1 Mosebok 2
1 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
Тако се доврши небо и земља и сва војска њихова.
2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
И сврши Бог до седмог дана дела своја, која учини; и почину у седми дан од свих дела својих, која учини;
3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
И благослови Бог седми дан, и посвети га, јер у тај дан почину од свих дела својих, која учини;
4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
То је постање неба и земље, кад посташе, кад Господ Бог створи земљу и небо,
5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
И сваку биљку пољску, докле је још не беше на земљи, и сваку травку пољску, докле још не ницаше; јер Господ Бог још не пусти дажда на земљу, нити беше човека да ради земљу,
6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
Али се подизаше пара са земље да натапа сву земљу.
7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
А створи Господ Бог човека од праха земаљског, и дуну му у нос дух животни; и поста човек душа жива.
8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
И насади Господ Бог врт у Едему на истоку; и онде намести човека, ког створи.
9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
И учини Господ Бог, те никоше из земље свакаква дрвећа лепа за гледање и добра за јело, и дрво од живота усред врта и дрво од знања добра и зла.
10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
А вода течаше из Едема натапајући врт, и оданде се дељаше у четири реке.
11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
Једној је име Фисон, она тече око целе земље евилске, а онде има злата,
12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
И злато је оне земље врло добро; онде има и бдела и драгог камена ониха.
13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
А другој је реци име Геон, она тече око целе земље хуске.
14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
А трећој је реци име Хидекел, она тече к асирској. А четврта је река Ефрат.
15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
И узевши Господ Бог човека намести га у врту едемском, да га ради и да га чува.
16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: "Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
И запрети Господ Бог човеку говорећи: Једи слободно са сваког дрвета у врту;
17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö."
Али с дрвета од знања добра и зла, с њега не једи; јер у који дан окусиш с њега, умрећеш.
18 Och HERREN Gud sade: "Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves."
И рече Господ Бог: Није добро да је човек сам; да му начиним друга према њему.
19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
Јер Господ Бог створи од земље све звери пољске и све птице небеске, и доведе к Адаму да види како ће коју назвати, па како Адам назове коју животињу онако да јој буде име;
20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
И Адам надеде име сваком живинчету и свакој птици небеској и свакој звери пољској; али се не нађе Адаму друг према њему.
21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
И Господ Бог пусти тврд сан на Адама, те заспа; па му узе једно ребро, и место попуни месом;
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
И Господ Бог створи жену од ребра, које узе Адаму, и доведе је к Адаму.
23 Då sade mannen: "Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen."
А Адам рече: Сада ето кост од мојих кости, и тело од мог тела. Нека јој буде име човечица, јер је узета од човека.
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
Зато ће оставити човек оца свог и матер своју, и прилепиће се к жени својој, и биће двоје једно тело.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
А беху обоје голи. Адам и жена му, и не беше их срамота.
