Esra 4

1 Men när ovännerna till Juda och Benjamin fingo höra att de som hade återkommit ifrån fångenskapen höllo på att bygga ett tempel åt HERREN, Israels Gud,

Pea ʻi he fanongo ʻe he ngaahi fili ʻo Siuta mo Penisimani ʻoku langa ʻae faletapu kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli ʻe he fānau naʻe fakapōpula:

2 gingo de till Serubbabel och till huvudmännen för familjerna och sade till dem: "Vi vilja bygga tillsammans med eder, ty vi söka eder Gud, likasom I, och åt honom offra vi alltsedan den tid då den assyriske konungen Esarhaddon lät föra oss hit."

Naʻa nau haʻu ai kia Selupepeli, pea ki he kau tuʻukimuʻa ʻi he kau mātuʻa, ʻonau pehē kiate kinautolu, “Tuku ke mau langa mo kimoutolu: he ʻoku mau kumi ki homou ʻOtua, ʻo hangē ko kimoutolu; pea kuo mau feilaulau kiate ia talu ʻae ngaahi ʻaho ʻo Esahatoni ko e tuʻi ʻo ʻAsilia, ʻaia naʻe ʻomi ʻakimautolu ki heni.”

3 Men Serubbabel och Jesua och de övriga huvudmännen för Israels familjer sade till dem: "Det är icke tillbörligt att I tillsammans med oss byggen ett hus åt vår Gud, utan vi vilja för oss själva med varandra bygga huset åt HERREN, Israels Gud, såsom konung Kores, konungen i Persien, har bjudit oss."

Ka naʻe lea ʻa Selupepeli, mo Sesua, mo hono toe ʻoe kau mātuʻa tuʻukimuʻa ʻo ʻIsileli, ʻo pehē kiate kinautolu, “ʻOku ʻikai te mou kau siʻi mo kimautolu ʻi he langa ʻae fale ki homau ʻOtua; ka temau fai fakataha ʻekimautolu pe ʻae langa fale kia Sihova ko e ʻOtua ʻo ʻIsileli, ʻo hangē ko e fekau ʻae tuʻi ko Kolesi ko e tuʻi ʻo Peasia kiate kimautolu.”

4 Men folket i landet bedrev det så, att judafolkets mod föll och de avskräcktes från att bygga vidare.

Pea naʻe toki fakavaivai ʻe he kakai ʻoe fonua ʻae nima ʻoe kakai ʻo Siuta, ʻo fakamamahi ʻakinautolu ʻi he langa fale,

5 Och de lejde mot dem män som genom sina råd gjorde deras rådslag om intet, så länge Kores, konungen i Persien, levde, och sedan ända till dess att Darejaves, konungen i Persien, kom till regeringen.

Pea naʻa nau totongi ki he kau fakakaukau ke taʻofi kiate kinautolu, mo fakataʻeʻaonga ʻenau tuʻutuʻuni, ʻi he ngaahi ʻaho kotoa pē ʻo Kolesi ko e tuʻi ʻo Peasia, ʻo hoko mo e pule ʻa Talaiasi ko e tuʻi ʻo Peasia.

6 (Sedermera, under Ahasveros' regering, redan i begynnelsen av hans regering, skrev man en anklagelseskrift mot dem som bodde i Juda och Jerusalem.

Pea ʻi he pule ʻa ʻAhasivelo, ʻi hono kamataʻanga ʻo ʻene pule, naʻa nau tohi kiate ia ʻae tohi talakoviʻi ʻae kakai ʻo Siuta mo Selūsalema.

7 Och i Artasastas tid skrevo Bislam, Mitredat och Tabeel samt dennes övriga medbröder till Artasasta, konungen i Persien. Och det som stod i skrivelsen var skrivet med arameiska bokstäver och avfattat på arameiska.

Pea naʻe tohi ʻi he ngaahi ʻaho ʻo ʻAtakisekisi ʻe Pisilami, mo Mitilitati mo Tapeli, mo hono toe ʻo ʻenau kaumeʻa, kia ʻAtakisekisi ko e tuʻi ʻo Peasia; pea naʻe fai ʻae tohi ʻi he lea fakaSilia, pea naʻe fakamatala ia ʻi he lea fakaSilia.

8 Likaledes skrevo rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai ett brev om Jerusalem till konung Artasasta av följande innehåll.

Naʻe tohi ʻe he ʻeiki fakamaau ko Lihumi mo Simisai ko e tangata tohi ʻae tohi fakakoviʻi ʻo Selūsalema kia ʻAtakisekisi ko e tuʻi ʻo pehē:

9 De skrevo då, rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder: diniterna och afaresatkiterna, tarpeliterna, afaresiterna, arkeviterna, babylonierna, susaniterna, dehaviterna, elamiterna

“Pea naʻe tohi ai ʻe Lihumi ko e ʻeiki fakamaau mo Simisai ko e tangata tohi, mo hono toe ʻo ʻenau kaumeʻa: ko e kau Tinaie mo e kau ʻAfasatikai, ko e kau Tapilai mo e kau ʻAfalisai, ko e kau ʻAkivi, mo e kau Papilone, mo e kau Susa, mo e kau Tehavi, mo e kau ʻElami,

10 och de andra folk som den store och mäktige Asenappar hade fört bort och låtit bosätta sig i staden Samaria och annorstädes i landet på andra sidan floden o. s. v.

Mo hono toe ʻoe ngaahi puleʻanga ʻaia naʻe ʻomi ʻe he ʻeiki lahi mo ongolelei ko ʻAsinapa, pea tuku ki he ngaahi kolo ʻo Samēlia, mo hono toe ʻoku ʻi he potu kauvai ni ʻoe vaitafe, pea ʻi he kuonga ko ia.”

11 Och detta är vad som stod skrivet i det brev som de sände till konung Artasasta: "Dina tjänare, männen på andra sidan floden o. s. v.

Ko hono hiki eni ʻoe tohi ʻaia naʻa nau ʻave kiate ia, “ʻio, kia ʻAtakisekisi ko e tuʻi: “Ko hoʻo kau tamaioʻeiki ko e kau tangata ʻi he potu kauvai ni ʻoe vaitafe, pea ʻi he kuonga ko eni.

12 Det vare veterligt för konungen att de judar som drogo upp från dig hava kommit hit till oss i Jerusalem, och de hålla nu på att bygga upp den upproriska och onda staden, att sätta murarna i stånd och att förbättra grundvalarna.

Ke ʻilo ʻe he tuʻi, koeʻuhi ko e kau Siu naʻe ʻalu hake meiate koe kiate kimautolu kuo nau hoko ki Selūsalema, pea ʻoku nau langa ʻae kolo angakovi moʻo faʻa angatuʻu, pea kuo nau fokotuʻu hake hono ngaahi ʻā maka, pea kuo nau fakahoko hono ngaahi tuʻunga.

13 Så må nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och murarna bliva satta i stånd, skola de varken giva skatt eller tull eller vägpenningar, och sådant skall bliva till men för konungarnas inkomster.

Ko eni ke ʻilo ʻe he tuʻi, kapau ʻe langa ʻae kolo ni, pea toe fokotuʻu ʻa hono ngaahi ʻā maka, ʻe ʻikai te nau kei totongi, pea tukuhau, pe totongi fakatau, pea te ke maumau ai ʻae tukuhau ki he ngaahi tuʻi.

14 Alldenstund vi nu äta palatsets salt, och det icke är tillbörligt att vi åse huru skada tillskyndas konungen, därför sända vi nu och låta konungen veta detta,

Pea ko eni, ko e meʻa ʻi heʻemau maʻu homau tokoni mei he fale ʻoe tuʻi, pea naʻe ʻikai taau mo kimautolu ke mamata ki he fakaongokovi ʻoe tuʻi, ko ia kuo mau fekau ai ʻo fakahā ia ki he tuʻi;

15 för att man må göra efterforskningar i dina fäders krönikor; ty av dessa krönikor skall du finna och erfara att denna stad har varit en upprorisk stad, till förfång för konungar och länder, och att man i den har anstiftat oroligheter ända ifrån äldsta tider, varför ock denna stad har blivit förstörd.

Koeʻuhi ke fai ʻae kumi ʻi he tohi fakamanatu ʻa hoʻo ngaahi tamai: ko ia te ke ʻilo ai ʻi he tohi ʻoe tohi fakamanatu, mo ke ʻilo ko e kolo ni ko e kolo angatuʻu, pea kovi ki he ngaahi tuʻi mo e ngaahi fonua, pea naʻa nau langaʻi ʻae angatuʻu ʻi ai ʻi muʻa: ko e meʻa ko ia naʻe fakaʻauha ai ʻae kolo ni.

16 Så låta vi nu konungen veta, att om denna stad bliver uppbyggd och dess murar bliva satta i stånd, så skall du i följd härav icke mer hava någon del i landet på andra sidan floden."

‌ʻOku mau fakapapau ki he tuʻi, kapau ʻe toe langa ʻae kolo ni, pea fokotuʻu hono ʻā maka, ko e meʻa ko ia ʻe ʻikai te ke maʻu ai ha tofiʻa ʻi he potu kauvai ni ʻoe vaitafe.”

17 Då sände konungen följande svar till rådsherren Rehum och sekreteraren Simsai och de andra, deras medbröder, som bodde i Samaria och i det övriga landet på andra sidan floden: "Frid o. s. v.

Pea naʻe ʻave ʻe he tuʻi ʻa hono tali kia Lihumi ko e ʻeiki fakamaau, mo Simisai ko e tangata tohi, pea ki hono toe ʻo ʻenau kaumeʻa naʻe nofo ʻi Samēlia, pea ko hono toe naʻe nofo ki he kauvai ʻe taha ʻoe vaitafe, [ʻo pehē], “Mou fiemālie pe ʻi he kuonga ni.

18 Den skrivelse som I haven sänt till oss har noggrant blivit uppläst för mig.

“Ko e tohi naʻa mou fai ʻo ʻomi kiate au naʻe lau totonu ia ʻi hoku ʻao.

19 Och sedan jag hade givit befallning att man skulle göra efterforskningar, fann man att denna stad ända ifrån äldsta tider har plägat sätta sig upp mot konungar, och att uppror och oroligheter där hava anstiftats.

Pea ne u fekau, pea naʻe fai ʻae kumi, pea kuo ʻilo ko e kolo ni naʻe fai ʻae angatuʻu ʻi muʻa ki he ngaahi tuʻi, pea naʻe fai ʻi ai ʻae angatuʻu mo e angakovi.

20 I Jerusalem hava ock funnits mäktiga konungar, som hava varit herrar över allt land som ligger på andra sidan floden, och skatt, tull och vägpenningar hava blivit dem givna.

Pea naʻe ʻi ai ʻi muʻa ʻae ngaahi tuʻi mālohi lahi foki naʻe pule ʻi Selūsalema, ʻaia naʻe pule ki he ngaahi fonua kotoa pē ʻi he kauvai ʻe taha ʻoe vaitafe; pea naʻe ʻatu kiate kinautolu ʻae totongi, mo e tukuhau, mo e totongi fakatau.

21 Så utfärden nu en befallning att man förhindrar dessa män att bygga upp denna stad, till dess jag giver befallning därom.

Pea ko eni mou fekau ki he kau tangata ke tuku, pea ke ʻoua naʻa langa ʻae kolo ni, kaeʻoua ke hoko atu ha fekau ʻe taha meiate au,

22 Och sen till, att I icke handlen försumligt i denna sak, så att skadan icke växer, konungarna till förfång."

Pea ko eni, vakai, ʻoua naʻa mou liʻaki ʻae meʻa ni: ko e hā ka tupu ai ʻae kovi ke kovi ai ʻae ngaahi tuʻi?”

23 Så snart nu vad som stod i konung Artasastas skrivelse hade blivit läst för Rehum och sekreteraren Simsai och deras medbröder, gingo de med hast till judarna i Jerusalem och hindrade dem med våld och makt.)

Pea ko eni ʻi he lau hono hiki ʻoe tohi ʻae tuʻi ko ʻAtakisekisi ʻi he ʻao ʻo Lihumi mo Simisai ko e tangata tohi, mo honau kaumeʻa, naʻa nau ʻalu fakatoʻotoʻo hake ki Selūsalema ki he kakai Siu, pea taʻofi fakamālohi pe ʻakinautolu ke tuku.

24 Så förhindrades nu arbetet på Guds hus i Jerusalem. Och det blev förhindrat ända till den persiske konungen Darejaves' andra regeringsår.

Pea naʻe toki tuku ai ʻae ngāue ki he fale ʻoe ʻOtua ʻaia ʻoku ʻi Selūsalema. Ko ia naʻe tuku ia ʻo aʻu ki hono ua taʻu ʻoe pule ʻa Talaiasi ko e tuʻi ʻo Peasia.