1 Mosebok 12
1 Och HERREN sade till Abram: "Gå ut ur ditt land och från din släkt och från din faders hus, bort till det land som jag skall visa dig.
Pathen in Abram chu ana houlimpi in “Nagam, na insung mite, na sopiho chule napa sopi ho dalhan keiman gamthah ka musah ding khu jon tan,” ati.
2 Så skall jag göra dig till ett stort folk; jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort, och du skall bliva en välsignelse.
Keiman nang hi nam lentah kasoding nahiye; chule keiman nangma phatthei kaboh ding chule namin kaki than sah ding chule midangho phatthei chan na nahi ding ahi.
3 Och jag skall välsigna dem som välsigna dig, och den som förbannar dig skall jag förbanna, och i dig skola alla släkter på jorden varda välsignade."
Chule nangman phathei naboh ho chu phathei chang diu, chule nangman na sapset techu ka sapset ding; chule nangma jeh a leiset chunga phung nam kim phatthei chang ding ahiuve.
4 Och Abram gick åstad, såsom HERREN hade tillsagt honom, och Lot gick med honom. Och Abram var sjuttiofem år gammal, när han drog ut från Haran.
Hichun Pathen in athu mop dung jui chun Abram chu akichon in, chule Lot in ama aki lhonpi in. Abram chu Haran dalha a akichon doh chun akum kum somsagi le kum nga ana lhing tan ahi.
5 Och Abram tog sin hustru Sarai och sin brorson Lot och alla ägodelar som de hade förvärvat och tjänarna som de hade skaffat sig i Haran; och de drogo åstad på väg mot Kanaans land
Aji ngaitah Sarai, asopi pa Lot, anei agou, agam jouse toh, agancha jouse, chule Haran a ana um laiya a insungmi ana kisemdoh chengse chu aki puiyin Canaan lam ajon tauve.
6 och kommo så till Kanaans land. Och Abram drog fram i landet ända till den heliga platsen vid Sikem, till Mores terebint. Och på den tiden bodde kananéerna där i landet.
Abram in alamjot'na a Shechem chu ahopa in saotah ajot un, hiche achun ngah mun Moreh thingphung kom ah akinga uvin hiche mun chu Canaan mihon ana lodim un ahi.
7 Men HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt din säd skall jag giva detta land." Då byggde han där ett altare åt HERREN, som hade uppenbarat sig för honom.
Hichun Pathenin Abram chu akimupi'n “Keiman hiche gamhi na chilhahte kapeh ding ahiye,” hichun Abram injong ahenga hung kilah Pakaiya ding in hiche muna chun maicham khat asem in ahi.
8 Sedan flyttade han därifrån till bergsbygden öster om Betel och slog där upp sitt tält, så att han hade Betel i väster och Ai i öster; och han byggde där ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn.
Phat chomkhat jou chun, Abram in noilam gam ahin jon in kingah na mun ding thinglhang lam'ah asem doh in hichu nilhum lama Bethel khopi, niso lam a Ai khopi, akah achun ponbuh akison in akinga in, hiche mun achun aman Pakaiya dingin maicham khat asem in chule Pakai min in atao tai.
9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre mot Sydlandet.
Hichun Abram chu noilam'a ahung chalbe ben Negev lam jonin ache paiye.
10 Men hungersnöd uppstod i landet, och Abram drog ned till Egypten för att bo där någon tid, eftersom hungersnöden var så svår i landet.
Hiche lai phat dontah chun Canaan gam sunga nasatah in kel alhan, Abram chu Egypt ma chelou thei ahi tapon, hikom achun Abram chu gampam mi vaitah in ana um'in ahi.
11 Men när han nalkades Egypten sade han till sin hustru Sarai: "Jag vet ju att du är en skön kvinna.
Abram chu ahung suh deu vin Egypt gamgi ahung lhun phat chun, Abram in ajinu Sarai jah achun aseiyin, Sarai “Ven nangma hi numei melhoi tah nahin.”
12 Om nu egyptierna tänka, när de få se dig: 'Hon är hans hustru', så skola de dräpa mig, under det att de låta dig leva.
Egypt miten namu teng u-leh, amahon hitia asei diu, “Ama hi ajinu ahi, amapa hi that doh'u hitin hiche teng chule ajinu hi eiho ichan thei ding'u ahi ati ding'u ahi.”
13 Säg därför att du är min syster, så att det går mig väl för din skull, och så att jag för din skull får leva."
Hijeh chun nang chu kei sopinu hi kahi tin kisei in lang hile chun kei dingin phapen intin chule nangma jal'a chu kei jong ei hinghoi ding'u ahi,” ati.
14 Då nu Abram kom till Egypten, sågo egyptierna att hon var en mycket skön kvinna.
Thudihtah khat chu ahile Abram chu Egypt ahung lhun chun mipiho chun Sarai chu amelhoi chu amudoh sohtauvin ahi.
15 Och när Faraos hövdingar fingo se henne, prisade de henne för Farao, och så blev kvinnan tagen in i Faraos hus.
Chule Pharaoh lengpa chapaten amudoh phat uvin Pharaoh koma amanu chu aphat sei lheh jeng tauve. Hichun Sarai chu Pharaoh insunga apuilut tauvin ahi.
16 Och Abram blev av honom väl behandlad för hennes skull, så att han fick får, fäkreatur och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsninnor och kameler.
Hichun Sarai jeh chun Pharaoh in Abram chu thil mantam tah apen, kelngoi hon ahin, bong chalte ahin, sangan chal ho ahiuvin; soh pasal hihen soh numei ho hileh, sangongsao ho ahin sangongsao api ho ahiuvin anei doh sah lotai.
17 Men HERREN hemsökte Farao och hans hus med stora plågor för Sarais, Abrams hustrus, skull.
Hinlah Pathen in Pharaoh le ainsung mite chu Abram jinu Sarai jeh chu het phahlou thoh hah tah chun abolgim lheh jeng tan ahi.
18 Då kallade Farao Abram till sig och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför lät du mig icke veta att hon var din hustru?
Hichun Pharaoh in Abram chu nasatah in ahousal in, “Ipi bol'a kingaito nahim,” atin, “I bol la naloinu na jinu ahi chu nei seipeh lou ham?”
19 Varför sade du: 'Hon är min syster' och vållade så, att jag tog henne till hustru åt mig? Se, här har du nu din hustru, tag henne och gå."
Ibola ka sopi nu ahi natia kaji dinga neiki pui sah ham? Hijeh chun ven tunjong hikom a na jinu aum e ki puiyin lang gangtah in chedoh tan,” ati.
20 Och Farao gav sina män befallning om honom, att de skulle ledsaga honom till vägs med hans hustru och allt vad han ägde.
Hichun Pharaoh in asemang pachong ho thu apetan, “Abram ahin ajinu ahin chule anei agou abonchan hiche gam'a konin gathah doh un,” ati.
