1 Mosebok 14
1 På den tid då Amrafel var konung i Sinear, Arjok konung i Ellasar, Kedorlaomer konung i Elam och Tideal konung över Goim, hände sig
Pea naʻe hoko ʻi he ngaahi ʻaho ʻo ʻAmilafeli ko e tuʻi ʻo Saina, mo ʻAlioke ko e tuʻi ʻo ʻIlasa, mo Kitaleoma. Ko e tuʻi ʻo ʻIlami, mo Titale ko e tuʻi ʻoe ngaahi puleʻanga;
2 att dessa begynte krig mot Bera, konungen i Sodom, Birsa, konungen i Gomorra, Sinab, konungen i Adma, Semeber, konungen i Seboim, och mot konungen i Bela, det är Soar.
Naʻa nau tau mo Pila ko e tuʻi ʻo Sotoma, mo Pilisa ko e tuʻi ʻo Komola, mo Sinape ko e tuʻi ʻo ʻAtima, mo Semipa ko e tuʻi ʻo Sepoimi, mo e tuʻi ʻo Pila ʻaia ʻoku ui ko Soa.
3 De förenade sig alla och tågade till Siddimsdalen, där Salthavet nu är.
Naʻe kātoa fakataha ʻakinautolu kotoa pē ʻi he teleʻa ʻo Sitimi, ʻaia ko e tahi māsima.
4 I tolv år hade de varit under Kedorlaomer, men i det trettonde året hade de avfallit.
Naʻa nau tauhi kia Kitaleoma ʻi he taʻu ʻe hongofulu ma ua, pea nau angatuʻu ʻi hono hongofulu ma tolu ʻoe taʻu.
5 Så kom nu i det fjortonde året Kedorlaomer med de konungar som voro på hans sida; och de slogo rafaéerna i Asterot-Karnaim, suséerna i Ham, eméerna i Save-Kirjataim
Pea naʻe haʻu ʻa Kitaleoma ʻi hono hongofulu ma fā ʻoe taʻu, mo e ngaahi tuʻi naʻe ʻiate ia, pea taaʻi ʻae kakai Lifeime ʻi ʻAsitelote Kaneime, mo e kakai Susi ʻi Hami, mo e kakai Imime ʻi Seva Kiliateimi,
6 och horéerna på deras berg Seir och drevo dem ända till El-Paran vid öknen.
Mo e kau Hoa ʻi honau moʻunga ko Seia, ʻo aʻu ki ʻEli-Pelani, ʻaia ʻoku ofi ki he toafa.
7 Sedan vände de om och kommo till En-Mispat, det är Kades, och härjade amalekiternas hela land; de slogo ock amoréerna som bodde i Hasason-Tamar.
Pea naʻa nau liu mai, ʻo hoko ki ʻEni-Misipate, ʻaia ko Ketesi, ʻo nau taaʻi ʻae fonua kotoa pē ʻoe kakai ʻAmaleki, mo e kakai ʻAmoli foki, ʻaia naʻe nofo ʻi Hesisone Tamali.
8 Då drogo konungen i Sodom, konungen i Gomorra, konungen i Adma, konungen i Seboim och konungen i Bela, det är Soar, ut och ställde upp sig i Siddimsdalen till strid mot dem --
Pea naʻe ʻalu atu ʻae tuʻi ʻo Sotoma, mo e tuʻi ʻo Komola, mo e tuʻi ʻo ʻAtima, mo e tuʻi ʻo Sepoime, mo e tuʻi ʻo Pila (ʻa ia ko Soa; ) pea nau tali tau kiate kinautolu ʻi he teleʻa ʻo Sitimi;
9 mot Kedorlaomer, konungen i Elam, Tideal, konungen över Goim, Amrafel, konungen i Sinear, och Arjok, konungen i Ellasar, fyra konungar mot de fem.
Kia Kitaleoma ko e tuʻi ʻo ʻIlami, mo Titale ko e tuʻi ʻoe ngaahi puleʻanga, mo ʻAmilafeli ko e tuʻi ʻo Saina, mo ʻAlioke ko e tuʻi ʻo ʻIlasa; ko e tuʻi ʻe toko fā ki he toko nima.
10 Men Siddimsdalen var full av jordbecksgropar. Och konungarna i Sodom och Gomorra måste fly och föllo då i dessa, och de som kommo undan flydde till bergsbygden.
Pea naʻe fonu ʻae teleʻa ʻo Sitimi ʻi he ngaahi luo kelepulu: pea naʻe hola ʻae ngaahi tuʻi ʻo Sotoma mo Komola pea hinga ʻi ai; pea ko kinautolu naʻe toe naʻa nau hola ki he moʻunga.
11 Så togo de allt gods som fanns i Sodom och Gomorra, och alla livsmedel där, och tågade bort;
Pea naʻa nau veteki ʻae koloa kotoa pē ʻo Sotoma mo Komola, mo e meʻakai kotoa pē ʻi ai, pea nau ʻalu.
12 de togo ock med sig Lot, Abrams brorson, och hans ägodelar, när de tågade bort; ty denne bodde i Sodom.
Pea naʻa nau ʻave ʻa Lote, ko e foha ʻoe tokoua ʻo ʻEpalame, ʻaia naʻe nofo ʻi Sotoma, mo ʻene ngaahi meʻa, pea nau ʻalu.
13 Men en av de räddade kom och berättade detta för Abram, hebréen; denne bodde vid den terebintlund som tillhörde amoréen Mamre, Eskols och Aners broder, och dessa voro i förbund med Abram.
Pea naʻe haʻu ʻae tokotaha naʻe hao ʻo fakahā kia ʻEpalame ko e Hepelū; he naʻe nofo ia ʻi he potu tokalelei ʻo Mamili, ko e tangata ʻAmoli, ko e tokoua ʻo ʻEsikoli, mo e tokoua ʻo ʻAneli; pea naʻa nau kau taha pe mo ʻEpalame.
14 Då nu Abram hörde att hans frände var fången, lät han sina mest beprövade tjänare, sådana som voro födda i hans hus, tre hundra aderton män, rycka ut, och förföljde fienderna ända till Dan.
Pea kuo fanongo ʻa ʻEpalame kuo ʻave pōpula ʻa hono kāinga, pea ne tuku ʻae mahafutau ki hono kau nofoʻanga naʻe tupu ʻi hono fale, ko e toko tolungeau mo e toko hongofulu ma toko valu, pea ne tuli ʻakinautolu ki Tani.
15 Och han delade sitt folk och överföll dem så om natten med sina tjänare och slog dem, och förföljde dem sedan ända till Hoba, norr om Damaskus,
Pea ne vahevahe ʻakinautolu, ʻaia mo hono kau nofoʻanga ʻi he poʻuli, pea ne teʻia ʻakinautolu, ʻo ne tuli ʻakinautolu ki Hopa, ʻaia ʻoku tuʻu ki he toʻohema ʻo Tamasikusi.
16 och tog tillbaka allt godset; sin frände Lot och hans ägodelar tog han ock tillbaka, ävensom kvinnorna och det övriga folket.
Pea naʻa ne toe maʻu ʻae koloa kotoa pē, pea ne toe ʻomi ʻa hono kāinga ko Lote, mo ʻene ngaahi meʻa mo e kau fefine mo e kakai.
17 Då han nu var på återvägen, sedan han hade slagit Kedorlaomer och de konungar som voro på hans sida, gick konungen i Sodom honom till mötes i Savedalen, det är Konungsdalen.
Pea naʻe ʻalu ʻae tuʻi ʻo Sotoma ke fakafetaulaki kia ʻEpalame ʻi heʻene liu mai mei he taaʻi ʻa Kitaleoma mo e ngaahi tuʻi, naʻe ʻiate ia ʻi he teleʻa ʻo Seve, ʻaia ko e teleʻa ʻoe tuʻi.
18 Och Melki-Sedek, konungen i Salem, lät bära ut bröd och vin; denne var präst åt Gud den Högste.
Pea ʻomi ʻe Melekiseteki ko e tuʻi ʻo Selemi ʻae mā mo e uaine: pea ko e taulaʻeiki ia ʻoe ʻOtua fungani māʻolunga.
19 Och han välsignade honom och sade: "Välsignad vare Abram av Gud den Högste, himmelens och jordens skapare!
Pea naʻa ne tāpuaki ia ʻo pehē, “ʻOku monūʻia ʻa ʻEpalame, ʻi he ʻOtua fungani māʻolunga ʻaia ʻoku ʻoʻona ʻae langi mo māmani.
20 Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina ovänner i din hand!" Och Abram gav honom tionde av allt.
Pea ke monūʻia mo e ʻOtua fungani māʻolunga, ʻaia kuo ne tuku ho ngaahi fili ki ho nima. Pea naʻa ne tukuhau kiate ia, ʻi he meʻa kotoa pē.”
21 Och konungen i Sodom sade till Abram: "Giv mig folket; godset må du behålla för dig själv."
Pea pehē ʻe he tuʻi ʻo Sotoma kia ʻEpalame, “Tuku mai kiate au ʻae kakai, pea ke toʻo maʻau ʻae ngaahi meʻa.”
22 Men Abram svarade konungen i Sodom: "Jag lyfter min hand upp till HERREN, till Gud den Högste, himmelens och jordens skapare, och betygar
Pea talaange ʻe ʻEpalame ki he tuʻi ʻo Sotoma, “Naʻaku hiki hoku nima kia Sihova, ko e ʻOtua fungani māʻolunga, ʻoku ʻoʻona ʻae langi, mo māmani,
23 att jag icke vill taga ens en tråd eller en skorem, än mindre något annat som tillhör dig. Du skall icke kunna säga: 'Jag har riktat Abram.'
Koeʻuhi ʻe ʻikai te u toʻo ha foʻi lou filo pe ha nonoʻo ʻoe topuvaʻe, pea ʻe ʻikai te u toʻo ha meʻa ʻe taha meiate koe, telia naʻa pehē ʻe koe, ‘Kuo u fakakoloaʻia ʻa ʻEpalame.’
24 Jag vill intet hava; det är nog med vad mina män hava förtärt och den del som tillkommer mina följeslagare. Aner, Eskol och Mamre, de må få sin del."
Ka ko e meʻa kuo kai ʻe he kau talavou, pea mo e ʻinasi ki he kau tangata naʻa mau o mo au, ko ʻAneli, mo ʻEsikoli, mo Mamili; tuku ke nau toʻo honau ʻinasi.”
