1 Mosebok 2
1 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.
Thus were finished the heavens and the earth, and all their host.
2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.
And God had finished on the seventh day his work which he had made, and he rested on the seventh day from all his work which he had made.
3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.
And God blessed the seventh day, and sanctified it; because thereon he had rested from all his work which God had created in making it.
4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.
These are the generations of the heavens and of the earth when they were created, on the day that the Lord God made earth and heaven.
5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;
And every plant of the field was not yet on the earth, and every herb of the field had not yet grown; for the Lord God had not caused it to rain upon the earth, and man was not yet there to till the ground.
6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.
But there went up a mist from the earth, and watered the whole face of the ground.
7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.
And the Lord God formed the man of dust from the ground, and breathed into his nostrils the breath of life; and the man became a living being.
8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.
And the Lord God planted a garden in Eden to the eastward, and he put there the man whom he had formed.
9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens träd på gott och ont.
And the Lord God caused to grow out of the ground every tree that is pleasant to the sight and good for food; and the tree of life in the midst of the garden, and the tree of the knowledge of good and evil.
10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.
And a river went out of Eden to water the garden, and from there it was parted, and became four principal streams.
11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,
The name of the first is Pishon, the same which compasseth the whole land of Havilah, where there is gold.
12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.
And the gold of that land is good; there is the bdellium and the onyx stone.
13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.
And the name of the second river is Gihon, the same which compasseth the whole land of Cush.
14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.
And the name of the third river is Hiddekel, the same which floweth towards the east of Assyria; and the fourth river is the Euphrates.
15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
And the Lord God took the man, and put him into the garden of Eden, to till it, and to keep it.
16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: "Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
And the Lord God commanded the man, saying, Of every tree of the garden thou mayest freely eat;
17 men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö."
But of the tree of the knowledge of good and evil, thou shalt not eat of it; for on the day that thou eatest thereof thou shalt surely die.
18 Och HERREN Gud sade: "Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves."
And the Lord God said, It is not good that the man should be alone; I will make him a help suitable for him.
19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
And the Lord God had formed out of the ground every beast of the field, and every fowl of the heaven, and he brought them unto the man to see what he would call them; and whatsoever the man would call every living creature, that should be its name.
20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
And the man gave names to all cattle, and to the fowl of the heaven, and to every beast of the field; but for man there was not found a help suitable for him.
21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
And the Lord God caused a deep sleep to fall upon the man, and he slept; and he took one of his ribs, and closed up the flesh instead thereof.
22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
And the Lord God formed the rib which he had taken from the man into a woman, and brought her unto the man.
23 Då sade mannen: "Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen."
And the man said, This time it is bone of my bones, and flesh of my flesh; this shall be called Woman, [[Ishah, ]] because out of Man [[Ishi]] was this one taken.
24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
Therefore doth a man leave his father and his mother, and cleave unto his wife, and they become one flesh.
25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.
And they were both naked, the man and his wife, and were not ashamed.
