1 Mosebok 15
1 En tid härefter kom HERRENS ord i en syn till Abram; han sade: "Frukta icke, Abram, jag är din sköld, din lön skall bliva mycket stor."
After all this had happened, God spoke to Abram in a vision, telling him, “Don't be afraid, Abram! I am your protector, and your truly great reward!”
2 Men Abram sade: "Herre, HERRE, vad vill du då giva mig? Jag går ju barnlös bort, och arvinge till mitt hus bliver en man från Damaskus, Elieser."
But Abram replied, “Lord God, what good is whatever you give me? I don't have any children, and the heir to all that I have is Eliezer of Damascus.”
3 Och Abram sade ytterligare: "Mig har du icke givit någon livsfrukt; en av mitt husfolk skall bliva min arvinge."
Abram went on to complain, “Look! You haven't given me any children, so a servant from my household has to be my heir!”
4 Men se, HERRENS ord kom till honom; han sade: "Nej, denne skall icke bliva din arvinge, utan en som utgår från ditt eget liv skall bliva din arvinge."
But then the Lord told him, “This man won't be your heir. Your heir will be your very own son.”
5 Och han förde honom ut och sade: "Skåda upp till himmelen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem." Och han sade till honom: "Så skall din säd bliva."
The Lord took Abram outside and said to him, “Look up at the sky. See if you can count the stars! That's how many descendants you will have!”
6 Och han trodde på HERREN; och han räknade honom det till rättfärdighet.
Abram trusted what the Lord said, and so the Lord counted Abram as being in a right relationship with him.
7 Och han sade till honom: "Jag är HERREN, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att giva dig detta land till besittning."
The Lord also told him, “I am the Lord, who led you from Ur of the Chaldeans to give you this land for you to own.”
8 Han svarade: "Herre, HERRE, varav skall jag veta att jag skall besitta det?"
“But Lord God, how can I be certain that I will own it?” Abram asked.
9 Då sade han till honom: "Tag åt mig en treårig kviga, en treårig get och en treårig vädur, därtill en turturduva och en ung duva."
The Lord told him, “Bring me a cow, a goat, and a ram, all of them three years old, together with a dove and a young pigeon.”
10 Och han tog åt honom alla dessa djur och styckade dem mitt itu och lade styckena mitt emot varandra; dock styckade han icke fåglarna.
So Abram took and killed the three animals. Then he cut them in half, and placed each half opposite the other. However, he didn't cut the birds in half.
11 Och rovfåglarna slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
When vultures flew down on the carcasses, Abram frightened them off.
12 När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
As the sun went down, a deep sleep came over Abram, and at the same time a dense and terrifying darkness fell on him.
13 Och han sade till Abram: "Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år."
The Lord explained to Abram, “You can be absolutely sure that your descendants will be strangers in a foreign land, where they will be slaves and mistreated for 400 years.
14 Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
However, I will punish the nation that makes them slaves, and later on they will leave, taking many valuable possessions with them.
15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder.
But as for you, you will die in peace and be buried, having lived a good long life.
16 Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått."
Four generations later your descendants will come back here to live, because right now the sins of the Amorites have not reached their full extent.”
17 Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
After the sun set and it grew dark, suddenly a smoking furnace and a flaming torch appeared and passed between the halves of the animal carcasses.
18 På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:
This is how the Lord made an agreement with Abram that day and promised him, “I'm giving this land to your descendants. It extends from the Wadi of Egypt to the great Euphrates River,
19 kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,
and includes the territory of the Kenites, Kenizzites, Kadmonites,
20 hetiternas, perisséernas, rafaéernas,
Hittites, Perizzites, Rephaites,
21 amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land."
Amorites, Canaanites, Girgashites, and Jebusites.”
