< Galaterbrevet 4 >

1 Vad jag vill säga är detta: Så länge arvingen är barn, finnes ingen skillnad mellan honom och en träl, fastän han är herre över alla ägodelarna;
Kuligitya kina kunsoko umusali inge ng'wana, mugila ikilo nu mutugwa, anga itule ga nu mukola hiu nua nsao yihi.
2 ty han står under förmyndare och förvaltare, intill den tid som fadern har bestämt.
Badala akwe, ukoli pihi a mugozeli nu mukuiili kupikiila itungo nai liikilwe n Tata nu akwe.
3 Sammalunda höllos ock vi, när vi voro barn, i träldom under världens "makter".
Ga ni iti ga nu sese, nai katulaa kiang'inya, ai kuambiiwe mu utung'wa nua malagiilyo na ng'wandyo na unkumbigulu.
4 Men när tiden var fullbordad, sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen,
Kuiti itungo ni lizipie nai lipikile, Itunda ai umutumile ung'wana akwe, mutugwa nu a musungu, mutugwa pihi ilagiilyo.
5 för att han skulle friköpa dem som stodo under lagen, så att vi skulle få söners rätt.
Ai witumile izi iti kuaguna awo nai akoli pihi ilagiilyo, iti kina kusingiilya i hali akutula anga ana.
6 Och eftersom I nu ären söner, har han sänt i våra hjärtan sin Sons Ande, som ropar: "Abba! Fader!"
Kunsoko unyenye inge mi ana, Itunda ai umulagiiye ung'wau ng'welu nua ng'wana nu akwe mukati a nkolo yitu. Ng'wau ng'welu nuitangaa, ''Abba, Baba''.
7 Så är du nu icke mer träl, utan son; och är du son, så är du ock arvinge, insatt därtill av Gud.
Kunsoko iyiy uewe shanga wi mutugwa hangi ila ng'wana. Anga ize inge ng'wana, uu gwa uewe inge wi musali kkiila Itunda.
8 Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar som till sitt väsende icke voro gudar.
Ze ikili ga, itungo shanga ai mumulingile Itunda, ai mutuile mi atungwa ku awo niiza ku upuumoo shanga alungu nangaluu.
9 Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma "makter", under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?
Ku iti ingili kina mumulingile Itunda, ang'wi kina mulingikile ni Itunda, kuniki mukusuka hangi mumalaagiilyo ni manementaalu ni ng'wandyo ni magila anga kinya uwai? Iti muloilwe kutula atung'wa hangi?
10 I akten ju på dagar och på månader och på särskilda tider och år. --
Muambile ku ukendegeeli lihiku ni menso lukulu, upumili nua mieli, matungo, ni miaka. Nikenda itumba kunsoko anyu.
11 Jag är bekymrad för eder och fruktar att jag till äventyrs har arbetat förgäves för eder.
Nikenda itumba kina ku kinya kituunga ni agilye nankanda.
12 Jag beder eder, mina bröder: Bliven såsom jag är, eftersom jag har blivit såsom I voren. I haven icke gjort mig något för när.
Kumupepeelya, aluna, mutule anga ni nili, kunsoko ga natuilee anga ni mili. Shanga ai muntumuie.
13 I veten ju att det var på grund av kroppslig svaghet som jag första gången kom att förkunna evangelium för eder.
Ila mulingile kina, ai itulikile inge kunsoko a ulwae nua muili kina ai ntanantilye nkani ninza kitalanyu ku nkua a ng'wandyo.
14 Och fastän mitt kroppsliga tillstånd då väl hade kunnat innebära en frestelse för eder, så sågen I det ändå icke med ringaktning eller leda, utan togen emot mig såsom en Guds ängel, ja, såsom Kristus Jesus själv.
Ga ni iti i hali ane a muili ai imukile mu ugeng'wa, Shanga ai mumeile ng'wi kuni hita. Badala akwe ai munsingiiye anga u malaika nunang'wi Itunda, anga ai matulaa Kristo Yesu mukola.
15 När hör man eder nu prisa eder saliga? Det vittnesbördet kan jag nämligen giva eder, att I då, om så hade varit möjligt, skullen hava rivit ut edra ögon och givit dem åt mig.
Ku lulo, ukoli pii itungili uulowa nu anyu? Kunsoko kukiila kitalanyu kina, anga ihumikile, ai muzee komola imiho anyu nu kumpa unene.
16 Så har jag då blivit eder ovän därigenom att jag säger eder sanningen!
Iti itungili, itii natulaa ni mulugu wanyu kunsoko kumuila itai?
17 Man söker med iver att vinna eder för sig, men icke med en god iver; nej, del vilja avspärra eder från andra, för att I med så mycket större iver skolen hålla eder till dem.
Akuduma ku nsula, inge shanga ku ukende, aloilwe kumutemanula unyenye nu nene iti muatyate.
18 Och det är nu gott att I bliven omfattade med ivrig omsorg, i en god sak, alltid, och icke allenast när jag är tillstädes hos eder,
Inge iziza ikali kutula ni nsula kunsoko ni yili nziza, hangi shanga udu matungo ni nize nkoli palung'wi nu nyenye.
19 I mina barn, som jag nu åter med vånda måste föda till livet, intill dess att Kristus har tagit gestalt i eder.
Ana ane aniino, kulwala uwai kunsoko anyu hangi kupikiila Kristo wiumbe mukati anyu.
20 Jag skulle önska att jag just nu vore hos eder och kunde göra min röst rätt bevekande. Ty jag vet mig knappt någon råd med eder.
Aza nzee lowa aza ize nkoli pang'wanso palung'wi nu nyenye itungili nu kupiula ululi nu lane. Kunsoko nkete witumbi migulya anyu.
21 Sägen mig, I som viljen stå under lagen: haven I icke hört vad lagen säger?
Ntambuili unyenye naza mukete isula kutula pihi ilagiilyo, shanga migulye ilagiilyo nili ligitilye?
22 Det är ju skrivet att Abraham fick två söner, en med sin tjänstekvinna, och en med sin fria hustru.
Kunsoko ikilisigwe kina Abrahamu ai ukete ana akigoha abiili, ung'wi ku musungu uyo nu mutugwaa nu muya nu musungu ni mulyuuku.
23 Men tjänstekvinnans son är född efter köttet, då däremot den fria hustruns son är född i kraft av löftet.
Ga ni iti, uyo nua mutugwa ai utugilwe ku muili udu, ila uyo nua musungu nu mulyuuku ku wigombya.
24 Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar.
Makani aya ahumile kuganulwa kutumila mpyani, kunsoko asungu awa impyani ni malago abiili, Ung'wi ao kupuma kulugulu nula Sinai. Witugaa ana ni atugwa. Uyu inge Hajiri.
25 Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom.
Itungili u Hajiri inge lugulu nu la Sinai ukoli ku Arabuni. Wimpuanigwa ni Yerusalemu ni itungili, kunsoko inge mutugwa palung'wi ni ana akwe.
26 Men det Jerusalem som är därovan, det är fritt, och det är vår moder.
Ila Yerusalemu niiza ikoli migulya inge ndyuuku, hangi iyi yiyo nyinya nu itu.
27 Så är ju skrivet: "Jubla, du ofruktsamma, du som icke föder barn; brist ut och ropa, du som icke bliver moder, Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man."
Kunsoko ikilisigwe, ''Lowa uewe musungu nuili wimugumba, uewe ni shanga witugaa. Nyansula ululi hangi ukue iyogo ku ulowa uewe niiza wimugila u wizeeli nua kutuga kundogoelyo idu inge ana ang'wa nu aileemugumba, kukulinkiila ni awo ni ang'wa uyo niiza ukete mugoha''.
28 Och I, mina bröder, ären löftets barn, likasom Isak var.
Itungili aluna, anga u Isaka, unyenye inge ana a wigombya.
29 Men likasom förr i tiden den son som var född efter köttet förföljde den som var född efter Anden, så är det ock nu.
Ku itungo nilanso naza u muntu naiza ai atugilwe ku ngulu nia muili ai umagilye uyo nai utugilwe ku ngulu nia ng'wau ng'welu, ku itungili inge lulo luuloo.
30 Dock, vad säger skriften? "Driv ut tjänstekvinnan och hennes son; ty tjänstekvinnans son skall förvisso icke ärva med den fria hustruns son."
Ukilisigwa wiligitya uli, ''Muheje umusungu mutugwa palung'wi nu ng'wana nu akwe nua kigoha, kunsoko ung'wana nu a musungu nu mutugwa shanga ukusala palung'wi nu ng'wana nua musungu nu mulyuuku''.
31 Alltså, mina bröder, vi äro icke barn av en tjänstekvinna, utan av den fria hustrun.
Ku lulo, aluna, Usese shanga ana nua musungu nu mutugwa, ila inge nua musungu nu mulyuuku.

< Galaterbrevet 4 >