1 Mosebok 25
1 Och Abraham tog sig ännu en hustru, och hon hette Ketura.
Now Abraham had taken another wife, named Keturah,
2 Hon födde åt honom Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua.
and she bore him Zimran, Jokshan, Medan, Midian, Ishbak, and Shuah.
3 Och Joksan födde Saba och Dedan, och Dedans söner voro assuréerna, letuséerna och leumméerna.
Jokshan was the father of Sheba and Dedan. And the sons of Dedan were the Asshurites, the Letushites, and the Leummites.
4 Och Midjans söner voro Efa, Efer, Hanok, Abida och Eldaa. Alla dessa voro Keturas söner.
The sons of Midian were Ephah, Epher, Hanoch, Abida, and Eldaah. All these were descendants of Keturah.
5 Och Abraham gav allt vad han ägde åt Isak.
Abraham left everything he owned to Isaac.
6 Men åt sönerna till sina bihustrur gav Abraham skänker och skilde dem, medan han själv ännu levde, från sin son Isak och lät dem draga österut, bort till Österlandet.
But while he was still alive, Abraham gave gifts to the sons of his concubines and sent them away from his son Isaac to the land of the east.
7 Och detta är antalet av Abrahams levnadsår: ett hundra sjuttiofem år;
Abraham lived a total of 175 years.
8 därefter gav Abraham upp andan och dog i en god ålder, gammal och mätt på livet, och blev samlad till sina fäder.
And at a ripe old age he breathed his last and died, old and contented, and was gathered to his people.
9 Och hans söner Isak och Ismael begrovo honom i grottan i Makpela, på hetiten Efrons, Sohars sons, åker gent emot Mamre,
His sons Isaac and Ishmael buried him in the cave of Machpelah near Mamre, in the field of Ephron son of Zohar the Hittite.
10 den åker som Abraham hade köpt av Hets barn; där blev Abraham begraven, såväl som hans hustru Sara.
This was the field that Abraham had bought from the Hittites. Abraham was buried there with his wife Sarah.
11 Och efter Abrahams död välsignade Gud hans son Isak. Och Isak bodde vid Beer-Lahai-Roi.
After Abraham’s death, God blessed his son Isaac, who lived near Beer-lahai-roi.
12 Och detta är berättelsen om Ismaels släkt, Abrahams sons, som föddes åt Abraham av Hagar, Saras egyptiska tjänstekvinna.
This is the account of Abraham’s son Ishmael, whom Hagar the Egyptian, Sarah’s maidservant, bore to Abraham.
13 Dessa äro namnen på Ismaels söner, med deras namn, efter deras ättföljd: Nebajot, Ismaels förstfödde, vidare Kedar, Adbeel, Mibsam,
These are the names of the sons of Ishmael in the order of their birth: Nebaioth the firstborn of Ishmael, then Kedar, Adbeel, Mibsam,
14 Misma, Duma och Massa,
Mishma, Dumah, Massa,
15 Hadad och Tema, Jetur, Nafis och Kedma.
Hadad, Tema, Jetur, Naphish, and Kedemah.
16 Dessa voro Ismaels söner och dessa deras namn, i deras byar och tältläger, tolv hövdingar efter deras stammar.
These were the sons of Ishmael, and these were their names by their villages and encampments—twelve princes of their tribes.
17 Och detta är antalet av Ismaels levnadsår: ett hundra trettiosju år; därefter gav han upp andan och dog och blev samlad till sina fäder.
Ishmael lived a total of 137 years. Then he breathed his last and died, and was gathered to his people.
18 Och de hade sina boningsplatser från Havila ända till Sur, som ligger gent emot Egypten, fram emot Assyrien. Han kom i strid med alla sina bröder.
Ishmael’s descendants settled from Havilah to Shur, which is near the border of Egypt as you go toward Asshur. And they lived in hostility toward all their brothers.
19 Och detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons, släkt. Abraham födde Isak;
This is the account of Abraham’s son Isaac. Abraham became the father of Isaac,
20 och Isak var fyrtio år gammal, när han till hustru åt sig tog Rebecka, som var dotter till araméen Betuel från Paddan-Aram och syster till araméen Laban.
and Isaac was forty years old when he married Rebekah, the daughter of Bethuel the Aramean from Paddan-aram and the sister of Laban the Aramean.
21 Och Isak bad till HERREN för sin hustru Rebecka, ty hon var ofruktsam; och HERREN bönhörde honom, så att hans hustru Rebecka blev havande.
Later, Isaac prayed to the LORD on behalf of his wife, because she was barren. And the LORD heard his prayer, and his wife Rebekah conceived.
22 Men barnen stötte varandra i hennes liv; då sade hon: "Om det skulle gå så, varför skulle jag då vara till?" Och hon gick bort för att fråga HERREN.
But the children inside her struggled with each other, and she said, “Why is this happening to me?” So Rebekah went to inquire of the LORD,
23 Och HERREN svarade henne: "Två folk finnas i ditt liv, två folkstammar skola ur ditt sköte söndras från varandra; den ena stammen skall vara den andra övermäktig, och den äldre skall tjäna den yngre."
and He declared to her: “Two nations are in your womb, and two peoples from within you will be separated; one people will be stronger than the other, and the older will serve the younger.”
24 När sedan tiden var inne att hon skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.
When her time came to give birth, there were indeed twins in her womb.
25 Den som först kom fram var rödlätt och över hela kroppen såsom en hårmantel; och de gåvo honom namnet Esau.
The first one came out red, covered with hair like a fur coat; so they named him Esau.
26 Därefter kom hans broder fram, och denne höll med sin hand i Esaus häl; och han fick namnet Jakob. Men Isak var sextio år gammal, när de föddes.
After this, his brother came out grasping Esau’s heel; so he was named Jacob. And Isaac was sixty years old when the twins were born.
27 Och barnen växte upp, och Esau blev en skicklig jägare, som höll sig ute på marken; Jakob åter blev en fromsint man, som bodde i tält.
When the boys grew up, Esau became a skillful hunter, a man of the field, while Jacob was a quiet man who stayed at home.
28 Och Isak hade Esau kärast, ty han hade smak för villebråd; men Rebecka hade Jakob kärast.
Because Isaac had a taste for wild game, he loved Esau; but Rebekah loved Jacob.
29 En gång, då Jakob höll på att koka något till soppa, kom Esau hem från marken, uppgiven av hunger.
One day, while Jacob was cooking some stew, Esau came in from the field and was famished.
30 Och Esau sade till Jakob: "Låt mig få till livs av det röda, det röda du har där; ty jag är uppgiven av hunger." Därav fick han namnet Edom.
He said to Jacob, “Let me eat some of that red stew, for I am famished.” (That is why he was also called Edom.)
31 Men Jakob sade: "Sälj då nu åt mig din förstfödslorätt."
“First sell me your birthright,” Jacob replied.
32 Esau svarade: "Jag är ju döden nära; vartill gagnar mig då min förstfödslorätt?"
“Look,” said Esau, “I am about to die, so what good is a birthright to me?”
33 Jakob sade: "Så giv mig nu din ed därpå." Och han gav honom sin ed och sålde så sin förstfödslorätt till Jakob.
“Swear to me first,” Jacob said. So Esau swore to Jacob and sold him the birthright.
34 Men Jakob gav Esau bröd och linssoppa; och han åt och drack och stod sedan upp och gick sin väg. Så ringa aktade Esau sin förstfödslorätt.
Then Jacob gave some bread and lentil stew to Esau, who ate and drank and then got up and went away. Thus Esau despised his birthright.
