< Galaterbrevet 2 >

1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.
Pepepita zaka fotini neluta soti ku Yerusalemu na Banaba, netola Tito noluta naye.
2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.
Neluta kamba ka civumbuluso nakuleta kwabeve ulaliki unulalika pakati pa amitundu. Nenzo kamba mwakabisila kwabala benzo oneka olemekeza, kuti nionesheshe kuti nuutuka lini lubilo lwatyala.
3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.
Koma ngakhale Tito, enze naneo ndipo enze Mugiliki, aliye kangamijyiwa kucita mudulidwe.
4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.
Madoda yaboza mwacisinsi bewela kuzoona mtendele utilinao mwa Kristu Yesu. Benzo laka laka kuti tinkhale akapolo,
5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.
koma tiliyegonjele kwabeve olo pakanthawi katontho, kuti coonadi ca uthenga cikhalilile mwa mweo.
6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.
Koma ao benze oneka ngati olemekezeka (mulimonse mwebenzelili aliye kanthu kwa neo, cifukwa Mulungu aliye sankho)- ao, binikuti, enzeolemekezeka aliye onjezele kanthu kwa neo.
7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --
Mosiyana, beona kuti nepasiwa udindo kulalikila uthenga kwaopanda mudulidwe, monga Petulo epasiwa udindo olalikila uthenga kwa amudulidwe.
8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --
Pakuti Mulungu, esebenza mwa Petulo potumikila kwa ao oduliwa, soti asebenza mwa neo kwa amitundu.
9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.
Pamene Jemusi, Kefasi, na Yohane, enze na mbili ngati sandamila, pebezindikila cisomo cenze pa neo etilola
10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.
11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.
Lyahanu linu Kefasi henza kwa Antioke, Chi ni mu kanina havusu bwe mpaata ya kwe kakuti ava foseze.
12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.
Chetanzi vamwi vakwame ni va seni ku sika kwa Jakovo, Kefasi avali kulya ni va Machava. Kono cwale ava vakwame ha va keza, cha zimana mi ni kuva vutavuleni ni va Machava. Cha vali ku tite ava vakwame va vali kusaka mupato.
13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.
Mane ni vungi bya Majuda ni va kopana ne Kefasi mu kulinyemona. Ikalavo ivaali kuti nanga Barabasi chava yembulwilwe ku linuneka kwaavo.
14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: "Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?"
Kono hani vona kuti ka ve chilile vusakusima bye linzwi, ni na waamba ne Kefasi ha vusu byaavo voonse, “Haiva mu Vajuda mi ni mu hala che ikute lya vantu va Lichava vulyo kwaanda a ikute lya Vajuda, mu woola ku hambiliza vule va Lichava kuhala ili Vajuda?
15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke "hedniska syndare";
Iswe tu maJuda cha ku pepya mi yisini “ve Lichava va tenda ziivi”
16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.
mwi zive kuti ka kwina na ngati wu mwina yeta njolozwe cha musevezi wa mulawo. Ni hakuvavulyo, va njolozwa che tumelo ya Jesu Kereste. Tu vakezi che tumelo kwa Jesu Kereste cwale kuti tu njolozwe che tumelo kwa Kereste mi yi sinyi cha musevezi wa mulawo kakwina nyama ye te ni njolozwe.
17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!
Kono heva, ni tusaka Reeza kuti atu njoloze ka Kereste, tu liwane na swe tu veene kuti tu va yenzalivi, kana Kereste u swanela ku va mutanga we chiivi? Sanzi ku ve vulyo!
18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.
Heva ni zaaka isempo yangu cha kuya cha mulawo, Isempo ichini va sinyi kaale, ni livonahaza kuti ni mucholi wa mulawo.
19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,
Ku zwila ku mulawo ni va fwi ku mulawo, ili kuti ni haale che Ireeza.
20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.
Ni va konkotelwa vulyo ni Kereste. Kayisili me ni haala kono Kereste njo haala kwangu. Vuhalo vuni haala linu mwi nyama ni vuhala che tumelo ya Mwana Reeza, Uzo ya va ni suni ni kuliha yiye mwine kwangu.
21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.
Ke se ni manise chisemo che Reeza, chokuti heva va lukite vavali kuhala mulawo, linu Kereste ni ku sena za va fwili.

< Galaterbrevet 2 >