Galaterbrevet 2

1 Efter fjorton års förlopp for jag sedan åter upp till Jerusalem, åtföljd av Barnabas; jag tog då också Titus med mig.

Tukun yac singoul akosr nga welul Barnabas folokla nu Jerusalem, ac nga eisal Titus wiyu.

2 Men det var på grund av en uppenbarelse som jag for dit. Och för bröderna där framlade jag det evangelium som jag predikar bland hedningarna; särskilt framlade jag det för de män som stodo högst i anseende -- detta av oro för att mitt strävande nu vore förgäves eller förut hade varit det.

Nga som mweyen God El akkalemye nu sik lah nga enenu in som. Ke sie meeting lun mwet kol mukena, nga tuh aketeya ke Pweng Wo su nga luti nu sin mwet pegan. Nga tia lungse tuh orekma luk ke pacl somla, ku ke pacl inge, in wangin sripa.

3 Men icke ens Titus, min följeslagare, som var grek, blev nödgad att låta omskära sig.

Na elos tiana sapkin tuh Titus, su wiyu som, elan kosreyukla, el finne sie mwet Greek,

4 Det var nämligen så, att några falska bröder hade kommit att upptagas i församlingen, dit de hade smugit sig in för att bespeja vår frihet, den som vi hava i Kristus Jesus, varefter de ville trälbinda oss.

tusruktu oasr kutu mwet su nunku mu enenu na elan kosreyukla. Mwet inge oru mu elos mwet lulalfongi sruk elos tiana, na elos ilyak nu in u lasr oana mwet kalngeyuk elos in mau konauk ouiyen sukosokla lasr ke sripen kut ma sefannala yurin Christ Jesus. Elos lungse in oru mu kut mwet kohs nu ke oakwuk nukewa lun Ma Sap uh,

5 Dock gåvo vi icke ens ett ögonblick vika för dem genom en sådan underkastelse; ty vi ville att evangelii sanning skulle bliva bevarad hos eder.

tusruktu kut tiana munasla kutu srisrik in lainulos, ke sripen kut kena karingin pwayeiyen wosasu nu suwos.

6 Och vad angår dem som ansågos något vara -- hurudana de nu voro, det kommer icke mig vid; Gud har icke anseende till personen -- så sökte icke dessa män, de som stodo högst i anseende, att pålägga mig några nya förpliktelser.

A elos su srulun mwet kol inmasrlolos — nga fahk ouinge mweyen oana sie sik elos finne mwet kol ku tia; mweyen God El tia sulosol mwet. Aok, mwet kol ingan nga ku in fahk mu wanginna nunak sasu elos fahk tuh sie liki na ma nga oru.

7 Tvärtom; de sågo att jag hade blivit betrodd med att förkunna evangelium för de oomskurna, likasom Petrus hade fått de omskurna på sin del --

Tuh elos liye lah God El ase ku nu sik in fahkak wosasu nu sin mwet pegan, in oana ke El sang nu sel Peter elan fahkak wosasu nu sin mwet Jew.

8 ty densamme som hade stått Petrus bi vid hans apostlaverksamhet bland de omskurna, han hade ock stått mig bi bland hedningarna --

Mweyen ke ku lun God El oru tuh ngan mwet sap nu sin mwet pegan, oana ke Peter el orekla in mwet sap nu sin mwet Jew.

9 och när de nu förnummo vilken nåd som hade blivit mig given, räckte de mig och Barnabas handen till samarbete, både Jakob och Cefas och Johannes, de män som räknades för själva stödjepelarna; vi skulle verka bland hedningarna, och de bland de omskurna.

James, Peter, ac John, su pa mwet kol lun u sac, elos akilen lah God El srisrngiyuwi in oru orekma se inge; ouinge elos usrusrpo nu sik ac Barnabas in akkalemye lah kut nukewa tukeni sie sin sie in orekma. Kut insesela mu nga Barnabas in orekma yurinmwet pegan, ac elos in orekma yurin mwet Jew.

10 Allenast skulle vi tänka på de fattiga; och just detta har jag också vinnlagt mig om att göra.

Pwayena ma elos wili sesr pa kut in esam mwet sukasrup lalos, su nuna pa ingan ma nga ke oru.

11 Men när Cefas kom till Antiokia, trädde jag öppet upp mot honom, ty han hade befunnits skyldig till en försyndelse.

A ke Peter el tuku nu Antioch, nga lainul ye mutun mwet lulalfongi nukewa, ke sripen kalem na lah el tafongla.

12 Förut hade han nämligen ätit tillsammans med hedningarna; men så kommo några män dit från Jakob, och efter deras ankomst drog han sig tillbaka och höll sig undan, av fruktan för de omskurna.

Meet liki kutu mwet uh tuku yorol James me, Peter el tuh mongo yurin kutu mwet pegan su ekla mwet lulalfongi. A tukun mwet ingan tuku, el srella ac tila wi mwet inge mongo, mweyen el sangeng selos su fahk mu mwet pegan su lulalfongi, elos enenu in kosreyukla.

13 Till samma skrymteri gjorde sig också de andra judarna skyldiga, och så blev till och med Barnabas indragen i deras skrymteri.

Mwet lili saya sin mwet Jew uh elos oapana Peter, wikwik in orekma ke sripen elos sangeng. Finne Barnabas, el wela pacna usren orekma lalos.

14 Men när jag såg att de icke vandrade med fasta steg, enligt evangelii sanning, sade jag till Cefas i allas närvaro: "Om du, som är en jude, kan leva efter hednisk sed i stället för efter judisk, varför vill du då nödga hedningarna att leva efter judiskt sätt?"

Ke nga liye lah elos tia fahsr suwohs fal nu ke mwe luti pwaye lun wosasu, nga fahk nu sel Peter ye mutalos nukewa, “Kom sie mwet Jew, a kom moul oana sie mwet pegan ac tia oana mwet Jew uh. Na efu ku kom srike in akkohsye mwet pegan in moul oana mwet Jew?”

15 Vi för vår del äro väl på grund av vår härkomst judar och icke "hedniska syndare";

Kut mwet Jew na pwaye mweyen kut isusla sin mwet Jew ac tia sin mwet pegan, su pangpang “mwet koluk.”

16 men då vi nu veta att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus, och icke av laggärningar. Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt.

Tusruktu kut etu lah God El aksuwosye sie mwet ke sripen lulalfongi lal in Jesus Christ, ac tia ke el akos ma sap lun Moses. Kut pac, kut lulalfongi ke Christ Jesus tuh kut fah ku in aksuwosyeyuk ye mutun God ke sripen lulalfongi lasr in Christ, ac tia ke sripen kut akfalye Ma Sap uh. Tuh wangin mwet aksuwosyeyuk ye mutun God el finne akos Ma Sap.

17 Men om nu jämväl vi, i det vi sökte att bliva rättfärdiga i Kristus, hava befunnits vara syndare, då är ju Kristus en syndatjänare? Bort det!

Na ke kut suk in aksuwosyeyuk kut ye mutun God ke kut asruoki yurin Christ, ac fin koneyukyak lah kut oru ma koluk oana mwet pegan, na fuka — ya kalmac pa Christ el kulansupu ma koluk? Tiana ku in ouinge!

18 Om så vore att jag byggde upp igen detta samma som jag redan har brutit ned, då bevisade jag därmed, att jag var en överträdare.

Nga ac fin sifil folokonak ma nga tuh lain meet, na nga sifacna fahkyuyak lah nga sie mwet lain Ma Sap.

19 Ty jag för min del har genom lagen dött bort ifrån lagen, för att jag skall leva för Gud. Jag är korsfäst med Kristus,

Tusruktu, nga misa tari nu ke ku lun Ma Sap — aok, Ma Sap uh sifacna uniyuwi — ac ma inge sikyak tuh nga fah moul nu sin God.

20 och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig.

Nga wi Christ misa tari fin sakseng lal, ouinge ke pacl sac me tia nga pa moul, a Christ su moul in nga. Moul su nga moulkin inge, nga moul ke lulalfongi ke Wen nutin God, su lungse nga ac sifacna asang moul lal keik.

21 Jag förkastar icke Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade ju Kristus icke behövt lida döden.

Nga tia lungse aklusrongtenye lungkulang lun God. Tuh sie mwet fin aksuwosyeyuk nu sin God ke Ma Sap, na kalmac pa wangin sripen misa lun Christ.