Galaterbrevet 3

1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

You Galatians, you've lost your heads! Who has put you under a spell? The death of Jesus Christ on a cross was clearly presented to you so you could see!

2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

So tell me—did you receive the Spirit by keeping the law, or by placing your trust in what you heard?

3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

You really have lost your heads! You began living in the Spirit. Do you really think you can now make yourselves perfect by your own human efforts?

4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

Did you go through so much suffering for nothing? (It really wasn't for nothing was it?)

5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

Let me ask you: does God give you the Spirit and do so many miracles among you because you keep the law, or is it because you trust in what you heard?

6 i enlighet med det ordet: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"?

It's just like Abraham who “trusted God, and was considered to be right.”

7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

So you should acknowledge that those who trust in God are the children of Abraham.

8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: "I dig skola alla folk varda välsignade."

In Scripture it's foreseen that God would make right the foreigners who trusted in him. The good news is revealed to Abraham beforehand with the words, “Through you all the nations will be blessed.”

9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

Consequently those who trust in God are blessed along with Abraham who trusted God.

10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: "Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter."

All those who rely on keeping the law are under a curse, for as Scripture says, “Cursed is everyone who doesn't carefully obey everything that's written in the book of the law.”

11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: "Den rättfärdige skall leva av tro."

Clearly nobody is made right with God by attempting to keep the law, for “Those who are made right will live by trusting God.”

12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: "Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem."

Obedience to the law has nothing to do with trusting God. Scripture only says, “You will live if you observe everything the law requires.”

13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: "Förbannad är var och en som är upphängd på trä."

Christ has rescued us from the curse of the law by becoming a curse for us. As Scripture says, “Cursed is everyone who is hanged on a tree”—

14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

so that through Christ Jesus the blessing of Abraham could come to the foreigners as well, and we could receive the promise of the Spirit by trusting God.

15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

Brothers and sisters, here's an example from daily life. If a contract is drawn up and agreed, signed and sealed, nobody can ignore it or add to it.

16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans "säd". Det heter icke: "och åt dem som komma av din säd", såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: "och åt din säd", vilken är Kristus.

Now the promises were given to Abraham, and to his son. It doesn't say, “sons” as if plural, but singular: “and to your son,” meaning Christ.

17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

Let me explain. The law, coming four hundred and thirty years later, doesn't cancel the previous agreement that God made, breaking the promise.

18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

If the inheritance is derived from obedience to the law, it no longer comes from the promise. But God graciously gave it to Abraham by means of the promise.

19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

What was the point of the law, then? It was added to show what wrongdoing really is, until the son came to whom the promise had been made. The law was put in place by angels through the hand of a mediator.

20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

But a mediator isn't needed when there's only one person involved. And God is one!

21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

So does the law work against God's promises? Of course not! For if there was a law that could give life, then we could be made right by keeping it.

22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

But Scripture tells us that we all are prisoners of sin. The only way we can receive God's promises is by trusting in Jesus Christ.

23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

Before we trusted in Jesus we remained in the custody of the law until this way of trusting was revealed.

24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

The law was our guardian until Christ came, so that we could be made right by trusting him.

25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

But now this way of trusting Jesus has come, we no longer need such a guardian.

26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

For you are all God's children through your trust in Christ Jesus.

27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

All of you who were baptized into Christ have clothed yourselves with Christ.

28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

There's no longer Jew or Greek, slave or free, male or female—you are all one in Christ Jesus.

29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

If you are Christ's, then you are Abraham's children, and you are heirs of the promise!