1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
The Lord came to help Sarah as he'd said he would. The Lord did for Sarah what he'd promised.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
She became pregnant and had a son for Abraham when he was old, at the exact time God said she would.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
Abraham named their son Isaac.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
Abraham circumcised him when Isaac was eight days old, following God's command.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
Abraham was 100 when Isaac was born.
6 Och Sara sade: "Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig."
Sarah declared, “God has made me laugh, and all those who hear about this will laugh with me.”
7 Och hon sade: "Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!"
She also said, “Would anyone have announced to Abraham that Sarah was going to have children to nurse? But now I have had a son for Abraham even when he was old!”
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
The baby grew up, and on the day Isaac was weaned Abraham held a large feast.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
But Sarah noticed that Ishmael, Hagar the Egyptian's son she'd had for Abraham, was making fun of Isaac.
10 och hon sade till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak."
So she went to Abraham and told him, “You have to get rid of this slave woman and this son of hers! A slave woman's son is not going to be one of your heirs and inherit together with my son Isaac!”
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
Abraham felt very bad about it because Ishmael was his son.
12 Men Gud sade till Abraham: "Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
But God told Abraham, “Don't feel bad about the boy and the slave woman. Do whatever Sarah tells you, because it's through Isaac that your descendants will be counted.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd."
Don't worry—I will also make the son of the slave woman into a nation because he's your son.”
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
Abraham got up early the next morning. He packed up some food and a skin of water which he gave to Hagar, putting them on her shoulder. Then he sent her and the boy away. She left and wandered through the Desert of Beersheba.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
When the water ran out, she left the boy under one of the bushes.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag förmår icke se på, huru barnet dör." Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
She went and sat down some way off, a few hundred yards away, saying, “I can't bear to watch my son die!” As she sat down she burst into tears.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: "Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
God heard the boy's cries, and the angel of God called to Hagar from heaven and asked her, “What's the matter, Hagar? Don't be afraid! God has heard the boy crying from where he is.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk."
Get up, go over and help the boy up, and encourage him, for I will make him into a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
God opened her eyes and she saw a well nearby. She went and filled the skin with water and gave the boy a drink.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
God blessed Ishmael and he grew up, living in the desert. He became a skilled archer.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
He lived in the Desert of Paran. His mother chose a wife for him from the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: "Gud är med dig i allt vad du gör.
Around this time Abimelech came with Phicol, the commander of his army, to see Abraham. “God blesses you in everything you do,” Abimelech said.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig."
“So swear to me right here and now that you won't betray me, my children, or my descendants. In the same way I've proved I'm trustworthy to you, do the same to me and my country where you're currently living.”
24 Abraham sade: "Det vill jag lova dig."
“I so swear,” Abraham replied.
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
Then Abraham raised an issue with Abimelech of a well that Abimelech's servants had taken by force.
26 Men Abimelek svarade: "Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag."
“I don't know who did this, and you didn't mention it before. I haven't heard anything about it until today,” Abimelech responded.
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
Then Abraham gave Abimelech some of his sheep and cattle, and the two of them made an agreement.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
Abraham also separated out seven female lambs from the flock.
29 Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?"
“What are these seven female lambs for that you've separated from the flock?” Abimelech asked.
30 Han svarade: "Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn."
“I'm giving you these seven female lambs in return for your admission that I dug this well,” Abraham replied.
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
That's why he called the place Beersheba, because the two of them swore and oath to each other.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
After making the agreement at Beersheba, Abimelech and Phicol the commander of his army left and went home to the country of the Philistines.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba and there he worshiped the Lord, the Eternal God.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.
Abraham lived in the country of the Philistines for a long time.
