1 Mosebok 18
1 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.
Mamre munna gangpi phung komma chun Pakai chu Abraham henga ahung kilah in ahi. Nikhat hi nichangsat pettah hin Abraham chu aponbuh maiya ana touvin ahi.
2 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden
Ama ahung dahdoh in ahile akomma mithum ana din amun ahi. Amaho chu amu phat in ama alhai jel in amaho lemnan tol ah abohkhup in ahi.
3 och sade: "Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.
Chuin Abraham'in “Ka Pakai,” tin adonbut in, “Nanghon pha nasah uleh phat chomkhat naki ngah thei diu ham.
4 Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.
Nakeng sil na ding'u kahin choi kah in hiche thing limnoiya hin ana kicholdo ta diu vin.
5 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare." De sade: "Gör såsom du har sagt."
Chule nang hon na lhacha pa hi khoto na neitah a nei hungvil ngal'u ahi leh na kholyin na mano masang in na tha kido na ding un naneh ding'u them khat nahin gon peh ing nge, ama hon aphai, nasei bang chun hin bol tan ati uve.
6 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: "Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor."
Hichun Abraham chu apon buh kom langa alhai jel'in Sarah kom ah asei tan ahi, “Kinloi tah in changbong ate na dimthum tedoh in lang twi to mehnang in, chule changlhah hin keng loi tem in,” aga tin ahi.
7 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.
Hichun Abraham'in gancha ho kivah na lang ajon in bongnou athao pen asohte ho apen, gangtah in ahin hon sah in ahi.
8 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.
An neh ding ho amin phat in Abraham'in bongnoi ha le bongnoi toh chule bongnou sa ahon u-chu amaho angsung ah aneh diuvin aga lui peh in amaho anneh laisen ama jong thinglim a chun ading jinge.
9 Och de sade till honom: "Var är din hustru Sara?" Han svarade: "Därinne i tältet."
Chuin ama hon Abraham jah'a “Na loinu Sarah hoilam a um aham?” atiu leh Abraham'in ponbuh sunga aum nai ati.
10 Då sade han: "Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son." Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.
Chuin amaho lah a khat chun aseiyin, “Keima hi khovei tulai phat mama le kahung ki nungle kit ding ahi, vetan hiche phatteng chule na inneipi Sarah khun chapa khat ana hin ding ahi,” ati chu anunga ponbuh sunglam a um Sarah chun angai lhin ahi.
11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.
Abraham le Sarah chu atahsa kum lhon chu atam gel lhon tan, chule Sarah jong nao nei phat kum akhel ahi tai.
12 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: "Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?"
Hichun Sarah guhthim in ama le ama aki nuisat in hitin aseiye, “Iti hithei ding ham, kei tobang aching sa numeiyin kipana thilpha kamu ding ham, ka jipa jeng jong akum atam lheh tai,” ati.
13 Men HERREN sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'
Pathen in Abraham jah achun aseiye, “Ipi dinga Sarah khu nuiya ka teh nunga keiman cha kanei tahbeh mong ding hi nam,” ati ham?
14 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son."
Pakai Pathen ading'a ipi ahahsa umham? keima khovei tulai phat na kahung kit ding chule Sarah in cha pasal khat anei ding ahi.”
15 Då nekade Sara och sade: "Jag log icke"; ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log."
Chuphat in Sarah chu atija tan hichun Sarah in aseilep tan, “Keima ka nuipoi” atin ahin la, “Pathen in adonbut in nangma na nui nai,” ati.
16 Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.
Hichun pasal thum hochu an aneh jou un ading doh un Sodom lang chu galdot un, ama hon adalha uvin, Abraham chu amaho thah doh ding tin lampi gei aga kilhonpin ahi.
17 Och HERREN sade: "Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?
Pathen chun aseiye, “Keiman katoh gon hohi Abraham kom a kasei lou ding ham?” ati.
18 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.
Ajeh chu Abraham chu len tah le nam hattah chule vannoi ja nam jouse Abraham jeh a phatthei chang ding ahi ngal'in,
19 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom."
Chule achapate le ama ban a ainsung mi aman thu apeh a, chutia chu adih abol theiyu va, thu adih a atan thei na dinguva Pakai lampi ajui thei uva, chuteng le Pakaiyin Abraham chung chang'a akitep nasa chu ahin molso theina dinga ama hi kilheng doh ahiti la ka henan,” ati.
20 Och HERREN sade: "Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;
Hichun Pathen in Abraham ahoulimpi in “Sodom le Gomorrah douna thu kisei asangval tan chule achonset nau jong ase val tai,” ati.
21 därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det."
Keima che suh ing kating ka henga thu hung kisei dungjuiya hi abol cheh'u ham, ahilou ham gapho chen inge,” ati.
22 Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.
Hichun miho chu chukom akon in aki heiyun Sodom lang chu ajon un ache tauve, ahin lah Abraham chu Pakai masanga chun ading chah den jing in ahi.
23 Och Abraham trädde närmare och sade: "Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?
Abraham'in Pathen chu anailut in hitin aseiye, “Nangman michonpha atheng chule mi phalou agilouho aboncha nasuh mang tha ding ham,” ati.
24 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?
Ijem tin khopi sunga chun michonpha som nga bang um ta le, asunga michonpha som nga ho jal'a jong chu akhomun chu khen dehlou hela nasuh mang jeng ding ham?
25 Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?"
Nang dinga hitobang thil nabol a, michonpha le migilou agoma natha cheh a, michonpha le migilou akibah ding chu bolda hel jengle chun kati! Leiset thutan pan adih a atan lou ding ham?” atile.
26 HERREN sade: "Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull."
Hichun Pathen'in adonbut in, “keiman mi somnga thudih thilpha bol Sodom khopi a kamu doh theile, amaho jal'a chu khopi kahuhdoh ding ahi.”
27 Men Abraham svarade och sade: "Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska."
Hichun Abraham'in asei kit in, “Ka Pakai nangman neiphal peh thei dingle kasei ban ho kajom nom in keima vang bohse vutvai tobang kahin,
28 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?" Han sade: "Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den."
Ijem tin mi somli le nga tobang chonpha mitheng mi som nga sanga lhomjo namu le amaho jeh'a chu khopi hi nasuh mang ding ham, mi nga lhahsam jeh chun, Pathenin adonbut in, Keiman hiche khopi a hi mi som li le nga kamu doh jouva ahile sumang ponge,” ati.
29 Men han fortfor att tala till honom och sade: "Kanhända skola fyrtio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull."
Hichun Abraham'in adeichat angaichat avel in aseiyin, “Ijem tin mi som li bou umta le,” atin chuin Pakaiyin ahoulimpi kit in, “Keiman amaho mi somli jeh a chu kasuh manglou hel ding ahi,” ati.
30 Då sade han: "Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där." Han svarade: "Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det."
Ka Pakai lungset tah in lung hanglou jenin, Abraham atao kit leovin, neiphal peh theile chun kasei nom na laiye, Ijemtin mi som thum muta le chun,” atile Pakai Pathen in ahoulimpi in “Keiman mi somthum hijong le ka suhmang lou ding ahi,” ati.
31 Men han sade: "Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull."
Hichun Abraham'in aseikit in, “Nangman neiphal peh theile ka thusei hi ka jom nome, Ijem tin mi som ni hi jongle atile,” Pakaiyin adonbut in, “Mi somni kamu jongle ka suhmang lou ding ahi,” ati.
32 Då sade han: "Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där." Han svarade: "Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull."
Abraham'in achaina in asei peh tan, “Ka Pakai Pathen nei lung han hih beh in lang, khatvei neisei sah kit le tia katao ahi, mi som muta le chun” hichun Pathen in aseiye, “Mi som kamu doh jongle kasuh manglou ding ahi,” ati.
33 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.
Hichun Abraham henga athusei dingin aboncha aseisoh phat'in Pakai chu ache tai; Abraham vang chu a in mun lam a ahung kile kit tai.
