Galaterbrevet 5
1 För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.
Mana, mǝnki Pawlus silǝrgǝ xuni eytip ⱪoyayki, ǝgǝr silǝr hǝtnǝ ⱪobul ⱪilsanglar, u qaƣda Mǝsiⱨning silǝrgǝ ⱨeqⱪandaⱪ paydisi ⱪalmaydu.
2 Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn.
3 Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen.
Mǝn hǝtnini ⱪobul ⱪilƣan ⱨǝrbir kixigǝ yǝnǝ agaⱨlandurup ⱨǝⱪiⱪǝtni eytip ⱪoyayki, ularning Tǝwrattiki barliⱪ ǝmr-bǝlgilimilǝrgǝ [toluⱪ ǝmǝl ⱪilix] mǝjburiyiti bardur.
4 I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.
Əy Tǝwrat ⱪanuni arⱪiliⱪ ɵzümni ⱨǝⱪⱪaniy adǝm ⱪilay degǝnlǝr, ⱨǝrbiringlar Mǝsiⱨdin ayrilip, mǝⱨrum bolup, [Hudaning] xapaitidin qiⱪip, yiⱪilip uningdin ⱪaldinglar.
5 Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.
Qünki Roⱨⱪa tayinip ⱨǝⱪⱪaniyliⱪⱪa baƣlanƣan arzu-armanni etiⱪad bilǝn tǝlpünüp kütmǝktimiz.
6 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.
Qünki Mǝsiⱨ Əysada hǝtnilik küqkǝ igǝ ǝmǝs, hǝtnisizlikmu küqkǝ igǝ ǝmǝs, küqkǝ igǝ bolƣini pǝⱪǝt muⱨǝbbǝt arⱪiliⱪ ix ⱪilidiƣan etiⱪadtur.
7 I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?
Silǝr obdan qepip mengiwatⱪanidinglar; biraⱪ kim silǝrni ⱨǝⱪiⱪǝtkǝ itaǝt ⱪilixtin tosuwaldi?
8 Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.
Bundaⱪ ⱪayil ⱪilix amili silǝrni Qaⱪirƣuqidin bolƣan ǝmǝs!
9 Litet surdeg syrar hela degen.
«Kiqikkinǝ hemirturuq pütkül hemirni boldurup yoƣinitidu!»
10 För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara.
Ɵzüm Rǝbgǝ ⱪarap ⱪayil boldumki, silǝrmu bu ixta ⱨeq baxⱪiqǝ oyda bolmaysilǝr. Əmma silǝrni ⱪaymuⱪturuwatⱪan kim boluxidin ⱪǝt’iynǝzǝr, u qoⱪum tegixlik jazasini tartidu.
11 Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. --
Ⱪerindaxlar, ǝgǝr mǝn «hǝtnǝ ⱪilinix kerǝk» dǝp jakarlap yürgǝn bolsam, undaⱪta mǝn bügünki küngiqǝ yǝnǝ nemǝ üqün [Yǝⱨudiylardin] ziyankǝxlikkǝ uqrap kelimǝn? Əgǝr xundaⱪ ⱪilƣan bolsam, «krest bizarliⱪi» yoⱪ ⱪilinatti!
12 Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.
Silǝrni ⱪutritiwatⱪan bu adǝmlǝr ɵzlirini ahta ⱪiliwǝtsun dǝymǝn!
13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.
Qünki ⱪerindaxlar, silǝr ǝrkinlikkǝ qaⱪirildinglar. Lekin ǝrkinlikinglarni ǝtlǝrning arzu-ⱨǝwǝslirigǝ ⱪanduruxning baⱨanisi ⱪilmanglar, bǝlki meⱨir-muⱨǝbbǝt bilǝn bir-biringlarning ⱪulluⱪida bolunglar.
14 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: "Du skall älska din nästa såsom dig själv."
Qünki pütkül Tǝwrat ⱪanuni «Ⱪoxnangni ɵzüngni sɵygǝndǝk sɵygin» degǝn birla ǝmrdǝ ǝmǝl ⱪilinidu.
15 Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.
Lekin pǝhǝs bolunglarki, bir-biringlarni qixlǝp tartip yalmap yürüp, bir-biringlardin yutulup kǝtmǝnglar yǝnǝ!
16 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
Əmma xuni dǝymǝnki — [Muⱪǝddǝs] Roⱨta menginglar, wǝ xu qaƣda silǝr ǝtlǝrning arzu-ⱨǝwǝslirigǝ yol ⱪoymaysilǝr.
17 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.
Qünki ǝt Roⱨⱪa zit bolƣan ixlarni arzu ⱪilidu, wǝ Roⱨ ǝtkǝ zit bolƣan ixlarni arzu ⱪilidu. Ular ikkisi bir-birigǝ ⱪarimuⱪarxidur; nǝtijidǝ, ɵzünglar arzu ⱪilƣan ixlarni ⱪilalmaysilǝr.
18 Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.
Wǝⱨalǝnki, silǝr Roⱨning yetǝkqilikidǝ bolsanglar, u qaƣda Tǝwrat ⱪanunining ilkidǝ bolmaysilǝr.
19 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,
Əmdi ǝtning ǝmǝlliri roxǝnki — zinahorluⱪ, buzuⱪluⱪ, napakliⱪ, xǝⱨwaniyliⱪ,
20 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,
butpǝrǝslik, seⱨirgǝrlik, ɵqmǝnliklǝr, jedǝllǝr, ⱪizƣanquⱪluⱪlar, ƣǝzǝplǝr, riⱪabǝtlixixlǝr, bɵlgünqiliklǝr, guruⱨwazliⱪlar,
21 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.
ⱨǝsǝthorluⱪlar, ⱪatilliⱪlar, ⱨaraⱪkǝxliklǝr, ǝyx-ixrǝtlǝr ⱪatarliⱪ ixlardur; bu ixlar toƣruluⱪ burunⱪi eytⱪinimdǝk ⱨazir yǝnǝ bir ⱪetim agaⱨlandurimǝnki, bundaⱪ ixlarni ⱪilƣuqilar Hudaning padixaⱨliⱪiƣa mirasliⱪ ⱪilmaydu.
22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
Wǝⱨalǝnki, Roⱨning mewisi bolsa meⱨir-muⱨǝbbǝt, xad-huramliⱪ, hatirjǝmlik, sǝwr-taⱪǝt, meⱨribanliⱪ, yahxiliⱪ, ixǝnq-sadiⱪliⱪ,
23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.
mɵmin-mulayimliⱪ wǝ ɵzini tutuwelixtin ibarǝt. Muxundaⱪ ixlarni tosidiƣan ⱨeqⱪandaⱪ ⱪanun yoⱪtur.
24 Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.
Lekin Mǝsiⱨkǝ mǝnsup bolƣanlar ǝtlirini, xundaⱪla uningdiki ixⱪlar wǝ ⱨǝm ⱨǝwǝslǝrni tǝng krestligǝn bolidu.
25 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
Roⱨta yaxawatⱪan bolsaⱪ, Roⱨⱪa ǝgixip mangayli.
26 Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.
Bir-birimizni rǝnjitip, bir-birimizgǝ ⱨǝsǝt ⱪilip, ⱨakawur xɵⱨrǝtpǝrǝslǝrdin bolmayli.
