1 Mosebok 29
1 Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet.
Unya mipadayon si Jacob sa iyang panaw ug nahiabot siya sa kayutaan sa katawhan sa sidlakan.
2 Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor;
Sa iyang pagtan-aw, nakakita siya ug atabay didto sa uma, ug ania, adunay tulo ka panon sa mga karnero nga naglubog niini. Kay gikan niana nga atabay magpainom sila sa mga panon sa kahayopan, ug adunay dako nga bato ibabaw sa baba sa atabay.
3 därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
Sa dihang matigom na didto ang tanang panon sa kahayopan, ang mga magbalantay maoy magligid sa bato gikan sa baba sa atabay ug magpainom sa mga karnero, ug unya ibutang ang bato ibabaw sa baba sa atabay balik sa nahimutangan niini.
4 Och Jakob sade till männen: "Mina bröder, varifrån ären I?" De svarade: "Vi äro från Haran."
Miingon si Jacob ngadto kanila, mga igsoon ko, asa man kamo gikan? Ug miingon sila, “Gikan kami sa Haran.”
5 Då sade han till dem: "Kännen I Laban, Nahors son?" De svarade: "Ja."
Miingon siya kanila, “Nakaila ba kamo kang Laban ang anak nga lalaki ni Nahor?” Mitubag sila, “Nakaila kami kaniya,”
6 Han frågade dem vidare: "Står det väl till med honom?" De svarade: "Ja; och se, där kommer hans dotter Rakel med fåren."
Miingon siya kanila, “Maayo ba siya?” Sila mitubag, “Maayo man siya, ug tan-awa, nagpadulong dinhi ang iyang anak nga babaye nga si Raquel uban ang mga karnero.”
7 Han sade: "Det är ju ännu full dag; ännu är det icke tid att samla boskapen. Vattnen fåren, och fören dem åter i bet."
Miingon si Jacob, “Tan-awa, hataas pa ang adlaw. Dili pa kini mao ang takna aron tigumon ang mga kahayopan. Kinahanglan paimnon una ninyo ang mga karnero ug unya lakaw ug pasabsaba sila.”
8 Men de svarade: "Vi kunna icke göra det, förrän alla hjordarna hava blivit samlade och man har vältrat stenen från brunnens öppning; då vattna vi fåren."
Miingon sila, “Dili kami makapainom kanila hangtod nga matigom ang tanang kahayopan. Unya igaligid sa mga lakaki ang bato gikan sa baba sa atabay, ug makapainom na kami sa mga karnero.”
9 Medan han ännu talade med dem, hade Rakel kommit dit med sin faders får; ty hon plägade vakta dem.
Samtang nakigsulti pa si Jacob kanila, miabot si Raquel uban sa mga karnero sa iyang amahan, kay siya man ang nag-atiman kanila.
10 När Jakob fick se sin morbroder Labans dotter Rakel komma med Labans, hans morbroders, får, gick han fram och vältrade stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbroder Labans får.
Sa pagkakita ni Jacob kang Raquel, ang anak nga babaye ni Laban, nga igsoong lalaki sa iyang inahan, ug sa mga karnero ni Laban, nga igsoong lalaki sa iyang inahan, miduol si Jacob, ug giligid niya ang bato gikan sa baba sa atabay, ug gipainom ang kahayopan ni Laban, nga igsoon sa iyang inahan.
11 Och Jakob kysste Rakel och brast ut i gråt.
Gihalokan ni Jacob si Raquel ug mihilak siya sa makusog.
12 Och Jakob omtalade för Rakel att han var hennes faders frände, och att han var Rebeckas son; och hon skyndade åstad och omtalade det för sin fader.
Gisultihan ni Jacob si Raquel nga siya mao ang paryente sa iyang amahan, ug nga siya ang anak ni Rebeca. Unya midagan siya ug gisuginlan ang iyang amahan.
13 Då nu Laban fick höras talas om sin systerson Jakob, skyndade han emot honom och tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus; och han förtäljde för Laban allt som hade hänt honom.
Sa pagkadungog ni Laban sa balita mahitungod kang Jacob nga anak sa iyang igsoong babaye, midagan siya aron sa pagtagbo kaniya, gigakos niya siya ug gihalokan, ug gidala niya siya sa iyang panimalay. Gisugilon ni Jacob kang Laban kining tanang butang.
14 Och Laban sade till honom: "Ja, du är mitt kött och ben." Och han stannade hos honom en månads tid.
Miingon si Laban kaniya, “Ikaw gayod ang akong bukog ug ang akong unod.” Unya mipuyo si Jacob kaniya sa usa ka bulan.
15 Och Laban sade till Jakob: "Du är ju min frände. Skulle du då tjäna mig för intet? Säg mig vad du vill hava i lön?"
Unya miingon si Laban kang Jacob, “Kinahanglan ba nga mag-alagad ka kanako nga walay bayad tungod kay ikaw akong paryente? Sultihi ako, unsa man ang ibayad kanimo?”
16 Nu hade Laban två döttrar; den äldre hette Lea, och den yngre hette Rakel.
Karon si Laban adunay duha ka anak nga babaye. Ang ngalan sa kamagulangan mao si Lea, ug ang kinamanghoran mao si Raquel.
17 Och Leas ögon voro matta, men Rakel hade en skön gestalt och var skön att skåda.
Ang mga mata ni Lea malumo, apan si Raquel maanyag ang pamarog ug ang panagway.
18 Och Jakob hade fattat kärlek till Rakel; därför sade han: "Jag vill tjäna dig i sju år för Rakel, din yngre dotter."
Gihigugma ni Jacob si Raquel, busa miingon siya, “Mag-alagad ako kanimo sulod sa pito ka tuig alang kang Raquel, ang imong kamanghorang anak nga babaye.”
19 Laban svarade: "Det är bättre att jag giver henne åt dig, än att jag skulle giva henne åt någon annan; bliv kvar hos mig."
Si Laban miingon, “Mas maayo pa nga ihatag ko siya kanimo kaysa ihatag ko siya sa ubang lalaki. Pagpuyo uban kanako.”
20 Så tjänade Jakob för Rakel i sju år, och det tycktes honom vara allenast några dagar; så kär hade han henne.
Busa nag-alagad si Jacob kang Laban sulod sa pito katuig alang kang Raquel; ug daw sama lamang kini sa pipila ka mga adlaw, tungod sa iyang gugma kaniya.
21 Därefter sade Jakob till Laban: "Giv mig min hustru, ty min tid är nu förlupen; låt mig gå in till henne."
Unya miingon si Jacob kang Laban, “Ihatag na kanako ang akong asawa, kay nahingpit ko na ang mga adlaw—aron nga mapangasawa ko na siya!”
22 Då bjöd Laban tillhopa allt folket på orten och gjorde ett gästabud.
Busa gitigom ni Laban ang tanang tawo sa maong dapit ug nagpakombira siya.
23 Men när aftonen kom, tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne.
Pagkagabii niana, gikuha ni Laban ang iyang anak nga babaye nga si Lea ug gidala siya ngadto kang Jacob, nga nakigdulog kaniya.
24 Och Laban gav sin tjänstekvinna Silpa åt sin dotter Lea till tjänstekvinna.
Ug gihatag ni Laban ang iyang babayeng sulugoon nga si Zilpa ngadto sa iyang anak nga si Lea, aron mahimo niyang sulugoon.
25 Om morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det icke för Rakel jag tjänade hos dig? Varför har du så bedragit mig?"
Sa pagkabuntag, tan-awa, si Lea diay kadto! Miingon si Jacob ngadto kang Laban, “Unsa man kining gibuhat mo kanako? Dili ba nag-alagad man ako kanimo alang kang Raquel? Nganong gilingla mo man ako?”
26 Laban svarade: "Det är icke sed på vår ort att man giver bort den yngre före den äldre.
Mitubag si Laban, “Wala namo nabatasan ang paghatag una sa manghod kaysa magulang.
27 Låt nu dennas bröllopsvecka gå till ända, så vilja vi giva dig också den andra, mot det att du gör tjänst hos mig i ännu ytterligare sju år."
Taposa una ang simana sa kasal niining anak nga babaye, ug igahatag usab namo kanimo ang manghod ingon nga baylo sa imong pag-alagad pa kanako sa dugang pito katuig.”
28 Och Jakob samtyckte härtill och lät hennes bröllopsvecka gå till ända. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.
Busa gibuhat kana ni Jacob, ug gitapos ang simana ni Lea. Unya gihatag usab ni Laban kaniya si Raquel nga iyang anak nga babaye ingon nga iyang asawa.
29 Och Laban gav sin tjänstekvinna Bilha åt sin dotter Rakel till tjänstekvinna.
Gihatag usab ni Laban si Bilha ngadto sa iyang anak nga babaye nga si Raquel aron mahimo niyang sulugoon.
30 Så gick han in också till Rakel, och han hade Rakel kärare än Lea. Sedan tjänade han hos honom i ännu ytterligare sju år.
Busa nakigdulog usab si Jacob kang Raquel, apan mas gihigugma pag-ayo niya si Raquel kaysa kang Lea. Busa nag-alagad pa si Jacob kang Laban sa dugang pito katuig.
31 Men då HERREN såg att Lea var försmådd, gjorde han henne fruktsam, medan Rakel var ofruktsam.
Nakita ni Yahweh nga wala gihigugma si Lea, busa giablihan niya ang iyang tagoangkan, apan si Raquel walay anak.
32 Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben, ty hon tänkte: "HERREN har sett till mitt lidande; ja, nu skall min man hava mig kär."
Nagmabdos si Lea ug nanganak ug usa ka batang lalaki, ug ginganlan niya siya ug Ruben. Kay miingon siya, “Tungod kay nakita ni Yahweh ang akong kasakitan; higugmaon na gayod ako karon sa akong bana.”
33 Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: "HERREN har hört att jag har varit försmådd, därför har han givit mig också denne." Och hon gav honom namnet Simeon.
Unya nagmabdos siya pag-usab ug nanganak ug usa ka batang lalaki. Miingon siya, “Tungod kay nadungog ni Yahweh nga wala ako higugmaa, gihatagan niya usab ako ug laing anak nga lalaki.” Ug ginganlan niya siya ug Simeon.
34 Och åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu skall väl ändå min man hålla sig till mig; jag har ju fött honom tre söner." Därav fick denne namnet Levi.
Unya nagmabdos na usab siya ug nanganak ug laing batang lalaki. Miingon siya, “Karon niining higayona mahigugma na kanako ang akong bana, tungod kay gipanganak ko alang kaniya ang tulo ka anak nga lalaki.” Busa ginganlan siya ug Levi.
35 Åter blev hon havande och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka HERREN." Därför gav hon honom namnet Juda. Sedan upphörde hon att föda.
Nagmabdos siya pag-usab ug nanganak ug batang lalaki. Miingon siya, “Niining higayona pagadaygon ko si Yahweh.” Busa ginganlan siya ug Juda; unya mihunong na siya sa pagpanganak.
