Esra 7
1 Efter en tids förlopp, under den persiske konungen Artasastas regering, hände sig att Esra, son till Seraja, son till Asarja, son till Hilkia,
Pea hili ʻae ngaahi meʻa ni, ʻi he pule ʻa ʻAtakisekisi ko e tuʻi ʻo Peasia, ko Esela ko e foha ʻo Selaia, ko e foha ʻo ʻAsalia, ko e foha ʻo Hilikia,
2 son till Sallum, son till Sadok, son till Ahitub,
Ko e foha ʻo Salumi, ko e foha ʻo Satoki, ko e foha ʻo ʻAhitupe,
3 son till Amarja, son till Asarja, son till Merajot,
Ko e foha ʻo ʻAmalia, ko e foha ʻo ʻAsalia, ko e foha ʻo Milaioti,
4 son till Seraja, son till Ussi, son till Bucki,
Ko e foha ʻo Selaia, ko e foha ʻo Usa, ko e foha ʻo Puki,
5 son till Abisua, son till Pinehas, son till Eleasar, son till Aron, översteprästen --
Ko e foha ʻo ʻApisua, ko e foha ʻo Finiasi, ko e foha ʻo ʻEliesa, ko e foha ʻo ʻElone ko e taulaʻeiki lahi:
6 det hände sig att denne Esra drog upp från Babel; han var en skriftlärd, väl förfaren i Moses lag, den som HERREN, Israels Gud, hade utgivit. Och konungen gav honom allt vad han begärde, eftersom HERRENS, hans Guds, hand var över honom.
Ko e Esela ni naʻe ʻalu hake ia mei Papilone; pea ko e tangata tohi ia naʻe poto ʻi he fono ʻo Mōsese, ʻaia naʻe foaki kiate ia ʻe Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli: pea naʻe tuku kiate ia ʻe he tuʻi ʻaia kotoa pē naʻa ne kole, ʻo fakatatau ki he kau ʻae nima ʻo Sihova ko hono ʻOtua kiate ia.
7 Också en del av Israels barn och av prästerna, leviterna, sångarna, dörrvaktarna och tempelträlarna drog upp till Jerusalem i Artasastas sjunde regeringsår.
Pea naʻe ʻalu hake ʻae niʻihi ʻoe fānau ʻa ʻIsileli, pea ʻoe kau taulaʻeiki mo e kau Livai, mo e kau hiva, mo e kau leʻo matapā, mo e kau Netenimi, ki Selūsalema, ʻi hono fitu taʻu ʻo ʻAtakisekisi ko e tuʻi.
8 Och han kom till Jerusalem i femte månaden, i konungens sjunde regeringsår.
Pea naʻe haʻu ia ki Selūsalema ʻi hono nima ʻoe māhina, ʻi hono fitu taʻu ʻoe tuʻi.
9 Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt att man skulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom.
He naʻe kamata ʻene fononga hake, mei Papilone ʻi he ʻuluaki ʻaho ʻi hono ʻuluaki ʻoe māhina, pea ʻi hono ʻuluaki ʻaho ʻi hono nima ʻoe māhina naʻe hoko ia ki Selūsalema, ʻo fakatatau, ki he kau lelei ʻae nima ʻo hono ʻOtua kiate ia.
10 Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda HERRENS lag och göra efter den, och till att i Israel undervisa i lag och rätt.
He naʻe ʻosi hono teuʻi hono loto ʻe Esela ke kumi ʻi he fono ʻa Sihova, pea ke fai ia, pea ke akonaki ʻi ʻIsileli ʻae ngaahi tuʻutuʻuni, mo e ngaahi fakamaau.
11 Så stod nu skrivet i den skrivelse som konung Artasasta gav åt prästen Esra, den skriftlärde, som var lärd i det som HERREN hade bjudit och stadgat för Israel:
Pea ko hono hiki eni ʻoe tohi naʻe ʻatu ʻe he tuʻi ko ʻAtakisekisi kia Esela ko e taulaʻeiki, ko e tangata tohi ia, ʻio, ko e tangata tohi ʻae ngaahi lea ʻoe ngaahi fekau ʻa Sihova, pea mo ʻene ngaahi tuʻutuʻuni ki ʻIsileli.
12 "Artasasta, konungarnas konung, till prästen Esra, den i himmelens Guds lag lärde, o. s. v. med övlig fortsättning.
“Ko ʻAtakisekisi, ko e tuʻi ʻoe ngaahi tuʻi, kia Esela ko e taulaʻeiki, ko e tangata tohi ʻoe fono ʻae ʻOtua ʻoe langi, ke ʻiate koe ʻae fiemālie lelei, ʻi he kuonga ko eni.
13 Jag giver härmed befallning att var och en i mitt rike av Israels folk och av dess präster och leviter, som är villig att fara till Jerusalem, må fara med dig,
“ʻOku ou fai ʻae fono, koeʻuhi ko kinautolu ʻoe kakai ʻo ʻIsileli, pea mo ʻene kautaulaʻeiki, mo e kau Livai, ʻi hoku puleʻanga, ʻaia ʻoku tokanga ʻi honau loto lelei ke ʻalu hake ki Selūsalema, ke nau ʻalu mo koe.
14 alldenstund du är sänd av konungen och hans sju rådgivare till att hålla undersökning om Juda och Jerusalem efter din Guds lag, som är i din hand,
Pea ko e meʻa ʻi he ʻalu koe mei he tuʻi pea mo ʻene kau fakakaukau ʻe toko fitu, ke fehuʻi ki Siuta mo Selūsalema, ʻo fakatatau ki he fono ʻa ho ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi ho nima;
15 och till att föra dit det silver och guld som konungen och hans rådgivare av fritt beslut hava givit åt Israels Gud, vilken har sin boning i Jerusalem,
Pea ke fetuku ʻae siliva mo e koula, ʻaia kuo ʻatu fiemālie pe ʻe he tuʻi mo ʻene kau fakakaukau ki he ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻaia ʻoku ʻi Selūsalema hono fale nofoʻanga.
16 så ock allt det silver och guld som du kan få i hela Babels hövdingdöme, tillika med de frivilliga gåvor som folket och prästerna giva till sin Guds hus i Jerusalem.
Pea mo e siliva mo e koula kotoa pē ʻaia ke ke faʻa ʻilo ʻi he potu kotoa pē ʻo Papilone, mo e meʻa ʻatu loto lelei pe ʻae kakai, pea mo e kau taulaʻeiki, ʻoku ʻatu loto lelei pe maʻae fale ʻo honau ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi Selūsalema:
17 Alltså skall du nu för dessa penningar såsom en redlig man köpa tjurar, vädurar och lamm, jämte sådant som behöves till dithörande spisoffer och drickoffer; och detta skall du offra på altaret i eder Guds hus i Jerusalem.
“Koeʻuhi ke ke fakatau vave ʻaki ʻae ngaahi paʻanga ni ʻae fanga pulu, mo e fanga sipitangata, mo e fanga lami, mo honau ngaahi feilaulau meʻakai, mo e ngaahi feilaulau meʻainu, pea ke ʻatu ia ki he funga ʻoe feilaulauʻanga ʻoe fale ʻo homou ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi Selūsalema.
18 Och vad du och dina bröder finnen för gott att göra med det silver och guld som bliver över, det mån I göra efter eder Guds vilja.
Pea ko ia ʻe mata lelei kiate koe, mo ho ngaahi kāinga ke fai ki hono toe ʻoe siliva mo e koula, mou fai ia ʻo fakatatau ki he finangalo ʻo homou ʻOtua.
19 Och alla de kärl som givas dig till tempeltjänsten i din Guds hus skall du avlämna inför Jerusalems Gud.
Ko e ngaahi ipu foki naʻe tuku kiate koe ki he ngāue ʻoe fale ʻo ho ʻOtua, ke ke ʻatu ia ʻi he ʻao ʻoe ʻOtua ʻo Selūsalema.
20 Och vad du måste utbetala för det som härutöver behöves till din Guds hus, det må du låta utbetala ur konungens skattkammare.
Pea mo ia kotoa pē ʻoku ʻaonga ki he fale ʻo ho ʻOtua, ʻaia te ke loto ki ai ke foaki, foaki ia mei he fale koloa ʻoe tuʻi.
21 Och jag, konung Artasasta, giver härmed befallning till alla skattmästare i landet på andra sidan floden att allt vad prästen Esra, den i himmelens Guds lag lärde, begär av eder, det skall redligt göras och givas,
“Pea ko au, ʻio, ko au ʻAtakisekisi ko e tuʻi, ʻoku ou fai ʻae fono ki he kau tauhi koloa kotoa pē ʻaia ʻoku ʻi he potu kituʻa ʻi he vaitafe, ke ʻilonga ʻaia ʻoku fiemaʻu ʻe Esela ko e taulaʻeiki, ko e tangata tohi ʻoe fono ʻae ʻOtua ʻoe langi, ke fai vave ia kiate ia,
22 ända till hundra talenter silver, hundra korer vete, hundra bat vin och hundra bat olja, så ock salt utan särskild föreskrift.
ʻO fai hake ki he taleniti siliva ʻe teau, mo e puha fua ʻoe uite ʻe teau, pea ki he kaloni ʻe fitungeau ma nimangofulu ʻoe uaine, pea ki he kaloni ʻe fitungeau ma nimangofulu ʻoe lolo, mo e māsima ʻe ʻikai lau ki hono lahi.
23 Allt vad himmelens Gud befaller skall noggrant göras och givas till himmelens Guds hus, för att icke vrede må komma över konungens och hans söners rike.
Ko ia kotoa pē ʻoku fekau ʻe he ʻOtua ʻoe langi, tuku ke fai vave ia maʻae fale ʻoe ʻOtua ʻoe langi he ko e hā ka tuʻu ai ʻae houhau ki he puleʻanga ʻoe tuʻi pe ki hono ngaahi foha?
24 Och vi göra eder veterligt att ingen skall hava makt att lägga skatt, tull eller vägpenningar på någon präst eller levit, sångare, dörrvaktare, tempelträl eller annan tjänare i detta Guds hus.
Pea ʻoku mau fakapapau foki kiate kimoutolu, ko e meʻa ki he kau taulaʻeiki mo e kau Livai, mo e kau hiva, mo e kau leʻo matapā, mo e kau Netenimi, pe ko e kau tauhi ʻoe fale ni ʻoe ʻOtua, ʻoku ʻikai ngofua ke tala totongi, pe ha tukuhau, pe ha fakafatongia, kiate kinautolu.
25 Och du, Esra, må, efter din Guds vishet, den som har blivit dig betrodd, förordna domare och lagkloke till att döma allt folket i landet på andra sidan floden, alla dem som känna din Guds lagar; och om någon icke känner dessa, skolen I lära honom dem.
“Pea ko koe, ʻe Esela, ʻo hangē ko e poto ʻa ho ʻOtua, ʻoku ʻi ho nima, ke ke fakanofo ʻae kau pule, mo e kau fakamaau, ʻaia ke nau fakamaau ʻae kakai kotoa pē ʻoku ʻi he tuʻa vaitafe, ʻakinautolu ʻoku ʻilo lelei ʻae fono ʻa ho ʻOtua; pea mou ako ia, kiate kinautolu ʻoku ʻikai te nau ʻilo ki ai.
26 Och var och en som icke gör efter din Guds lag och konungens lag, över honom skall dom fällas med rättvisa, vare sig till död eller till landsförvisning eller till penningböter eller till fängelse."
Pea ʻilonga ʻaia ʻoku ʻikai fai ki he fono ʻo ho ʻOtua, mo e fono ʻae tuʻi, ke fakahoko vave ʻae fakamaau kiate ia, pe ko ha meʻa ki he mate, pe ki he kapusi ia, pe ki he faʻao ʻo ʻene ngaahi meʻa, pe ki he fakahū ki he fale fakapōpula.”
27 Lovad vare HERREN, våra fäders Gud, som ingav konungen sådant i hjärtat, nämligen att han skulle förhärliga HERRENS hus i Jerusalem,
“Fakafetaʻi kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻetau ngaahi tamai, ʻaia kuo ne ʻai ʻae meʻa pehē ni ki he loto ʻoe tuʻi, ke fakamatamatalelei ki he fale ʻo Sihova ʻaia ʻoku ʻi Selūsalema:
28 och som lät mig finna nåd inför konungen och hans rådgivare och inför alla konungens mäktiga hövdingar! Och jag kände mig frimodig, eftersom HERRENS, min Guds, hand var över mig, och jag församlade en del av huvudmännen i Israel till att draga upp med mig.
Pea kuo ne tuku ʻae angaʻofa kiate au ʻi he ʻao ʻoe tuʻi, mo ʻene kau fakakaukau, pea ʻi he ʻao ʻoe houʻeiki ongoongo lahi ʻae tuʻi. Pea naʻe fakamālohiʻi au ʻi he ʻiate au ʻae nima ʻo Sihova ko hoku ʻOtua, pea ne u tānaki fakataha mei ʻIsileli ʻae kau tangata tuʻu ki muʻa ke mau ʻalu hake mo au.”
