Hesekiel 8

1 Och i sjätte året, i sjätte månaden, på femte dagen i månaden, när jag satt i mitt hus och de äldste i Juda sutto hos mig, kom Herrens, HERRENS hand där över mig.

La sixième année, au sixième mois, le cinquième jour du mois, comme j’étais assis dans ma maison, et que les anciens de Juda étaient assis devant moi, la main du Seigneur Yahweh tomba sur moi.

2 Och jag fick se något som till utseendet liknade eld; allt, ända ifrån det som såg ut att vara hans länder och sedan allt nedåt, var eld. Men från hans länder och sedan allt uppåt syntes något som liknade strålande ljus, och som var såsom glänsande malm.

Et je vis; et voici une figure qui avait l’aspect du feu; depuis ce qui paraissait ses reins jusqu’en bas, c’était du feu; et depuis ses reins jusqu’en haut, c’était comme l’aspect d’une clarté, comme l’aspect d’un métal.

3 Och han räckte ut något som var bildat såsom en hand och fattade mig vid en lock av mitt huvudhår; och en andekraft lyfte mig upp mellan himmel och jord och förde mig, i en syn från Gud, till Jerusalem, dit där man går in till den inre förgården genom den port som vetter åt norr, där varest avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, hade sin plats.

Et il étendit une forme de main, et il me saisit par les boucles de mes cheveux, et l’Esprit m’enleva entre la terre et le ciel; et il m’amena à Jérusalem, en des visions divines, à l’entrée de la porte intérieure qui regarde au septentrion, où était placée l’idole de jalousie qui provoque la jalousie.

4 Och se, där syntes Israels Guds härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den på slätten.

Et voici que là était la gloire du Dieu d’Israël selon l’aspect que j’avais vu dans la plaine.

5 Och han sade till mig: "Du människobarn, lyft upp dina ögon mot norr." När jag nu lyfte upp mina ögon mot norr, fick jag se avgudabelätet, det som hade uppväckt Guds nitälskan, stå där norr om altarporten, vid själva ingången.

Il me dit: « Fils de l’homme, lève donc tes yeux dans la direction du septentrion. » Et je levai mes yeux dans la direction du septentrion, et voici qu’au nord de la porte de l’autel, il y avait cette idole de jalousie, à l’entrée.

6 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de göra här? Stora äro de styggelser som Israels hus här bedriver, så att jag måste draga långt bort ifrån min helgedom; men du skall få se ännu flera, större styggelser."

Et il me dit: « Fils de l’homme, vois-tu ce qu’ils font, les grandes abominations que la maison d’Israël commet ici, afin que je m’éloigne de mon sanctuaire. Et tu verras encore d’autres grandes abominations. »

7 Sedan förde han mig till förgårdens ingång, och jag fick där se ett hål i väggen.

Et il me conduisit à l’entrée du parvis, et je vis: et voici qu’il y avait un trou dans le mur!

8 Och han sade till mig: "Du människobarn, bryt igenom väggen." Då bröt jag igenom väggen och fick nu se en dörr.

et il me dit: « Fils de l’homme, perce donc la muraille. » Et je perçai la muraille, et voici qu’il y avait une porte.

9 Och han sade till mig: "Gå in och se vilka onda styggelser de här bedriva."

Et il me dit: « Viens et vois les horribles abominations qu’ils commettent ici. »

10 När jag nu kom in, fick jag se allahanda bilder av vederstyggliga kräldjur och fyrfotadjur, så ock Israels hus' alla eländiga avgudar, inristade runt omkring på väggarna.

Et je vins et je vis: et voici qu’il y avait toutes sortes de figures de reptiles et d’animaux immondes, et toutes les horreurs de la maison d’Israël dessinées sur la muraille tout autour.

11 Och framför dem stodo sjuttio av: de äldste i Israels hus, och Jaasanja, Safans son, stod mitt ibland dem, och var och en av dem hade sitt rökelsekar i handen, och vällukt steg upp från rökelsemolnet.

Et soixante-dix hommes d’entre les anciens de la maison d’Israël, parmi lesquels était Jézonias, fils de Saphan, se tenaient debout devant elles, et chacun avait à la main son encensoir, d’où s’élevait le parfum d’un nuage d’encens.

12 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du vad de äldste i Israels hus bedriva i mörkret, var och en i sin avgudakammare? Ty de säga: 'HERREN ser oss icke, HERREN har övergivit landet.'"

Et il me dit: « As-tu vu, fils de l’homme, ce que les anciens de la maison d’Israël font dans les ténèbres, chacun dans ses appartements couverts de figures, car ils disent: Yahweh ne nous voit pas; Yahweh a abandonné le pays! »

13 Därefter sade han till mig: "Du skall få se ännu flera, större styggelser som dessa bedriva."

Et il me dit: « Tu verras encore d’autres grandes abominations qu’ils commettent. »

14 Och han förde mig fram mot ingången till norra porten på HERRENS hus, och se, där sutto kvinnor som begräto Tammus.

Et il me conduisit à l’entrée de la porte de la maison de Yahweh qui regarde le septentrion; et voici que les femmes y étaient assises, pleurant le dieu Thammuz.

15 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Men du skall få se ännu flera styggelser, större än dessa."

Et il me dit: « As-tu vu, fils de l’homme? Tu verras encore d’autres abominations plus grandes que celles-là. »

16 Och han förde mig till den inre förgården till HERRENS hus, och se, vid ingången till HERRENS tempel, mellan förhuset och altaret, stodo vid pass tjugufem män, som vände ryggarna åt HERRENS tempel och ansiktena åt öster, och som tillbådo solen i öster.

Et il me conduisit alors dans le parvis intérieur de la maison de Yahweh; et voici qu’à l’entrée de la maison de Yahweh, entre le portique et l’autel, il y avait environ vingt-cinq hommes, le dos tourné au temple de Yahweh, et le visage vers l’orient; et ils se prosternaient à l’orient devant le soleil.

17 Och han sade till mig: "Du människobarn, ser du detta? Är det icke nog för Juda hus att bedriva de styggelser som de här hava bedrivit, eftersom de nu ock hava uppfyllt landet med orätt och åter hava förtörnat mig? Se nu huru de sätta vinträdskvisten för näsan!

Et il me dit: « As-tu vu, fils de l’homme? Est-ce trop peu pour la maison de Juda de commettre les abominations qu’ils commettent ici? Faut-il qu’ils remplissent encore le pays de violence, et qu’ils recommencent toujours à m’irriter? Voici qu’ils portent le rameau à leur nez.

18 Därför skall också jag utföra mitt: verk i vrede; jag skall icke visa någon skonsamhet och icke hava någon misskund. Och om de än ropa med hög röst inför mig, skall jag dock icke höra dem."

Et moi aussi, j’agirai avec colère; mon œil n’épargnera point, et je serai sans pitié; ils crieront à haute voix à mes oreilles, et je ne les entendrai point. »