1 Mosebok 27
1 När Isak hade blivit gammal och hans ögon voro skumma, så att han icke kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: "Min son!" Han svarade honom: "Vad vill du?"
Isaac was old and going blind. He called for Esau, his oldest son, and said, “My son.” “I'm here,” Esau replied.
2 Då sade han: "Se, jag är gammal och vet icke när jag skall dö.
“I'm old now,” said Isaac, “I may die soon, who knows?
3 Så tag nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig;
So please take your bow and arrows and go hunting in the countryside for some meat for me.
4 red sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, på det att min själ må välsigna dig, förrän jag dör."
Make me that tasty food that I love and bring it to me to eat, so I can bless you before I die.”
5 Men Rebecka hörde huru Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd till att föra hem,
Rebekah heard what Isaac told his son Esau. So when Esau left to go hunting in the countryside for wild game,
6 sade Rebecka till sin son Jakob: "Se, jag har hört din fader tala så till din broder Esau:
Rebekah told her son Jacob, “Listen! I heard your father tell your brother,
7 'Hämta mig villebråd och red till åt mig en smaklig rätt, på det att jag må äta och sedan välsigna dig inför HERREN, förrän jag dör.'
‘Get me some wild game and make me some tasty food so I can eat it and then bless you in the presence of the Lord before I die.’
8 Så hör nu vad jag säger, min son, och gör vad jag bjuder dig.
Now then, my son, listen to me and do exactly what I tell you.
9 Gå bort till hjorden och hämta mig därifrån två goda killingar, så vill jag av dem tillreda en smaklig rätt åt din fader, en sådan som han tycker om.
Go to the flock and bring me two nice young goats. I'll cook them and make the tasty food your father loves.
10 Och du skall bära in den till din fader till att äta, på det att han må välsigna dig, förrän han dör."
Then you take it to your father to eat, so he can bless you in the presence of the Lord before he dies.”
11 Men Jakob sade till sin moder Rebecka: "Min broder Esau är ju luden, och jag är slät.
“But listen,” Jacob replied to his mother Rebekah, “my brother Esau is a hairy man, and I'm a smooth man.
12 Kanhända tager min fader på mig, och jag bliver då av honom hållen för en bespottare och skaffar mig förbannelse i stället för välsignelse."
Maybe my father will notice when he touches me. Then it will look like I'm deceiving him and I'll bring a curse down on myself instead of a blessing.”
13 Då sade hans moder till honom: "Den förbannelsen komme över mig, min son; hör nu allenast vad jag säger, och gå och hämta dem åt mig."
“Let the curse fall on me, my son,” his mother replied. “Just do what I tell you. Go and get the young goats for me.”
14 Då gick han och hämtade dem och bar dem till sin moder; och hans moder tillredde en smaklig rätt, en sådan som hans fader tyckte om.
So Jacob went and got them and took them to his mother, and she made some tasty food, the way his father loved.
15 Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son.
Then Rebekah went and got her older son Esau's best clothes that she had at home and put them on Jacob her younger son.
16 Och med skinnen av killingarna beklädde hon hans händer och den släta delen av hans hals.
She put the goatskins on his hands and on the smooth part of his neck.
17 Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillrett.
Then she handed her son Jacob the tasty food and the bread she'd made.
18 Och han gick in till sin fader och sade: "Min fader!" Han svarade: "Vad vill du? Vem är du, min son?"
He went in to see his father, and called out, “My father, I'm here.” “Which son are you?” Isaac asked.
19 Då sade Jakob till sin fader: "Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort såsom du tillsade mig; sätt dig upp och ät av mitt villebråd, på det att din själ må välsigna mig."
“It's me Esau, your firstborn son,” Jacob told his father. “I did what you told me. So please sit up and eat some of my wild game meat so you can bless me.”
20 Men Isak sade till sin son: "Huru har du så snart kunnat finna något, min son?" Han svarade: "HERREN, din Gud, skickade det i min väg."
“How did you find an animal so fast, my son?” Isaac asked. “Because the Lord your God sent it my way,” Jacob replied.
21 Då sade Isak till Jakob: "Kom hit, min son, och låt mig taga på dig och känna om du är min son Esau eller icke."
“Come over here so I can touch you, my son,” Isaac told Jacob, “so I can tell if you're really my son Esau or not.”
22 Och Jakob gick fram till sin fader Isak; och när denne hade tagit på honom, sade han: "Rösten är Jakobs röst, men händerna äro Esaus händer."
Jacob went over to his father Isaac, who touched him and said, “It's Jacob's voice but Esau's hands.”
23 Och han kände icke igen honom, ty hans händer voro ludna såsom hans broder Esaus händer; och han välsignade honom.
Isaac didn't realize it was really Jacob because his hands were hairy like his brother Esau's, so Isaac got ready to bless him.
24 Men han frågade: "Är du verkligen min son Esau?" Han svarade: "Ja."
“It's really you, my son Esau?” he asked again. “Yes, it's me,” Jacob replied.
25 Då sade han: "Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, på det att min själ må välsigna dig." Och han bar fram den till honom, och han åt; och han räckte honom vin, och han drack.
Then he said, “My son, bring me some of your wild game to eat, so that I may give you my blessing.” Jacob brought some for him to eat, as well as some wine for him to drink.
26 Därefter sade hans fader Isak till honom: "Kom hit och kyss mig, min son."
Afterwards he said to Isaac, “Come here and kiss me, my son.”
27 När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom; han sade: "Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark, som HERREN har välsignat.
So Jacob went over and kissed him, and Isaac could smell the clothes Jacob was wearing. So he went ahead with the blessing, saying to himself, “See—the smell of my son is like the smell of a field that the Lord has blessed.”
28 Så give dig Gud av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått.
“May God use the dew of heaven and fertile land to give you rich harvests of grain and new wine!
29 Folk tjäne dig, och folkslag falle ned för dig. Bliv en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!"
May the people of different nations serve you and bow down to you. May you rule over your relatives, and may they bow down to you. May everyone who curses you be cursed, and may everyone who bless you be blessed.”
30 Men när Isak hade givit Jakob sin välsignelse och Jakob just hade gått ut från sin fader Isak, kom hans broder Esau hem från jakten.
After Isaac finished blessing Jacob—in fact Jacob had just left his father—Esau returned from his hunting trip.
31 Därefter tillredde också han en smaklig rätt och bar in den till sin fader och sade till sin fader: "Må min fader stå upp och äta av sin sons villebråd, på det att din själ må välsigna mig."
He had also made some tasty food, and took it to his father. Esau said to Isaac, “Sit up, my father, and eat some of my wild game so you can bless me.”
32 Hans fader Isak frågade honom: "Vem är du?" Han svarade: "Jag är Esau, din förstfödde son."
“Who are you?” Isaac asked him. “I'm your son, your firstborn son, Esau,” he replied.
33 Då blev Isak övermåttan häpen och sade: "Vem var då den jägaren som bar in till mig sitt villebråd, så att jag åt av allt, förrän du kom, och sedan välsignade honom? Välsignad skall han ock förbliva."
Isaac started to shake all over and asked, “So who was it who went hunting game and then brought it to me? I ate it all before you came back and I blessed him. His blessing will remain.”
34 När Esau hörde sin faders ord, brast han ut i högljudd och bitter klagan och sade till sin fader: "Välsigna också mig, min fader."
When Esau heard his father's words, he cried out in great anger and bitterness, and pleaded with his father, “Please bless me too, my father!”
35 Men han svarade: "Din broder har kommit med svek och tagit din välsignelse."
But Isaac replied, “You brother came and deceived me—he stole your blessing!”
36 Då sade han: "Han heter ju Jakob, och han har nu också två gånger bedragit mig. Min förstfödslorätt har han tagit, och se, nu har han ock tagit min välsignelse." Och han frågade: "Har du då ingen välsignelse kvar för mig?"
“Isn't he well named—Jacob the deceiver!” said Esau. “He's deceived me twice. First he took my birthright, and now he's stolen my blessing! Haven't you kept a blessing for me?”
37 Isak svarade och sade till Esau: "Se, jag har satt honom till en herre över dig, och alla hans bröder har jag givit honom till tjänare, och med säd och vin har jag begåvat honom; vad skall jag då nu göra för dig, min son?"
Isaac replied to Esau. “I have made him ruler over you, and have said that all his relatives will be his servants. I have declared that he will be well supplied with grain and new wine. So what is left that I can do for you, my son?”
38 Esau sade till sin fader: "Har du då allenast den enda välsignelsen, min fader? Välsigna också mig, min fader." Och Esau brast ut i gråt.
“Do you only have one blessing, my father?” Esau asked. “Please bless me too!” Then Esau began to cry very loudly.
39 Då svarade hans fader Isak och sade till honom: "Se, fjärran ifrån jordens fetma skall din boning vara och utan dagg från himmelen ovanefter.
Then his father Isaac declared, “Listen! You will live far away from fertile land, far from the dew of heaven that falls from above.
40 Av ditt svärd skall du leva, och du skall tjäna din broder. Men det skall ske, när du samlar din kraft, att du river hans ok från din hals."
You will make a living by using your sword, and you will be your brother's servant. But when you rebel, you will throw off his yoke from your neck.”
41 Och Esau blev hätsk mot Jakob för den välsignelses skull som hans fader hade givit honom. Och Esau sade vid sig själv: "Snart skola de dagar komma, då vi få sörja vår fader; då skall jag dräpa min broder Jakob."
From then on Esau hated Jacob because of his father's blessing. Esau said to himself, “Soon the time will come when I'll mourn my father's death. Then I'll kill my brother Jacob!”
42 När man nu berättade för Rebecka vad hennes äldre son Esau hade sagt, sände hon och lät kalla till sig sin yngre son Jakob och sade till honom: "Se, din broder Esau vill hämnas på dig och dräpa dig.
However, Rebekah found out what Esau was saying, so she sent for Jacob. “Look,” she told him, “your brother Esau is making himself feel better by making plans to kill you.
43 Så hör nu vad jag säger, min son: stå upp och fly till min broder Laban i Haran,
So, my son, listen carefully to what I tell you. Leave immediately and go to my brother Laban in Haram.
44 och stanna någon tid hos honom, till dess din broders förbittring har upphört,
Stay with him for a while until your brother's anger cools down.
45 ja, till dess din broders vrede mot dig har upphört och han förgäter vad du har gjort mot honom. Då skall jag sända åstad och hämta dig därifrån. Varför skall jag mista eder båda på samma gång?"
Once he's cooled down and forgets what you did to him, I'll send for you to come back. Why should I lose both of you in a single day?”
46 Och Rebecka sade till Isak: "Jag är led vid livet för Hets döttrars skull. Om Jakob tager hustru bland Hets döttrar, en sådan som dessa, någon bland landets döttrar, varför skulle jag då leva?"
Then Rebekah went and told Isaac, “I'm so sick of these Hittite women—they're ruining my life! If Jacob also marries a Hittite woman like them, one of the local people, I'd rather die!”
