1 Mosebok 21
1 Och HERREN såg till Sara, såsom han hade lovat, och HERREN gjorde med Sara såsom han hade sagt.
Now the LORD attended to Sarah as He had said, and the LORD did for Sarah what He had promised.
2 Sara blev havande och födde åt Abraham en son på hans ålderdom, vid den bestämda tid som Gud hade sagt honom.
So Sarah conceived and bore a son to Abraham in his old age, at the very time God had promised.
3 Och Abraham gav den son som var född åt honom, den som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.
And Abraham gave the name Isaac to the son Sarah bore to him.
4 Och Abraham omskar sin son Isak, när denne var åtta dagar gammal, såsom Gud hade bjudit honom.
When his son Isaac was eight days old, Abraham circumcised him, as God had commanded him.
5 Och Abraham var hundra år gammal, när hans son Isak föddes åt honom.
Abraham was a hundred years old when his son Isaac was born to him.
6 Och Sara sade: "Gud har berett mig ett löje; var och en som får höra detta skall le mot mig."
Then Sarah said, “God has made me laugh, and everyone who hears of this will laugh with me.”
7 Och hon sade: "Vem skulle hava sagt Abraham att Sara skulle giva barn di? Och nu har jag fött honom en son på hans ålderdom!"
She added, “Who would have told Abraham that Sarah would nurse children? Yet I have borne him a son in his old age.”
8 Och barnet växte upp och blev avvant; och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham ett stort gästabud.
So the child grew and was weaned, and Abraham held a great feast on the day Isaac was weaned.
9 Då fick Sara se Hagars, den egyptiska kvinnans, son, som denna hade fött åt Abraham, leka och skämta;
But Sarah saw that the son whom Hagar the Egyptian had borne to Abraham was mocking her son,
10 och hon sade till Abraham: "Driv ut denna tjänstekvinna och hennes son, ty denna tjänstekvinnas son skall icke ärva med min son Isak."
and she said to Abraham, “Expel the slave woman and her son, for the slave woman’s son will never share in the inheritance with my son Isaac!”
11 Det talet misshagade Abraham mycket för hans sons skull.
Now this matter distressed Abraham greatly because it concerned his son Ishmael.
12 Men Gud sade till Abraham: "Du må icke för gossens och för din tjänstekvinnas skull låta detta misshaga dig. Lyssna till Sara i allt vad hon säger dig; ty genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.
But God said to Abraham, “Do not be distressed about the boy and your maidservant. Listen to everything that Sarah tells you, for through Isaac your offspring will be reckoned.
13 Men också tjänstekvinnans son skall jag göra till ett folk, därför att han är din säd."
But I will also make a nation of the slave woman’s son, because he is your offspring.”
14 Bittida följande morgon tog Abraham bröd och en lägel med vatten och gav det åt Hagar; han lade det på hennes rygg och gav henne barnet med och lät henne gå. Och hon begav sig åstad och irrade omkring i Beer-Sebas öken.
Early in the morning, Abraham got up, took bread and a skin of water, put them on Hagar’s shoulders, and sent her away with the boy. She left and wandered in the Wilderness of Beersheba.
15 Men när vattnet i lägeln hade tagit slut, kastade hon barnet ifrån sig under en buske
When the water in the skin was gone, she left the boy under one of the bushes.
16 och gick bort och satte sig ett stycke därifrån, på ett bågskotts avstånd, ty hon tänkte: "Jag förmår icke se på, huru barnet dör." Och där hon nu satt, på något avstånd, brast hon ut i gråt.
Then she went off and sat down nearby, about a bowshot away, for she said, “I cannot bear to watch the boy die!” And as she sat nearby, she lifted up her voice and wept.
17 Då hörde Gud gossens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himmelen och sade till henne: "Vad fattas dig, Hagar? Frukta icke; ty Gud har hört gossens röst, där han ligger.
Then God heard the voice of the boy, and the angel of God called to Hagar from heaven, “What is wrong, Hagar? Do not be afraid, for God has heard the voice of the boy where he lies.
18 Gå och lyft upp gossen, och tag honom vid handen; jag skall göra honom till ett stort folk."
Get up, lift up the boy, and take him by the hand, for I will make him into a great nation.”
19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon blev varse en vattenbrunn. Och hon gick dit och fyllde sin lägel med vatten och gav gossen att dricka.
Then God opened her eyes, and she saw a well of water. So she went and filled the skin with water and gave the boy a drink.
20 Och Gud var med gossen, och han växte upp och bodde i öknen och blev med tiden en bågskytt.
And God was with the boy, and he grew up and settled in the wilderness and became a great archer.
21 Han bodde i öknen Paran; och hans moder tog en hustru åt honom från Egyptens land.
And while he was dwelling in the Wilderness of Paran, his mother got a wife for him from the land of Egypt.
22 Vid den tiden kom Abimelek med Pikol, sin härhövitsman, och talade med Abraham och sade: "Gud är med dig i allt vad du gör.
At that time Abimelech and Phicol the commander of his army said to Abraham, “God is with you in all that you do.
23 Så lova mig nu här med ed vid Gud att du icke skall göra dig skyldig till något svek mot mig eller mina barn och efterkommande, utan att du skall bevisa mig och det land där du nu bor såsom främling samma godhet som jag har bevisat dig."
Now, therefore, swear to me here before God that you will not deal falsely with me or my children or descendants. Show to me and to the country in which you reside the same kindness that I have shown to you.”
24 Abraham sade: "Det vill jag lova dig."
And Abraham replied, “I swear it.”
25 Dock gjorde Abraham Abimelek förebråelser angående en vattenbrunn som Abimeleks tjänare hade tagit ifrån honom.
But when Abraham complained to Abimelech about a well that Abimelech’s servants had seized,
26 Men Abimelek svarade: "Jag vet icke vem som har gjort detta; själv har du ingenting sagt mig, och jag har icke hört något därom förrän i dag."
Abimelech replied, “I do not know who has done this. You did not tell me, so I have not heard about it until today.”
27 Då tog Abraham får och fäkreatur och gav åt Abimelek; och de slöto förbund med varandra.
So Abraham brought sheep and cattle and gave them to Abimelech, and the two men made a covenant.
28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden avsides.
Abraham separated seven ewe lambs from the flock,
29 Då sade Abimelek till Abraham: "Vad betyda de sju lammen som du har ställt där avsides?"
and Abimelech asked him, “Why have you set apart these seven ewe lambs?”
30 Han svarade: "Dessa sju lamm skall du taga emot av mig, för att detta må vara mig till ett vittnesbörd därom att det är jag som har grävt denna brunn."
He replied, “You are to accept the seven ewe lambs from my hand as my witness that I dug this well.”
31 Därav kallades det stället Beer-Seba, eftersom de båda där gingo eden.
So that place was called Beersheba, because it was there that the two of them swore an oath.
32 När de så hade slutit förbund vid Beer-Seba, stodo Abimelek och hans härhövitsman Pikol upp och vände tillbaka till filistéernas land.
After they had made the covenant at Beersheba, Abimelech and Phicol the commander of his army got up and returned to the land of the Philistines.
33 Och Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Seba och åkallade där HERRENS, den evige Gudens, namn.
And Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and there he called upon the name of the LORD, the Eternal God.
34 Och Abraham bodde i filistéernas land en lång tid.
And Abraham resided in the land of the Philistines for a long time.
