban mah Jakob khaeah, Tipongah hae tiah na oh loe? Kai hae nang ling moe, ka canu hnik doeh misa mah sumsen hoi pahuem moe, naeh ih kami baktiah, na caeh haih ving loe?

27 Varför dolde du din flykt och stal dig undan från mig? Därigenom att du icke lät mig veta något därom hindrades jag att ledsaga dig till vägs med jubel och sång, med pukor och harpor.

Tipongah kai nang ling moe, tamquta hoi na cawnh ving loe? Nang thuih soe nahaeloe, anghoehaih laa to sak moe, cingceng bohhaih, katoeng kruekhaih hoiah kang prawt han bae, tikhoe nang thui ai loe? tiah a naa.

28 Du förunnade mig icke ens att kyssa mina barnbarn och mina döttrar. Du har handlat dåraktigt.

Tipongah ka caanawk hoi ka canunawk doeh nang moksak ai loe? Amthuhaih hoiah ni hae hmuen hae na sak.

29 Det stode nu i min makt att göra eder ont; men eder faders Gud sade till mig i natt: 'Tag dig till vara för att tala något mot Jakob, vad det vara må.'

Nang han nganbawh kana kang paek thaih; toe cangduem aqum ah nam pa ih Sithaw mah kai khaeah, Kahoih doeh kasae doeh, Jakob khae lokthuih han ai ah acoe ah, tiah ang thuih pongah ni.

30 Och då du nu äntligen ville fara, eftersom du längtade så mycket till din faders hus, varför skulle du stjäla mina gudar?"

Vaihi loe nam pa im to na poek boeh pongah, na caeh han angaih boeh; tikhoe kai ih sithawnawk to na paquk loe? tiah a naa.

31 Då svarade Jakob och sade till Laban: "Jag fruktade för dig, ty jag tänkte att du skulle med våld taga dina döttrar ifrån mig.

Jakob mah Laban khaeah, Na canu hnik hae tha hoi nang lomh ving tih, tiah ka poek moe, ka zit pong ni, tiah a naa.

32 Men den som du finner dina gudar hos, han skall icke få behålla livet. I våra fränders närvaro må du se efter, om något är ditt av det jag har i min ägo, och i så fall taga det." Ty Jakob visste icke att Rakel hade stulit dem.

Toe nang ih sithaw paqu kami na hnuk nahaeloe, anih to hing hmah nasoe; nang ih hmuen ka lak o moeng nahaeloe, aicae nawkamyanawk hmaa roe ah la ah, tiah a naa. Toe Rachel mah sakcop ih sithawnawk paquk pae ving, tito Jakob mah panoek ai.

33 Då gick Laban in i Jakobs tält, därefter i Leas tält och i de båda tjänstekvinnornas tält, men fann intet. Och när han hade kommit ut ur Leas tält, gick han in i Rakels tält.

To pongah Laban loe Jakob ih kahni im, Leah ih kahni im hoi anih ih tamna nongpata hnik ih kahni imthung ah akunh, toe tidoeh hnu ai; Leah ih kahni imthung hoi tacawt pacoengah, Rachel ih kahni imthung ah akun let.

34 Men Rakel hade tagit husgudarna och lagt dem i kamelsadeln och satt sig därovanpå. Och Laban sökte igenom hela tältet, men fann dem icke.

Rachel mah ampa imthung ih sithawnawk to lak moe, kaengkuu khrang khukhaih kahni thungah pacaeng, to pacoengah a nuiah anghnut thuih khoep. Laban loe kahni imthung ih hmuennawk to pakrong boih, toe tidoeh hnu ai.

35 Och hon sade till sin fader: "Vredgas icke, min herre, över att jag ej kan stiga upp för dig, ty det är med mig på kvinnors vis." Så sökte han efter husgudarna, men fann dem icke.

Rachel mah ampa khaeah, Ka angraeng, na hmaa ah kangdoe thai ai pongah palungphuisak hmah; athii ka hnuk pongah ni, tiah a naa. Anih loe sakcop ih krangnawk to pakrong, toe hnu ai.

36 Då blev Jakob vred och for ut mot Laban; Jakob tog till orda och sade till Laban: "Vari har jag då förbrutit mig eller syndat, eftersom du så häftigt förföljer mig?

To naah Jakob loe palungphui moe, Laban to zoeh; tih sakpazaehaih maw ka tawnh? Tih zaehaih maw ka sak moe, nang patom? tiah a naa.

37 Nu har du genomsökt allt mitt bohag; vad har du där funnit av bohagsting som tillhöra dig? Lägg det fram här inför mina fränder och dina fränder, så att de få döma mellan oss båda.

Kai ih hmuennawk to na pakrong boih boeh; na imthung ih hmuen timaw na hnuk? Nam nawk amyanawk hoi kai ih kaminawk hmaa ah suem ah, mi maw katoeng, tito nihcae mah aihnik salakah lokcaek nasoe.

38 I tjugu år har jag nu varit hos dig; dina tackor och dina getter hava icke fött i otid, och av vädurarna i din hjord har jag icke ätit.

Nang khaeah saning pumphaeto ka oh; nang ih tuunawk hoi maehnawk a caa zun o vai ai; nang ih tuu tae maeto mataeng doeh ka caa vai ai.

39 Intet ihjälrivet djur förde jag till dig; jag måste själv ersätta det; du utkrävde det av mig, evad det var stulet om dagen eller stulet om natten.

Nang ih tuunawk to moisannawk mah kaek vai ai; kanghmaa tuu to kai mah ka rong; khoving ah maw, khodai ah maw, tuunawk anghmat naah kai khaeah atho nang suk.

40 Sådan var min lott: om dagen förtärdes jag av hetta och om natten av köld, och sömnen flydde mina ögon.

To tiah kho ka sak; khodai ah ni kabae mah ang dawk moe, khoving ah kangqai mah ang koep; iih boep ai ah to tiah kho ka sak.

41 I tjugu år har jag nu varit i ditt hus; jag har tjänat dig i fjorton år för dina båda döttrar och i sex år för din boskap, men du har tio gånger förändrat min lön.

To tiah na im ah saning pumphaeto thung ka oh; na canu hnik hanah saning hatlai palito thung tok kang sak pae moe, saning tarukto thung na pacah ih moinawk to kang toep pae, ka toksakhaih atho vai hato nang ling.

42 Om icke min faders Gud hade varit med mig, Abrahams Gud, han som ock Isak fruktar, så hade du nu säkert låtit mig fara med tomma händer. Men Gud såg mitt lidande och min möda, och han fällde domen i natt."

Kai khaeah kam pa ih Sithaw, Abraham ih Sithaw, Issak mah zit ih Sithaw om ai nahaeloe, bangkrai ah ni nang patoeh tangtang tih; toe Sithaw mah patangkhanghaih hoi ka ban mah sak ih tok to ang hnuk pae pongah ni, cangduem qum ah nang to ang thuitaek, tiah a naa.

43 Då svarade Laban och sade till Jakob: "Döttrarna äro mina döttrar, och barnen äro mina barn, och hjordarna äro mina hjordar, och allt det du ser är mitt; vad skulle jag då nu kunna göra mot dessa mina döttrar eller mot barnen som de hava fött?

Laban mah Jakob khaeah, Hae nongpata hnik loe ka canu ni; hae nawktanawk doeh ka caa ni, hae ih moinawk doeh kai ih ni; na hnuk ih hmuennawk boih doeh kai ih ni; toe vaihniah ka canu hnik hoi nihnik mah sak hoi ih caanawk doeh kawbang maw ka naa thai tih boeh?

44 Så kom nu och låt oss sluta ett förbund med varandra, och må det vara ett vittne mellan mig och dig."

To pongah vaihi angzo ah loe, nang hoi kai salakah lokmaihaih to sah si; to lokmaihaih loe nang hoi kai salakah hnukung ah om nasoe, tiah a naa.

45 Då tog Jakob en sten och reste den till en stod.

To pongah Jakob mah thlung to lak moe, tung ah a thling.

46 Och Jakob sade till sina fränder: "Samlen tillhopa stenar." Och de togo stenar och gjorde ett röse och höllo måltid där på röset.

Jakob mah angmah ih nawkamyanawk khaeah, Thlung to a laksak; nihcae mah thlung to sinh pae o moe, pakhueng o pacoengah, pakhueng ih thlung nuiah buh a caak o.

47 Och Laban kallade det Jegar-Sahaduta, men Jakob kallade det Galed.

To a hmuen to Laban mah Jegar Sahadutha, tiah ahmin paek; toe Jakob mah loe Galeed, tiah ahmin sak.

48 Och Laban sade: "Detta röse vare i dag vittne mellan mig och dig." Därav fick det namnet Galed;

Laban mah, Vaihniah haeah pakhueng ih thlung loe nang hoi kai hnukung ah oh boeh, tiah a naa. To pongah to ahmuen to Galeed, tiah kawk o.

49 men det kallades ock Mispa, ty han sade: "HERREN vare väktare mellan mig och dig, när vi icke mer se varandra.

Aihnik loe maeto hoi maeto kangthla ah oh hoi naah doeh, Sithaw mah toep poe nasoe, tiah a thuih pongah, Mizpah, tiah doeh kawk o.

50 Om du behandlar mina döttrar illa eller tager andra hustrur jämte mina döttrar, så vet, att om ock ingen människa är tillstädes, så är dock Gud vittne mellan mig och dig."

Nang mah ka canu hnik hae pacaekthlaek maw, to ai boeh loe ka canu hnik nuiah zu kalah na lak tak ving cadoeh, mi mah doeh aicae hae hnu ai; toe Sithaw loe aihnik salakah hnukung ah oh, tito pahnet hmah, tiah a naa.

51 Och Laban sade ytterligare till Jakob: "Se, detta röse och stoden som jag har rest mellan mig och dig --

To pacoengah Laban mah Jakob khaeah, Khenah, kai hoi nang salakah sak ih, haeah pakhueng ih thlung hoi tung ah thling ih thlung hae oh.

52 detta röse vare ett vittne, och stoden vare ett vittne, att jag icke skall draga till dig förbi detta röse, och att icke heller du skall draga till mig förbi detta röse och denna stod, med ont uppsåt.

Haeah tapop ih thlung loe hnukung ah oh moe, haeah thling ih thlung doeh hnukung ah oh; nang nganbawh kana paek hanah, haeah tapop ih thlung hae ka poeng mak ai; nangmah doeh kai nganbawh kana paek hanah, haeah tapop ih thlung hae poeng hmah.

53 Abrahams Gud och Nahors Gud, han som var deras faders Gud, han vare domare mellan oss." Och Jakob svor eden vid honom som hans fader Isak fruktade.

Abraham Sithaw, Nahor Sithaw, nihnik ampa ih Sithaw mah aihnik salakah lok takroek nasoe, tiah a naa. To pongah Jakob loe ampa Issak mah zit ih Sithaw ih ahmin hoiah lokmaihaih to a sak.

54 Och Jakob offrade ett slaktoffer på berget och inbjöd sina fränder att hålla måltid med sig. Och de åto och stannade sedan på berget över natten.

Jakob loe to ih mae nuiah angbawnhaih to sak moe, buhcaak hanah angmah ih nawkamyanawk to kawk; nihcae loe buhcaak o moe, mae nuiah aqum puek oh o.

55 Men om morgonen stod Laban bittida upp, och sedan han hade kysst sina barnbarn och sina döttrar och välsignat dem, for han sin väg hem igen.

Laban loe khawnbang khawnthaw ah angthawk moe, a caanawk hoi a canu hnik to mok pacoengah, nihcae to tahamhoihaih a paek. To pacoengah a ohhaih ahmuen ah amlaem.