Galaterbrevet 3

1 I oförståndige galater! Vem har så dårat eder, I som dock haven fått Jesus Kristus målad för edra ögon såsom korsfäst?

Foolish Galatians, who has bewitched you not to obey the truth, before whose eyes Jesus Christ was openly portrayed among you as crucified?

2 Allenast det vill jag att I skolen svara mig på: Kom det sig av laggärningar att I undfingen Anden, eller kom det sig därav att I lyssnaden i tro?

I just want to learn this from you: Did you receive the Spirit by the works of the law, or by hearing of faith?

3 Ären I så oförståndiga? I, som haven begynt i Anden, viljen I nu sluta i köttet?

Are you so foolish? Having begun in the Spirit, are you now completed in the flesh?

4 Haven I då upplevat så mycket förgäves -- om det nu verkligen har varit förgäves?

Did you suffer so many things in vain, if it is indeed in vain?

5 Alltså, att han som förlänade eder Anden och utförde kraftgärningar bland eder gjorde detta, kom det sig av laggärningar eller därav att I lyssnaden i tro,

He therefore who supplies the Spirit to you and does miracles among you, does he do it by the works of the law, or by hearing of faith?

6 i enlighet med det ordet: "Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet"?

Even so, Abraham “believed God, and it was counted to him for righteousness.”

7 Så mån I nu veta att de som låta det bero på tro, de äro Abrahams barn.

Know therefore that those who are of faith are children of Abraham.

8 Och eftersom skriften förutsåg att det var av tro som hedningarna skulle bliva rättfärdiggjorda av Gud, så gav den i förväg åt Abraham detta glada budskap: "I dig skola alla folk varda välsignade."

The Scripture, foreseeing that God would justify the Gentiles by faith, preached the Good News beforehand to Abraham, saying, “In you all the nations will be blessed.”

9 Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde.

So then, those who are of faith are blessed with the faithful Abraham.

10 Ty alla de som låta det bero på laggärningar, de äro under förbannelse. Det är nämligen skrivet: "Förbannad vare var och en som icke förbliver vid allt som är skrivet i lagens bok, och icke gör därefter."

For as many as are of the works of the law are under a curse. For it is written, “Cursed is everyone who does not continue in all things that are written in the book of the law, to do them.”

11 Och att ingen i kraft av lag bliver rättfärdig inför Gud, det är uppenbart, eftersom det heter: "Den rättfärdige skall leva av tro."

Now that no man is justified by the law before God is evident, for, “The righteous will live by faith.”

12 Men i lagen beror det icke på tro; tvärtom heter det: "Den som gör efter dessa stadgar skall leva genom dem."

The law is not of faith, but, “The man who does them will live by them.”

13 Kristus friköpte oss från lagens förbannelse, när han blev en förbannelse för vår skull. Det är ju skrivet: "Förbannad är var och en som är upphängd på trä."

Christ redeemed us from the curse of the law, having become a curse for us. For it is written, “Cursed is everyone who hangs on a tree,”

14 Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.

that the blessing of Abraham might come on the Gentiles through Christ Jesus, that we might receive the promise of the Spirit through faith.

15 Mina bröder, jag vill taga ett exempel från vad som gäller bland människor. Icke ens när fråga är om en människas testamentsförordnande, kan någon upphäva det eller lägga något därtill, sedan det en gång har vunnit gällande kraft.

Brothers, speaking of human terms, though it is only a man’s covenant, yet when it has been confirmed, no one makes it void or adds to it.

16 Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans "säd". Det heter icke: "och åt dem som komma av din säd", såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: "och åt din säd", vilken är Kristus.

Now the promises were spoken to Abraham and to his offspring. He does not say, “To descendants”, as of many, but as of one, “To your offspring”, which is Christ.

17 Vad jag alltså vill säga är detta: Ett förordnande som Gud redan hade givit gällande kraft kan icke genom en lag, som utgavs fyra hundra trettio år därefter, hava blivit ogiltigt, så att löftet därmed har gjorts om intet.

Now I say this: A covenant confirmed beforehand by God in Christ, the law, which came four hundred thirty years after, does not annul, so as to make the promise of no effect.

18 Om det nämligen vore på grund av lag som arvet skulle undfås, så vore det icke på grund av löfte. Men åt Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

For if the inheritance is of the law, it is no more of promise; but God has granted it to Abraham by promise.

19 Vartill tjänade då lagen? Jo, på det att överträdelserna skulle komma i dagen, blev den efteråt given, för att gälla till dess att "säden" skulle komma, han åt vilken löftet hade blivit givet; och den utgavs genom änglar och överlämnades i en medlares hand.

Then why is there the law? It was added because of transgressions, until the offspring should come to whom the promise has been made. It was ordained through angels by the hand of a mediator.

20 Men den som är medlare är icke medlare för allenast en enda. Men Gud är en.

Now a mediator is not between one, but God is one.

21 Är då lagen emot Guds löften? Bort det! Om en lag hade blivit given, som kunde göra levande, då skulle rättfärdigheten verkligen komma av lagen.

Is the law then against the promises of God? Certainly not! For if there had been a law given which could make alive, most certainly righteousness would have been of the law.

22 Men nu har skriften inneslutit alltsammans under synd, för att det som var utlovat skulle, av tro på Jesus Kristus, komma dem till del som tro.

But the Scripture imprisoned all things under sin, that the promise by faith in Jesus Christ might be given to those who believe.

23 Men förrän tron kom, voro vi inneslutna under lagen och höllos i förvar under den, i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras.

But before faith came, we were kept in custody under the law, confined for the faith which should afterwards be revealed.

24 Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro.

So that the law has become our tutor to bring us to Christ, that we might be justified by faith.

25 Men sedan tron har kommit, stå vi icke mer under uppfostrare.

But now that faith has come, we are no longer under a tutor.

26 Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;

For you are all children of God, through faith in Christ Jesus.

27 ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.

For as many of you as were baptized into Christ have put on Christ.

28 Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.

There is neither Jew nor Greek, there is neither slave nor free man, there is neither male nor female; for you are all one in Christ Jesus.

29 Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

If you are Christ’s, then you are Abraham’s offspring and heirs according to promise.